En helg i norr

I fredags styrde vi minibussen norrut med destination Ljusdal och farfar. Det blev snabbt mörkt, det föll snöslask från himlen och varken bilens lampor eller vindrutetorkare var något att hurra för. Det tog oss fem och en halv timme att åka trettiofem mil + middagsstopp, men vi kom fram i alla fall!

Vi missade avfarten mot Gävle (där vi hade tänkt äta middag) och fick istället köra vidare ett par mil till Söderhamn. Där blev det ett besök på McDonalds efter att fyra av bilens fem passagerare röstade från den Gyllene Fågeln framför “Svenskt Grillat”. Anekdot: jag har inte ätit en hamburgare på McDonalds (förutom en i New York) sedan slutet på 90-talet!

Vi somnade så fort våra huvuden nuddade kudden och vid 07:30 dagen efter tyckte min kropp att jag hade sovit klart. Jag tog med mig lillebror på en morgonpromenad och insöp den ljuva, friska norrlandsluften. Fullständigt underbart att starta en dag på det viset. Vi köpte med oss nybakat bröd till frukost och åt en rejäl variant tillsammans med resten av sällskapet när vi väl var tillbaka.

ljusdal-thowe-wagnerlarsson

Ett fantastiskt väder bjöd på skidåkning för min syster och pojkvän medan resten av oss gick iväg på shoppingäventyr. Den välkända lågprisbutiken Dollar Store fick sig givetvis ett besök och vi passade på att handla alla de produkter som vi vanligtvis avskyr att lägga pengar på (tänk tvättmedel, rengöringsprodukter med mera). Vi besökte även Röda Korsets secondhandbutik där jag hittade en bricka och två ljushållare i marmor! ÄNTLIGEN! Som jag letat! Jag var i eufori efteråt. 90 riksdaler fick jag punga ut för något jag letat efter i månader.

ljusdal-thowewagnerlarssonFarfar spelar nyckelharpa sedan många år tillbaka och är en del av ett band kallat Gnisselgänget. Jag älskar det namnet, för övrigt. Nu har de även fått in en person som spelar dragspel – vad tror ni de har döpt sig till nu? Gnisselgänget med drag! Haha! Fantastiskt. Jag känner ingen som är mer positiv än min farfar – han ler ta mig fan alltid. I lördag spelade han nyckelharpa för oss och han berättade att de brukar besöka ålderdomshem och spela för dem. Farfar och hans gäng vill inte ha betalt, utan kaffe duger bra. Glädjen i att se att “de äldre” njuter av deras musik är nog.

Hur sov vi, då? Jo, i farfars trerummare sov Eddie och jag i en bäddsoffa i ena sovrummet. Carmen och Julia sov i det andra och Jesper och farfar delade på vardagsrummet. Farfar skulle sova på soffan och Julia utbrister “men tänk om du ramlar ner?” varpå farfar svarar “ja, men jag kommer inte mycket längre än hit” och pekar på golvet. Gillar min farfar så mycket.

När Eddie och Carmen var tillbaka från skidbacken bestämde sig Jesper, jag och Eddie oss för att “gå på promenad” vilket istället blev en avstickare ner till den lokala puben. Jävligt trevligt att ta en snabbcider innan middagen.

Vi åkte hem tidigt igår, söndag, för att hinna hem till finalmatchen mellan Sverige-Kanada. Tyvärr slutade det, som alla vet, med guld till Kanada. Hela söndagen gick i spontanitet och är det något jag gillar är det verkligen dessa dagar. Carmen och Julia följde med mig och Eddie hem och sedan kom även min vän Amanda och Eddies vän Dennis förbi och hade sällskap med oss. Kaffe, choklad och hockey. Bra så. Vi bestämde oss för att åka och träna varpå hälften av sällskapet fixade en veckas provträningSATS via Wrapp (så bra app!).

Blev 1,5 timmes träning och personbästa i marklyft för min del. För att bara ha kört marklyft i två veckor är jag nöjd med mitt avancemang! Speciellt med tanke på att jag har mått rätt risigt de sista dagarna.
Kvällen tillbringades hemma hos pappa och Jannie där vi tjejer åt gott och parkerade oss i soffan framför en film. Väldigt bra avslut på helgen.

 

 

En helg hos farfar

Sedan ett par veckor tillbaka blev det bestämt att vi skulle åka upp till farfar och umgås den här helgen. Jag är riktigt dålig på att besöka min farfar och mormor. Ena bor i Ljusdal, andra bor i Karlstad. Visserligen är jag oftare i Karlstad och härjar än i Ljusdal (där man i och för sig inte ens kan härja) men det blir ju inte så många helger som jag hade önskat. Och farfar brukar ju ändå komma ner till oss ett par gånger per år. Nåväl. Nu är det dags!

Har något dåligt samvete då jag inte har mått särskilt bra de senaste dagarna. Även idag är jag hemma och sköter mitt jobb och min praktik på distans. Och så ska vi iväg… Jag varken vill eller “kan” ställa in den här resan, och ska jag vara ärlig så tror jag inte att det är någon risk med att åka – men ändå.

Det blir bra.
Men först: semifinalen. Jag ser den ensam hemma, Eddie ser den på jobb/hos sina föräldrar, Jesper ser den på någon bar i Stockholm och Carmen & hennes vän… jobbar? Packar? De är väl inte fullt så hockeytokiga som en annan. SEDAN åker vi.

 

29325_1240691242

 Såhär såg vi ut för sju år sedan, sittandes på farfar och farmors gamla trappa… Haha! På den tiden åkte jag longboard, hade pärlband runt fotleden, bar röda converse och hade rejält uppklippt, beachblont hår. Tänk vad man förändras. 

Relationsproblem: födelsedagspresent

På tisdag fyller min pojkvän 25 år (!) och är således halvvägs till femtio – vilket jag tycker är jättekul att påpeka och något han kanske inte njuter av fullt lika mycket. (Men visst vet vi alla att ålderdom är något positivt och att både erfarenhet och lärdom går hand i hand i takt med att åldern höjs? Svar: ja.) Jag ser fram emot att bli äldre och ta del av vad mitt liv har att erbjuda mig. Min framtid är så fylld av drömmar och mål och mitt största problem stavas verkligen inte “rynkor” utan är snarare att komma ihåg att njuta av vart jag är i livet just nu, och inte bara rusar mot det som är sen.

Hur som haver! Eddie kan alltså räkna sina år till tjugofem stycken och enligt traditionen ska firandet vara något alldeles extra. Det sätter givetvis en del krav på hans kära sambo, om jag får säga det själv.

Som jag tidigare har skrivit är jag ett stort fan av födelsedagar och älskar att fira dessa. Redan i början av vårt förhållande började jag fundera på vad han skulle få i 25 årspresent och vad som skulle göra han som allra lyckligast. Min första tanke (för två år sedan!) var att kidnappa honom och resa utomlands i ett par dagar. Kollade till och med upp vilken veckodag den 25e februari 2014 skulle vara. Men nu är det så att vi inte kan flyga på ett tag så den idén är pausad. Min andra idé var att köpa en vintageklocka, typ en Omega. Men då hade jag inte räknat in att jag skulle börja studera och en klocka i 15 000 kronors-klassen rimmar illa med CSN.

Var då mycket nöjd med mitt val av praktikplats då 100 % av mina kollegor är män. Vad är då bättre än att fråga MÄN vad man ska ge en MAN i födelsedagspresent?

Fick några schyssta tips.

Och så fick jag detta:
Han (jag väljer att hålla hans identitet anonym): “Jag fick en weekend i present av min tjej.”
Jag: “En resa är uteslutet. Vad gav du henne i 25 årspresent då?”
Han: “Två Ben & Jerry’s och min kropp.”

Jag vet inte, jag. Känns som att jag får fortsätta fundera. Har du tips tar jag varmt emot dem i kommentarsfältet!

överraskningsfestFörra året planerade jag en överraskningsfest för Eddie. Jag lurade med honom på middag hemma hos mina föräldrar och sa att “han ju kan gå ut efteråt, jag är inte så sugen på det”. När vi sedan, vid nio-tiden, åkte hem för att “byta om” var massor av hans vänner redan hemma hos oss och började sjunga och vissla när vi klev innanför dörren. Succé! 

 

Förhandsvisning av American Hustle

Onsdag – veckans lill-lördag och hyllad veckodag för tillställningar som involverar alkohol. Dock inte riktigt den visa jag gick balansgång på idag, direkt.

De senaste dagarna har jag inte riktigt känt mig hela hundra och imorse tog jag beslutet att stanna hemma. Mycket märklig känsla då jag inte känner mig sjuk. Det handlar snarare om att jag är otroligt yr, illamående och snurrig. De senaste dagarna har jag fått blodsockerfall flera gånger om dagen och idag kräktes jag i munnen (trevligt, va?). Hela dagen har gått i raketfart och jag har mest ägnat den åt att se hockey (både svensk och finsk seger, precis som jag trodde) och vilat.

…Men så var det ju faktiskt så att jag sedan ett par veckor tillbaka haft fyra plåtar till förhandsvisningen av “American Hustle”Park ikväll. Med hopp om att inte bli sämre mötte jag upp mina systrar på tåget för att sedan bege oss mot Sturegatan. Vi handlade biosnacks och satte oss tillrätta. I mörkret, djupt nedsjunken i den sköna fåtöljen, kände jag inte av något illamående men väl på pendeltåget hem kom det som ett brev på posten.

finest-förhandsvisning-american-hustle

Ha, men filmen då? Två timmar och åtta minuter lång utan att kännas överdrivet… lång. Jag var inte ett jättestort fan av storyn men gillade detaljerna i den och vissa scener var riktigt bra gjorda. Bale och Lawrence spelade sjukt bra mot varandra och Jeremy Renner var också imponerande. Bjöd på skratt ett antal gånger och var sådär halvsjuk rätt ofta. Jag gillar filmer som får mitt hjärnkontor att spinna på idéer och som får mig att hitta nya drömmar i livet och den här gjorde det. Det kan handla om en viss klänning som får mig att bli extremt motiverad till att studera > få ett bra jobb > tjäna mycket > klä mig så. Väldigt enkelt. Väljer att inte dela med mig av vad som inspirerade mig i den här filmen.

3,5 / 5!

Måndag: träning, möte och Färjestad

måndag-februari

Så här har min dag sett ut! På ett ungefär. Vid halv sju slog jag mig ner bredvid Johanna på tåget in till stan där vi tillbringade en timme på gymmets cardiomaskiner. Att jag var nöjd när vi klev in i omklädningsrummen igen var en underdrift.

Jag var så förbannat trött när jag vid nio slog mig ned vid skrivbordet på praktiken. På kontoret finns det ett trettiotal koppar med olika klubblags emblem på – men ingen Färjestadmugg! Ytterst konstigt. Självklart var jag tvungen att ta med min egen kopp – det känns inte längre rätt att dricka morgonjava ur en oäkta variant.

Vid halv elva skulle jag hänga med Peter och Uffe som skulle ha möte med Björn från Cmore. Tjugo i nio smsade Peter mig och bad mig boka konferensrummet men då jag fortfarande befann mig i SATS omklädningsrum (även kallad radioskugga/bunker/cementhall) så såg jag meddelandet först 30 minuter senare. Skämdes över att det tog så lång tid för mig att svara, någon som tydligen bara rör oss 90-talister.

Medan jag hörde Peter berätta att de har en “praktikant som tog med sin sin egen kaffemugg då rätt variant inte fanns på kontoret” satt jag och väntade i mötesrummet där vi sedan tillbringade de kommande två timmarna med att prata om en riktigt rolig grej. Fan, varför har vi bara sex veckors praktik? Jag vill tillbringa hela hockeysäsongen här. Kommer typ hamna i depression när dessa veckor är över.

Efter lunchpaus knåpade jag ihop en mindmap på sex stycken A4-sidor där jag skrev upp alla idéer och några “att göra”-punkter som tillhör Hockeysverige, FotbollDirekt, Eliteprospects, Skins, Shapelink och den än så länge hemliga XXX… Sååå skoj! Jag har visserligen halva tiden kvar på min praktik men jag vet att det kommer gå hur fort som helst. Och min ambition är att göra så mycket som helst också – så det är bäst att jag strukturerar upp mitt arbete.

Därefter var det dags för gympass numero dos, denna gång i kompani med min FotbollDirekt-kollega Mårthen (som också stavar med H, hurra!). Överkroppsträning… utan marklyft. Svårt att lägga beslag på ens två kvadratmeter golv när man väljer ett centralt center vid artontiden en vardag.

Frågan jag just nu ställer mig: ska jag prioritera sömn eller jobba undan några texter?…