Snyggt, Lidl. Pinsamt, recensenter.

I veckan avslöjade lågprisjätten Lidl att de låg bakom pop up-restaurangen DILL. DILL marknadsförde sig som en lyxkrog i budgetklass och skulle bara leva i en vecka.

DILL

Restaurangen hade, som alla nytillskott i branschen, en stor middag och bjöd in allt från diverse innemänniskor till mat- och vintyckare till… Ja, de som gör reklam och tycker om att höra sin egen röst och åsikt. Typ. Recensionerna av DILL var över godkänt och många blev djupt imponerade av inredningen och tyckte att konceptet var häftigt. Tills de insåg att de hade gått på en bluff. Reaktionerna lät sig inte väntas på. “Skandal!” ropade några. “Pinsamt!” ropade andra. Och plötsligt började man tycka helt annorlunda om maten och inredningen när man visste att allt kom från Lidl. Maten var inte alls så god som de från början hade sagt. Någon förklarade detta med att hen är så van vid att äta gratis att hen inte tänkte på kvalitén i det hen åt, istället njöt hen bara av umgänget… Och skrev sedan en godkänd recension. Hm.

Fejkade PR-kuppar är hett just nu. Folk tycker både det ena, andra och tredje om dessa. Någon skriver att det inte är journalisterna man lurar utan den egna målgruppen. Jag, som nosar DILL och Lidl på ytan, kan ärligt säga att jag inte vet varför de genomförde den här kampanjen. Min tanke är att de vill få människor att öppna ögonen och inse att billigt inte behöver betyda dåligt. Men jag vet inte riktigt. Varför? För att kampanjen lämnar oss utan ett fast handgrepp. Och det är givetvis negativt, att inte veta “varför”. Samtidigt kan jag inte låta bli att älska att människor som är så skitnödiga när det handlar om det nya, trendiga och häftiga som just DE får se först av alla, blir knäppta på nosen… Det kräver mod av Lidl att göra något sånt. Och jag gillar det. Även om jag inte vet vad målet med satsningen var.

Jag har själv undvikt att handla på Lidl. När jag tänker på butiken tänker jag på ljusrörsbelysning, långa rader av storpack, okända märken skrivna på språk jag inte kan och allt bara osar kvantité före kvalité. Några år senare åkte jag tillsammans med min familj och släkt till Tyskland för en badsemester. För er som inte vet är Lidl Tysklands svar på typ ICA. Det tog emot i början, det måste jag erkänna, när vi använde Lidls produkter för att tillaga dagens måltider. Men det gick över väldigt snart. Lidl smakade ju inte skit? Jag blev ju inte alls sjuk… Och jag hittade aldrig någon larv i varesig mjölkförpackningen eller salladen.

Att Lidl inte är Cajsa Warg är underförstått. Och att köttet inte smakar lika gott som det kött du äter på t.ex. AG’s är också underförstått. Men att vara så otroligt anti mot en kedja enbart för att den är lågpris och anses hos många vara mindre accepterat känns sisådär. Du har gått på detta, och nu skäms du. Det är vad detta handlar om. Ät vad du vill och handla dina varor var du vill. Men kom inte och vänd kappan efter vinden bara för att du gick på något så klassiskt som Kejsarens nya kläder.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.