Morgontimmarna är mina

Med darrande lemmar drog jag vårt tjocka duntäcke åt sidan och reste jag mig upp ur sängen strax innan sex imorse. Tröttheten, ett resulterande av en alldeles för svag självbehärskning, var starkt påtaglig och har så varit de senaste tre dagarna. Att helgen nalkas, och med den ett avslut av vårt projekt, kunde inte vara mer lockande i nuläget.

Det är tredje dagen i sträck som jag låser upp och avkodar på kontoret vid Hötorget. Precis som för tre år sedan är tystnaden när jag kliver in genom den tunga dörren och vetskapen om att jag har minst en timmes egentid här inne så otroligt tillfredsställande. Trots trötthet och mörker är det tidigt på morgonen jag som bäst svarar på kluriga frågor, lyfter de tunga vikterna som lättast och är som allra mest kreativ. Att få ha ett kontor helt för mig själv, även om jag trivs som bäst vid det breda skrivbordet jag har blivit tilldelat, rimmar så väldigt fint med en kopp cappuccino gjord i deras Nespressomaskin. Att kapslar inte alls är särskilt miljövänligt förbiser jag just nu och njuter istället av att få smeka min gomm med bönor som likväl kunde ha varit av ädlare material än java.

Förra veckan fick jag ett mail från My Academy Sverige där de, hör och häpna!, hade läst mitt inlägg där jag ger konkreta tips kring hur man snabbstuderar inför en tenta. De bad om att få dela med sig av mitt inlägg i deras Facebookflöde och vem är jag att svara nej när det snarare är jag som bör vara frågeställaren. Tacksam är ordet och roligt är känslan.



Elevate Copenhagen was… truly amazing. It WAS! I have so much going on in my head right now, it’s a circus in there. I’ll of course share it all (well…) with you.

So today I woke up at eleven… Which means that I’ve slept for about eleven hours. Can you believe?! Elevete was so freaking awesome. I had nearly no expectations and thought it would be a weekend where my sisters and I wouldn’t quite get along at all time and that I would miss my boyfriend like crazy (which I did, but you’ll get what I mean in a moment).
The reason we all went is spelled Bryan Mayne. We went to his seminar in Stockholm a couple of months ago and he promoted Elevate in Copenhagen. I was inspired by Bryan but didn’t really cared if we went to Elevate or not. You see – I love to do things I love (duh). I love to meet and talk to inspiring people, to get to know their story. I want to do what I’m passioned about and for me life is about having fun and to reach my goals – whatever they are. In other words, Elevate would be a great event for me. But as so many others I’m sometimes having a bit of a trouble being open to new things. I mean, to really get to know yourself you have to step outside your comfort zone and do things you normally wouldn’t do. And we all know that’s a scary thing. It takes courage and it takes an open heart. It’s so much easier to go on with your normal life and just challenge yourself in the areas you feel comfortable in. I have SO many friends saying that self development is like a religion. It’s like a sect where all of you are feeling that you just figured out the right answer, like you know what to do and you’re all so HAPPY……. Well. If that’d be self development – why not?

The story behind all of this is that my step mother and my father is business coaches, they make a living out of coaching people to reach their goals and dreams. They are, of course, a bit more developed in this area and they know so much about this. My step mother, who was with us at the seminar, was so inspired to go to Elevate and it all ended in eight VIP-tickets and a weekend at Copenhagen.

Let me just tell you about my last days before Elevate. Last wednesday I worked the early nightshift at the gala banquet and after party for SIME at Café Opera. I was so tired when I woke up at thursday morning, about to get trained for my new extra job at Renault for the first time. I was excited but a bit stressed. You see – during thursday I had a telephone meeting with a company that had went very good. This company works with internet marketing and my role would be to write SEO-texts and a bit of copy. They e-mailed me a work-sample and wanted it back at saturday. Huh! I was super focused at Renault during thursday first hours, then I went home and managed to write a couple of hundred words for the other company and then it was time to fly to Copenhagen. During the one hour flight I studied for my examination in project management which is on wednesday…
We went to the arena to get our VIP-passes and to say hello to all the workers. A huge hug-party, let me tell you! Back at the hotel I sat in my bed, writing like crazy on the work-sample so that I at least had my first sketch. I managed to finish and went to bed around midnight.


Friday. Woke up at six o’clock. Had barely, like the rest of the room (Jesper, Lorena, Eugenia), gotten any sleep. Breakfast at the hotel and then a walk to Ballerup Arena where Elevate was. Out of nowhere I felt that I had done something wrong in my work-sample. And yep, I hadn’t paid close attention to it and yep, I had to re-write it. I felt stressed – not only did I have to re-write my text, I was also expected to be present in what happened at Elevate. By me, by my family, by the speaker and by of course all the other people who was taking time off to be there. My thoughts were all over and I couldn’t focus. This is, I think, why I didn’t really connected to Elevate first. I, of course, got inspired and I really enjoyed listening to the speakers but I didn’t put my heart into all the exercises we did.


Saturday. No sleep tonight either. I was glad that we weren’t physically activated during the days because if that had been the case, I would have fallen asleep during one of the seminars. Ten to thirteen hours per day. That’s the time of us sitting in the arena, listening, taking notes and feeling inspiring. I had until afternoon to finish my work-sample so I brought my computer to the arena and wrote whenever I could. I was so grateful to the kindly staff who helped me with their private wifi connection. They must have seen how stressed I was when I ran up to them with my computer in my hands, asking for help. I managed to both re-write the work-sample and send it during lunch and finally I could move my focus to Elevate. YES!
During the afternoon we had several exercises. I met such a nice woman, Zofia, and we instantly saw how we could help each other in business. To make a long story short: the speaker, Janet Attwood, wanted people who had find their business “partner” to get up on stage. I sat down since I didn’t want to be on stage, but Zofia waved at me so I had no choice, ha! This was the time when I spoke in front of 550 people (there were 650 at Elevate but I don’t think that everyone was there at the time). My knees were shaking and the words came out wrong. I forgot how to say “marknadsföra” in english and instead of “SEO” I said “CEO” – haha! “I study CEO”… Oh well, I’m so proud that I even had the guts to stand up and speak a “former” language!

elevate-copenhagen-2013 elevate-copenhagen-2013 elevate-copenhagen-2013 elevate-copenhagen-2013

This night both Eugenia and I were very low on energy and both my back and shoulder hurt like crazy. I guess that’s what happens when you’re sitting still for so many hours. We skipped the last seminar and went for a walk instead. We bought chips and chocolate and spent the evening in the hotel, laying in our bed watching TV. :-)

1459908_10153532775775038_1001174951_n 1410893_10151684472081707_308414832_o 1402186_10152034627610568_536288245_o 1459949_10153532772495038_1915604898_n elevate-copenhagen-2013

Sunday. Jesper and I changed beds and I could finally get some hours of sleep. I counted to 4-5 h which is more then I’ve had this far. Last day at Elevate and we all felt a bit sad. We had all really stepped outside our comfort zones and the energy we received was fantastic. We wanted to stay in this love bubble and never return!
Bryan Mayne was about to get on stage and before he started talking, this lady comes up to him and whispers something in his ear. He looks at us (we were sitting in the second row so we had eye connection) and then he says, loudly in his microphone, something like this: “there’s a family here. A big family who have come here all the way from Sweden to join us. I think it’s fantastic that the parents want to share this with their children.” Und so weiter. And then he wants us on the stage! I WAS FREAKING OUT but when my family started to move I couldn’t be the one making a scene. We received applause from the audience and 1/3 of them stood up. They even took pictures of us and I had no idea what to do but to smile. It’s so funny, you can really see in the picture below who’s the uncomfortable one..!

PICTURE CRED: my self, my family and Elevates photographer Keynote Sune Tølløse. 

Vi borde känna mer glädje för varandras framgångar

Några tankar så här efter en arbets- och studiedag.

Jag säger det här med ödmjukhet. Jag har känt mig väldigt framgångsrik och lycklig den senaste tiden. När jag var på väg hem idag funderade jag över om jag hade jobbat väldigt hårt på senaste tiden, om det var det som var nyckeln. Svaret var snarare att jag har jobbat väldigt smart. Olika mål kräver olika ageranden och i mitt fall har det inte varit frågan om att jobba till midnatt, gå upp fem timmar senare och fortsätta jobba (jobb i den benämning att det är vad som krävs för att nå framgång, oavsett om det är studier eller arbete). Det har handlat om rätt kommunikation vid rätt tillfälle. Jag tänkte skriva att det handlade om att bete mig på ett visst sätt, hantera människor på ett visst sätt och så vidare – men allt handlar egentligen om att kommunicera på olika sätt vid olika tillfällen. Veta hur och därmed jobba smart.

Att jag mår så här sticker många i ögonen och det är jättetråkigt ju. Det är inte så att min lycka eller framgång utesluter din lycka eller framgång. Det finns inte ett visst antal platser till Lyckostaden som bara några få får hoppa på. Att vara lycklig, tillfreds och att nå framgång finns till för alla! Det gäller (ibland – nu menar jag inte deprimerade människor utan enbart de som är bittra på livet) bara att tänka på ett visst sätt och agera på ett visst sätt. Att få verktygen men att själv göra något av dem.

Att någon är lycklig och tillfreds med sitt liv betyder inte att den personen har tagit en plats som lika väl kunde ha varit din. Att någon är lycklig borde man istället känna glädje över. Är det inte så vi vill ha det? Att våra medmänniskor lyckas och mår bra. Så vill i alla fall jag ha det! Hade varit jättetråkigt om ingen brydde sig om någon annan. Kreativitet föder kreativitet, energi föder energi, kärlek föder kärlek, lycka föder ja, vad gissar ni på? :)

Jag ska fortsätta njuta av hur jag mår just nu och försöka odla lyckofrön i mitt liv. Ingenting är någonsin helt perfekt och livet innebär toppar och dalar. Men nu mår jag väldigt bra, tänker positivt, utmanar mig själv – och jag ska fortsätta göra det. Häng på, du med! :)


10 saker jag är tacksam över idag

“10 saker jag är tacksam över idag.” Så lyder rubriken till ett av Julias inlägg. Jag följer efter och delar med mig av tio saker jag är tacksam över idag, gör det du med! Vad känner du tacksamhet över just nu?

♥ Jag vikarierar idag, onsdag och torsdag och under arbetsdagen har jag även tid att studera.
♥ Min hälsa; jag har inte varit allvarligt sjuk på länge.
♥ Mina föräldrar.
♥ Att mitt cellprov visade normala celler.
♥ Min pojkvän.
♥ Jag har möjlighet att resa iväg i januari.
♥ Min kropp är hel och stark.
♥ Nespressomaskinen på kontoret.
♥ Att jag är så väldigt nöjd med min tillvaro just nu.
♥ Att jag äntligen börjar sova lite bättre.

amanda-bengtssonEn väldigt kär vän som jag också är väldigt tacksam över!

Julpynt och pepparkaksbak

Wow, i år har vi verkligen kommit igång med julstämningen tidigt. Men egentligen, varför vänta? Julen pågår bara i ett par dagar och som den varma och kärleksfulla högtid den är har jag absolut inga problem med att mjölka ur det mesta av den. Efter annandagen är jag ändå trött på jul och längtar efter nyår och rutiner.

Igår bjöd vi Bella på middag hemma hos oss. Medan fläskfilén gjorde sitt på spisen började Bella och jag att baka pepparkakor. I bakgrunden hördes lugn, stämningsfull julmusik och runt om i lägenheten hade Eddie tänt ett tjugotal ljus. Stämning! Efter ett par timmar gick Bella hem och jag och Eddie tog då tag i resten av julpyntet.
I helgen högg Eddie en alldeles perfekt gran och den har tills igår stått i vår dusch. Igår började vi pynta och göra i ordning den… Något tidigt kan tyckas, men som skrivet – varför inte njuta av julen så länge det går? Det är ju veckorna innan julen som är som härligast.

pepparkaksbak-julmys baka-pepparkakor baka-pepparkakorjulmys-middag