Rödvin, tapas och vänner

sthlm_tapasTapas, rödvin och carpaccio i Stockholm.bolinder_jarfalla
I sex veckor, om jag inte missminner mig, har jag valt det alkoholfria alternativet när det vaknas festligheter. Inte heller har jag låtit de fylliga tonerna av ett franskt Merlot-vin fått smeka mina smaklökar när middagstimmen har varit stundad. Kort sagt skulle man kunna beskriva det som att jag tagit steget tillbaka till mitt 16-åriga, coladrickande jag. Visserligen älskar jag lightläsk och dricker det mer än gärna, men det förtäljer inte historien…

Igår hade jag en inbokad After School tillsammans med två nyfunna vänner, Hanne och Marielle. Vi tre har i veckor planerat en sådan händelse men har av olika orsaker inte slagit slag i saken. Tills igår, det vill säga. Efter dagens sista föreläsning tog vi vårt pick och pack och begav oss mot Sthlm Tapas, en restaurang i Vasastan som serverar… Tapas! Vi började med en kanna sangria som vi tre delade på. Smaken var mycket god; läskande, fruktig och lättdrucken. Men för trehundra riksdaler fick vi knappt 1,5 glas var och det måste man väl ändå säga är i underkant.
Till middag valde vi tre-fyra olika tapasrätter var och följande rätter var de jag valde; carpaccio, minihamburgare samt enchiladas. Mycket gott! Vi beställde in en flaska rödvin och delade på till varmrätten. Då vi alla var väldigt (errhum) törstiga spred sig skratt och roliga miner fort. Vi hade mycket att tala om och vi kände igen oss i varandras historier. Jag skrattade ofta och kände mig väldigt tillfreds med mitt sällskap.
Efteråt gick vi ner mot Rörstrandsgatan och fann ett bord nere i en källarlokal där barens anställda enbart talade engelska. Vi avnjöt ett par glas där innan vi bestämde oss för att avrunda. Under kvällens gång delade jag med mig av något som har tyngt mig ett tag, något som från början inte alls var menat att bli negativt. De båda fick mig att ändra perspektiv och mitt i allt tog jag upp min dator och fattade ett beslut. Kände mig så väldigt media-aktig när jag, mitt i en bar, satt med en mac book pro och “jobbade”. Stereotypt.

 

På vägen hem föll regnet likt långa stavar mot den mörka asfalten. I vanliga fall hade jag dragit min sjal över huvudet och lagt benen på ryggen men igår kväll var jag, förutom något alkoholstinn, så fylld med glädje att jag kunde inte bry mig mindre om hela jag blev dyngsur. Jag gick i långsam takt hem från tågstationen, dansade lite för mig själv och tog verkligen vara på den genuina lycka och frihet jag just då kände. Dessa stunder sker inte alls så ofta och det kändes viktigt att ta vara på den.

 

En vanlig tisdag i oktober

hemmagjorda_hamburgare

Tisdag kväll och jag känner mig väldigt harmonisk och lugn. Tvn är avstängd och istället strömmar tonerna av lugn jazz genom högtalarna i vårt vardagsrum. En handfull levande ljus brinner runt omkring oss och bortsett från ljuset från vår hörnlampa är lägenheten så gott som mörk.

Medan regndropparna föll mot gatustenarna utanför ställde jag mig och formade platta bullar i nötfärs. Jag var sugen på hemmagjorda hamburgare och bestämde därefter vad dagens middag skulle bestå utav. När Eddie kom hem stod pommes frites och potatisklyftor i ugnen, köttet stod på spisen och på bordet fanns de tillbehör vi vanligtvis använder oss av. Efter middagen la vi oss tillrätta i soffan för att bara… Vara. Och njuta av tonerna som strömmar genom högtalarna.

En vanlig, regnig tisdag i oktober.

Nyhetsartikel: Stress motverkar viktnedgång

På Medieinstitutet läser du kursen “Praktiskt skrivande” om du studerar till att bli webbkommunikatör. Det är en väldigt matnyttig kurs där man gärna anser sig veta både det ena och det andra men blir överraskad oftare än man tror.
Under den här kursens gång har vi bl.a. skrivit en nyhetsartikel. Klassen delades upp i två delar där ena halvan fick ämnet godis och den andra halvan, däribland jag, fick ämnet kosttillskott och hälsokost. När vi blev tilldelade denna uppgift jublade jag inombords – att hitta en nyhet inom ett ämne jag finner intressant kändes som en lottovinst. Jag gillar det mesta vi gör i skolan men givetvis är det som roligast att arbeta med något man har som intresse.

Kraven var följande (förutom det uppenbara som stavfel, särskrivning, välformulerade meningar osv);

  • En relevant nyhet
  • Rubrik, ingress och brödtext
  • Ett pratminus efter cirka 1/3 av texten
  • Mellan 1000-1500 tecken
  • Times New Roman, 12 p, enkelt radavstånd

 

Visa inlägg

Söndag

kaffe_nkBild: kaffe från Löfbergs Lila och plåtburk från Nordiska Kompaniet

Söndag

Denna helg, precis som de senaste, har varit lugn. En sådan skillnad från sommarens alla rosémiddagar, grillfester med tillhörande sangria och nattäventyr med maxpuls på dansgolvet… Livets kontraster och jag tycker om det. Jag är där jag vill vara just nu.

I fredags fick jag ett besked som gjorde mig sprängfylld av eufori. Jag vandrade på Stockholms gator med ett rejält leende på läpparna och kände att jag hade världen under mina fötter. Genom att ha lyssnat på mig själv och följa mitt hjärta visade det sig att slutprodukten blev något ännu bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Nu gäller det att leverera.

Med en handduksturban på huvudet mitt sitter jag iklädd harembyxor och myströja, med ett glas julmust vid sidan av och ett stycke skolarbete framför mig, redo att plöjas igenom. Imorgon är vi fria från föreläsningar och jag ska ägna dagen åt samma skoluppgift som jag jobbar på just nu.

Tankar om livet och universum

Temperaturen börjar krypa nedåt singularsiffror och flyttkartongen innehållandes mormors hemmagjorda vantar, varma huvudbonader och stora sjalar att svepa runt halsen hämtades för ett par dagar sedan upp ifrån källaren. När jag för tre månader sedan väcktes under tidig morgontimma gjorde jag det av solens strålar som ivrigt letade sig in i vårt ljusa sovrum. Nu väcks jag av att alarmsignalen ljuder, ett iskallt golv som når mina stackars tår när jag sätter mig på sängkanten och ett mörker som jag vet kommer att svälja allt mer ljus ju längre vi närmar oss jul.

Under vinterhalvåret är mina händer torra som sandpapper. Varje vinter är det minst en i min bekantskapskrets som yttrar den lustiga meningen “dina händer ser ut som en gammal dams”. Handrygg såväl som handflata är så pass torra att om jag stryker de längs ett visst material, t.ex. träningsbyxor, låter det “rispigt”. Mina naglar är inget undantag. De går av och skivar sig stup i kvarten. Att ha vackra och eleganta händer, naglar och nagelband är bara att glömma och helst låter jag händerna vila i fickorna vid umgänge.

Idag, medan jag promenerade mellan tågstation och bostad, tittade jag upp på den gråblå himlen och funderade över livet. Som så många gånger förr. Tanken på vår existens gör mig livrädd och fascinerad på samma gång. När jag funderar över vad som händer när vi dör, eller vad som finns “utanför” universum (då jag läst astrobiologi på Universitetet vet jag att det inte finns någon sådan term, men ni förstår förhoppningsvis vad jag försöker peka på) blir jag svimfärdig och ångestfylld.
Jag försökte låta dessa tankar vila och tänkte istället på min egen person. Hur liten jag är i jämförelse med allt. Vårt jordklot är en fis, nej inte ens det – vårt jordklot är som ett saltkorn i Indiska Oceanen. Om vi jämför med universum och dess storlek. Ett universum som hela tiden expanderar. Och inte bara expanderar – det accelererar även i hastighet. Hela tiden. Det är smårsmält fakta. Vårt jordklot är så otroligt litet. Hur små är inte vi människor då? Vi är ingenting. Vi är så små, så betydelselösa egentligen. När jag tänker så här är det nästan skrattretande att vi människor bryr oss om petitesser som t.ex. att ett visst trendigt klädesplagg är slutsålt. Kroppskomplex. Utväxt. Orakade ben. En finne på hakan.

Samtidigt förstår jag ändå vårt beteende på något vis. Jag tror att vi är “kortsynta” skapelser. Vi ser och engagerar i det det vi har nära oss. Som en bubbla, en aura fylld med det som vi har närmast. Det varierar från människa till människa. Skulle vi ta in allt skulle vi inte kunna leva normalt.

Men ändå. Skivade naglar? På riktigt? Oavsett om vi är på denna planet av en mening eller ej måste det vara viktigare att ha en positiv känsla i kroppen och sträva efter att lyfta blicken då och då än att bli ledsen eller ja, spilla energi på detaljer. Jag tror att vi ska lära oss av varandra. Och se världen, alla platser, kulturer och människor. Se spår som har blivit till av våra förfäder. Våga ifrågasätta våra normer och oss själva.

 

“The world is a book and he who stays at home read only one page”
– härrör troligtvis från helige Augustinus.