Så åkte vi tillslut, ändå, till Palma

Det var ju inte bara nyårspepp och glittriga serpentiner i mellandagarna, om man säger så. Jag jobbade hemifrån och hade sällskap av en man vars inaktiva närvaro jag till en början misstog för man cold*. Det vill säga, tills han tog tempen och det visade sig vara en äkta förkylning. Men det är lugnt, det var ju tre dagar kvar tills vi skulle åka.

Eller?

(*The name ‘man cold’ disguises the true terrible, debilitating disease that is the mancold. Nearly all men will die from man colds unless they are administered immediately with large amounts of mindless TV such as daytime TV, or childrens’ cartoons. It is essential that they not move from bed or a comfy sofa to allow for rehabilitation, and must have tissues and man cold medicine (such as chocolate biscuits, McDonalds, or a nice cup of tea) brought to them constantly by a nearby female.)

Nackdelen var bara att två dagar innan avfärd sportar killen 40 grader, en bastuvarm kropp och ett mående jag inte sett någon ha på flera år. Det var på den nivån att jag tvivlade på om jag kunde sova i samma säng som honom för att han var så varm. Svår kombination av Tycka-synd-om och Nu-jävlar-ser-du-till-att-bli-frisk.

Efterlyste hjälp och fick några peppande ord och tips på förkylningskurer från Twitter-kompisar. Observera att Jocke vägrade testa någon form av husmorskur så jag kan inte go i god för att de fungerar.

 

Men!

Tro fan att han blev okej nog att kunna åka till Spanien. Vi bestämde oss runt 19 och packade väskor resten av kvällen. Sedan var det dags att sova – åtminstone försöka – innan Angela och Max skulle hämtade upp oss med en taxin.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *