Rygghelvetet – från 2001 till 2018

Så! Ska vi prata lite rygg? Klart vi ska. Jag har dragit ut på det här inlägget länge nog, men nu är det dags att plita ner de senaste årens dårskap i ord. 

Min rygg är som den är. Jag har mer eller mindre landat i att jag med största sannolikhet kommer ha viss problematik med min rygg/bäckenbotten/höfter för resten av mitt liv. Det är ingen som har sagt så till mig, men jag tar det för givet nu. Det gäller med andra ord att vara smart och bibehålla förebyggande vanor samt fortsätta att lära mig av hur min kropp fungerar och när smärtan uppstår.

För att ens kunna diskutera problematiken och kanske till och med dra slutsatser så behöver jag lista min rygg-/smärthistorik. Så här ser den ut i stora drag, på ett ungefär:

 

2001/2002 (11-12 år): Slutar simträna, bland annat för att höger axel ilar och smärtar under varje träning. Under tävlingarna kunde nacken låsa sig och det ilade kyla ända upp i huvudet.

2004 (14 år): Spelar fotboll med knäsmärtor. Misstänkt slatter. Börjar få ont i ländryggen och går till sjukgymnast via Vårdcentralen som ger mig enkla övningar att göra hemma. Säger att musklerna är för svaga. (Tycker själv att det är lite märkligt, jag hade tränat 4-6 pass i veckan under simningen, så jag bör ju ha varit tränad.) Snabba rörelser, typ när jag hoppar till, gör att ryggen gör ont i flera minuter efteråt.

2005 (15 år): Får tillbaka smärtan i axeln under en idrottslektion, läraren menar att det är håll. Någon gång här börjar jag få huvudvärk flera dagar i veckan. Kan ju vara stress – eller något annat.

2006 (16 år): Känner regelbundet av ilningar i höger sida av ländryggen, under revbenen, som om jag får mjölksyra i muskeln. Tror att det är njuren som bråkar. Axeln känns av varje gång jag springer längre avstånd.

2007 (17 år): Ilningarna och axelsmärtan (vid löpning) forsätter.

Än idag, eller snarare när jag fick springa sist – 2017 – kunde jag känna av axeln vid löpning.

• • •

2011 (21 år): Får mitt första ryggskott. Böjer mig ner i godishyllan och det smäller till direkt. Går till en sjukgymnast via Vårdcentralen som säger att det är ryggskott och att jag ska vila, men försöka röra på mig i den mån det går. Var sängliggande och hemma från jobbet i en veckas tid.

2012 (22 år): Börjar styrketräna på allvar (har gjort det sedan 2016) och får cirka 3-4 ryggskott detta år. De varar bara i någon dag och går över snabbt. Bär alltid med mig någon form av tigerbalsam eller Voltaren  i väskan.

2013 (23 år): Minns inga skador, däremot var jag en jävel på att svanka nät jag styrketränade. Menar alltså att bålstödet under t ex benböj inte ens FANNS utan jag förlitade mig på svanken…

2014 (24 år): Åker till akuten för plötsliga smärtor i ljumskområdet. Får regelbundna låsningar i bröstryggen, mestadels efter träningspass där jag gör olika varianter av pull-ups. I samband med detta går jag till min första naprapat som knäcker ryggen. Det skulle visa sig vara en av många…

Mår bättre av att träna på morgonen, som om kroppen kommer igång och blir varm. Åker till USA på en långflygning under hösten och käkar både tabletter och använder tigerbalsam för att orka flygningen – att sitta länge gör ont i både rygg och lår.

Vaknar ofta med ont i nacke och/eller huvud och kan lokalisera smärtan till spänningar i nacken.

2015 (25 år): Har ont i ljumskarna och träffar två olika naprapater som jag går till en gång i veckan i flera månaders tid. De säger att jag är tajt i höftböjaren och i höftområdet och använder olika verktyg för att trycka på triggerpunkter. Ena naprapaten ger mig en övning där jag ska ligga på rygg och dra upp benen bakom öronen, så att jag sträcker ut ländryggen. Jag stretchar ljumskarna så ofta jag kan eftersom det är sagt att vara bra.

Ska på jobbintervju några veckor innan examen och haltar dit med ryggskott.  Åker till Kanada under sommaren och det dunkar i ryggen när jag går längre sträckor. Panikhandlar inhemsk Voltaren och måste sitta kvar på ett café för att jag inte kan gå utan att känna jobbig smärta.

Drar höger knä ur led under en stretch efter ett tufft gympass. Går på kryckor i två veckor. Träffar en fjärde naprapat som säger att jag har olika längd på benen, säger att jag behöver en sula på 2-3 cm till en av fötterna för att bli jämn och vill använda akupunktur på mig. Efter 3-4 gånger slutar jag gå till honom eftersom han inte känns seriös.

Kajsa och jag på 25-årsfest. Det märks inte, men jag har så ont i ländryggen att jag inte kan stå upp. En specifik punkt i höger skinka strålar ner i benet när jag står länge.

2016 (26 år): Träffar en femte naprapat som är specialiserad på idrottsskador. Har ont i området runt svanskotan nu, nästan hela tiden. Hon är ung och säger att hon ska leta efter svaret i sina skolböcker. Jag slutar gå till henne. Tränar mycket styrka under våren och ryggen känns bättre. Springer 4-6 gånger i veckan, mellan 5-10 km. Under hösten sätter ett nytt helvete igång, nu är det bäckenbotten och höfterna som gör ont. Bäckenbotten känns lös och instabil, det ilar i ljumskarna och min mensvärk är värre än någonsin. Under den här perioden var det inte ovanligt att jag gick hem från jobbet för att jag hade så ont och att jag vaknade på natten, panikslagen av smärtan. En natt låser sig även mitt högra knä och Jocke får ställa sig upp och försöka dra det rätt. Alla jag träffar utesluter diskbråck och menar att det är muskulärt. Får höra att jag är stel och behöver bli rörlig.

Får nästan som krampkänningar i ljumske och höfter flera ggr i veckan och använder ofta en hantel som hjälp för att trycka på punkterna.

2017 (27 år): Träffar en sjätte naprapat i början på året, också specialiserad på idrottsskador, som säger att jag har spänningar i höger knä och vi börjar behandla med elstötar. Får övningar för att stärka upp coremuskulaturen. Till honom går jag i flera veckor tills jag byter ännu en gång av personliga skäl. Träffar en sjunde naprapat som jag fått rekommenderad. Får några ryggskott, men framförallt mindre låsningar som han hjälper mig att knäcka bort. Blir ”ombedd” att sluta springa ett tag. Får veta att jag har samma symptom på foglossning som gravida kvinnor kan få. Testar akupunktur, knäcker, mjukledsbehandlar och får övningar att utföra. Jag blir hela tiden lite bättre, men efter en bra period får jag ont igen. Han hjälper mig med min löpteknik och jag klarar av att träna löpning inför Midnattsloppet. Får ett ryggskott kort därefter och springer någon gång sporadiskt efter det. Börjar känna av yrsel och går in i saker men viftar bort det som klumpighet. Återigen exkluderas misstanke om diskbråck, det är muskulära problem. Jag styrketränar och kör triggerpunktsmassage. Får höra att jag är överrörlig och behöver stärka upp musklerna. Trots flera år av styrketräning.

En kväll är Jocke och jag på bio. Vänster höft låser sig rejält och jag kan knappt stödja på benet utan att det smärtar i hela vänstersidan. Får panik och vet inte vad jag ska göra, ingen rörelse hjälper. Det tar oss flera minuter att gå 100 meter.

2018 (28 år): Känner ilningar i ljumskar och ner för låren nästan dagligen, ibland mer ibland mindre. Tar kontakt med en PT för att stärka upp kroppen på riktigt. Innan vi hinner träna får jag mitt värsta ryggskott någonsin och behöver gå på kryckor för att ta mig fram. Jag hade varit förkyld och lutat mig över handfatet när det började stelna till i ryggslutet. För varje timme blev det värre och värre och dagen efter var jag helt sned. Ligger på rygg på kontoret för att jag varken kan sitta eller stå. Träffar en kiropraktor i Sverige som gör det bästa hon kan i akutläget när ryggen är som ett stort S. Får ”förbud” mot att springa tills ryggen och bäckenet är stabiliserat. Ramlar eller går in i saker nästan dagligen.

Träffar en andra kiropraktor, kollega till första, några dagar efter slutskedet för att få en second opinion. Ryggen har blivit bättre på de 4-5 dagarna som gått, men mitt bäcken är rejält ojämnt (vänster sida är lägre än högre – eller tvärtom, minns ej).

Röntgar tillslut ryggen hos en specialist i Oslo och här kommer bedömningen: en sliten disk i ländryggen sedan 10-15 år tillbaka (wtf?). En viss förflyttning av någon kota i nackpartiet. Små låsningar här o var längs ryggraden. Ett snett bäckenparti som behöver jämnas ut. Korsbenet (svanskotan) riktar sig mot höger när den ska vara rak. Min s k ”klumpighet” beror, enligt dem, på att min kropp är van vid att röra sig på ett särskilt sätt men att när vi nu justerar den har den svårt att hänga med.

Min PT’s bedömning: Överrörlig, med en svagare vänstersida. Trots att det var höger knä som drogs ur led. Stark core, men svaga muskler runt om som behöver stärkas upp.

Några dagar efter ryggskottet i februari. Fortfarande väldigt sned i ryggen och med ordentlig smärta.

Nuläge:

Min vänstra höft/sida kan ibland låsa sig, senast igår. Det är jävligt obehagligt att ställa mig upp då. Sitter jag ner länge, som under en bilresa, får jag ont i främst området runt svanskotan och det ilar runt skinkan ner i benet. Får fortfarande inte löpträna och ibland när jag går snabbt ilar det återigen ner i benet/benen.

Går numera till en kiropraktor ungefär 2 ggr/mån och knäcker samt ”skjuter” på kotorna med en aktivator som är hårdare än en hand. Tränar med PT 1 g/mån. Yrseln jag haft sedan 2017 verkar bero på att en kota trycker på fel ställe i nacken (typ, har lite svårt att beskriva allt igen). Huvudvärken sedan tonåren är dock borta!!

Rent psykiskt är jag rätt nedbruten ärligt talat, men jag försöker tänka positivt och när det kommer bakslag så försöker jag förstå varför och vad jag kan lära mig av det. 

Det här inlägget blev så väldigt långt, så jag får återkomma med resten i en del 2. :)

Share:

3 Kommentarer

  1. Annie
    05/04/2018 / 11:11

    Har du provat att träna pilates? Tycker det är en fantastisk träningsform som är väldigt skonsam samtidigt som den effektivt stärker upp småmuskler och obalanser. Jag har tränat pilates i en termin bara och upplever ett enormt svar från kroppen som styrketräning aldrig gett mig. Har iofs inte problem med ryggen men vet att andra har och blivit hjälpa av pilates (finns även pt pilates på min studio). Hälsningar Annie

  2. Frida
    05/07/2018 / 18:59

    Hej!

    Av någon anledning kommenterar jag bara om problem :P Nu har du ju fått proffshjälp, men jag tänkte på om du har problem med fötterna (det märks inte alltid och är jättevanligt) och behöver inlägg. Jag fick superproblem med hela mina ben, var nästan förlamad av smärta i en månad från vaden och uppåt, och visade sig vara “bara” sneda fötter…

    • Thowe Wagner Larsson
      05/08/2018 / 20:14

      Haha, det gör mig ingenting! Har faktiskt också funderat på om det är fötterna som kan spöka en aning… Tack för tipset!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *