Den stora blogglistan om BLOGGEN

Hur länge har du bloggat?
Håll i er nu… I september (eller om det är augusti?) blir det 13 år. Kan ni tänka er? Tänk om jag visste det när jag som 15-åring började författa inlägg på Blogg.se, att jag i vuxen ålder skulle fortsätta med den här galenskapen.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Alltså, ärligt talat var det inte så många som bloggade 2005. Jag var på topplistan på Blogg.se och det säger ju en del kanske. Då uppdaterade man bloggen flera gånger om dagen och berättade vad man gjorde, vart man skulle osv. Betydligt mer dagboksformat än det är idag.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag läste Blondinbella, Kenza, Stina-Lee och en blogg av en tjej som hette Sanna. Men egentligen läste jag i princip alla bloggar jag kom över, älskade att ta del av människors tankar och vardag. Kan inte riktigt minnas att jag följde modebloggar som Ebba von Sydow och Sofi Fahrman men det gjorde jag säkert. Just det, mamma hade ju en Färjestadblogg ett tag som jag följde slaviskt. Underbart ju, hon blev t o m frontad i NWT.

Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Gulliga, ändå. Så många år sedan och så många känslor! Alla de gånger jag gråtit över dumma killar och vänner som svikit. Undrat om det kommer sluta att göra ont och om jag kommer hitta mig själv. Högt och lågt, som det förvisso är än idag men ändå i mindre format för att vara jag. Jag känner igen mig själv när jag läser de gamla inläggen, men jag är mer polerad i kanterna idag (kallas det mer vuxen?).

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Hm, ett dussintal? Jag konsumerar fler bloggar än så, men är inte en regelbunden besökare hos så många.

Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Skulle säga 90 % dagbok, 10 % ämne. Fast nu för tiden har väl alla nischat sig, även om jag tycker att det är en dagbok…

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag tror de flesta tycker det är ganska kul, eller liksom – de bryr sig nog inte nämnvärt, men precis som de flesta av oss så kan det vara intressant (kanske mer ett tidsfördriv) att höra vad någon annan tycker, tänker och gör. Ibland har jag och några vänner diskuterat det positiva i att ha allt dokumenterat, man minns härliga händelser lite bättre då. Therese sa en gång att hon tyckte det kändes som att hon återupplevde vår Milanoresa när jag skrev om den, vilket såklart är en fin grej att höra. Vid särskilda fall så har några önskat att jag inte visar upp något, vilket jag såklart respekterar. Det är ju mitt val att blogga och här ska aldrig någon exponeras som inte vill det.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag vet inte riktigt – personligen tycker jag att jag har hittat en bra gräns. Jag är väldigt öppen av mig utan att för den delen vara privat.

Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Skulle aldrig blogga om sådant som är jobbigt för de som står mig nära, t ex uppbrott, sjukdomsfall och liknande. Det säger sig självt, enligt mig. Däremot har jag ju skrivit om dessa ämnen när det handlar om mig, men då utgår jag från mina känslor och försöker ändå visa respekt. T ex skrev jag då och då om tiden efter uppbrottet med mitt ex. Men det är skillnad på att skriva om hur jag mådde VS att skriva något om honom.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
I allra högsta grad skriver jag för att samla mitt liv på ett ställe där jag kan blicka tillbaka och komma ihåg. Jag får inte så mycket bekräftelse, trots att det är några tusen som läser varje vecka. Hade jag skrivit min blogg för att få bekräftelse hade jag gjort den mer redaktionell och satsat på kommersiellt gångbart innehåll.

Tror du att en kan lära känna en person genom att läsa hens blogg?
Både ja och nej, beror helt på hur ärlig och personlig en skribent är i sin blogg.

Har du träffat folk irl efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, men oftast har det varit någon annan kontakt med som spelat roll (typ en kompis kompis som läser min blogg).

Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nä, det har jag svårt att tro. Möjligtvis om man lider av psykisk ohälsa på något sätt och läsarna kommenterar på ett sätt där de tillslut hetsar varandra i negativ bemärkelse. Tror Instagram och kanaler där det visuella spelar en ännu större roll är betydligt mer riskfyllt i så fall.

Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Ja, såklart jag har blivit. För många år sedan var det en man som skrev att han aldrig skulle låta sin dotter läsa min blogg eftersom jag, enligt hans tycke, hetsade till en osund syn på mat och träning. Då blev jag ledsen. Särskilt eftersom jag själv har haft en osund syn på detta och varit noga med hur jag kommunicerar kring ämnet. Det var en helt befängd kommentar tycker jag än idag, det fanns ingenting i den bloggen som hetsade till en osund syn – snarare tvärtom. Jag försökte diskutera ämnet med den här mannen men det slutade med att vi helt enkelt tyckte olika.

Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Ja, ibland har jag ändrat någon mening eller så i min blogg efter att jag har läst den ett par gånget och insett att den kan misstolkas om fel person läser inlägget med sina glasögon på.

Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Det tror jag. Har svårt att se att jag skulle sluta. :)

Share:

1 kommentar

  1. Mami
    07/06/2018 / 10:55

    Älskar att läsa din blogg, gumman!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.