Självscanningens moraliska plikt

Nu ska jag berätta om en händelse som skedde tidigare ikväll och som jag fortfarande mår lite dåligt över… Efter jobbet gick jag förbi lägenheten och ställde av väskan. Sedan gick jag till ICA Maxi för att köpa middag.

ootd9

Jag drog mitt ICA-kort i självscanningen, tog upp den scanner som lyste och gick till påsarna. Där valde jag två papperskassar och gick igenom grindarna. Lyfte upp påsarna och scannade streckkoden på botten. Får upp ”artikel finns inte”. Försöker igen. Samma resultat. Försöker fyra gånger med samma resultat och under tiden går jag allt längre från entrén. Tillslut ger jag upp och tänker ”Nåväl, det är fyra kronor och vi handlar här hela tiden, så farligt kan det inte vara”.

Jag går igenom butiken, handlar det jag ska ha och ställer sedan scannern i väggen för att betala. Då får jag upp ”Köpet måste kontrolleras av personal” och en anställd ber mig att komma med till kassan för avstämning.

Alltså ni anar inte vad tjuvaktig jag kände mig. SÅ LÖMSK.

(För er som inte vet så tar datorn ibland ”stickprover” vilket innebär att en i personalen får gå igenom ens köp och se så att man har skött sig och scannat alla varor. De vet inte om det stämmer eller inte innan de har gått igenom alla.)

Jag började skaka (!) och i mitt huvud dividerade jag kring om jag skulle berätta för den unga tjejen att jag inte hade scannat in påsarna eller om jag skulle låtsas som att jag hade glömt det (oerhört dålig lögn, det förstod jag ju). Jag hade inte så många varor så jag hade bara några sekunder, kanske en halv minut, på mig att fatta ett beslut.

– Brukar du ofta få avstämning?, frågar kassörskan.

– Nej, jag har fått det en gång med min kille, svarar jag. Funderar ”SKA JAG BERÄTTA NU ELLER INTE” och blir så nervös att jag lägger till:

– Hehe men det har hänt flera gånger när jag har handlat med min mamma… hehe!

Hon ler mot mig och fortsätter att scanna in varorna tills den sista är scannad. Hon tittar på mina påsar och säger:

– Har du scannat dem med?

Varpå jag knappt kan titta henne i ögonen och säger att nej, det har jag faktiskt inte gjort… Och lägger till:

– Men alltså, den här koden går inte in, titta! Det kanske är samma om du försöker blippa den hos dig, för det gick verkligen inte!

(Och hör hur fånigt det låter.)

– Nä men du, det är ingen fara. Du skulle bara veta hur många påsar vi ger bort varje dag. Men det finns en streckkod där du hämtar påsarna som du kan scanna nästa gång. Vi bjuder på dem här.

Och jag skäms så mycket ändå och blir nästan orolig över att hon ska få för sig att jag är en sån kund som struntar i att scanna var tredje artikel för att ”man hamnar aldrig i avstämning ändå” så jag sluddrar typ:

– Men det är ju en principsak OCH JAG BRUKAR SCANNA JAG LOVAR men jag hade hunnit gå så långt och så tänkte jag struntsamma eftersom entrén var långt borta och ja du vet men TACK!

Så gick jag därifrån med svansen mellan benen och kände mig SÅ bortgjord. Hade till och med ont i magen på vägen hem.

Share:

1 kommentar

  1. Mormor
    12/16/2016 / 23:14

    Men lilla gumma, det låter ju alldeles förskräckligt, men jag förstår av din beskrivning att kontrollanten hade full förståelse för dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *