Måndag på Twitter

Med nylackade, mörka naglar försöker jag för säkert sjunde gången på bara ett par dagar att författa ett inlägg. Det komiska är att jag i helgen har, flera gånger om, tänkt “det här ska jag nämna i bloggen”. Med adminpanelen i wordpress väl uppe är det som att hela mitt vokabulär har tagit jullov och redan nu flytt till varmare breddgrader. I hela mitt liv har jag fått höra att “mitt bästa duger”, så jag gör väl det; mitt bästa, och författar härmed ett inlägg åt er.

“Nästan skrattretande hur mycket min livskvalité höjs efter intag av koffein på flaska.” Så löd min första tweet som twittrades under morgontimmarna denna måndag. (Att jag var trött märks på mitt ordval; Celsius säljs nämligen enbart på burk.) Av ren och god vana brukar jag gå upp tidigt och besöka gymmet de dagar vi har sovmorgon och idag var inget undantag. Då det i natt dröjde förbaskat länge innan jag lyckades somna var mitt morgonhumör inte på långa vägar så positivt som det brukar och begäret efter att få en koffeinkick låg minst sagt högt. I mitt huvud kalkylerade jag den faktiska kostnaden av att köpa en burk Celsius mot resten av veckans utgifter och fann efter noga överläggning att jag var good to go. Ni knegare skrattar troligtvis åt min imaginära budget men faktum är att det inte bara vankas julklappar och julestök utan även en resa där tusenlapparna avlöser varandra. Plussa ihop den kommande tidens utgifter och lägg dessa jämte min nuvarande ekonomi och försök, med övertygelse, att berätta för mig att det inte alls spelar någon roll huruvida jag som student beslutar mig för att unna mig koffein på flaska eller ej.

Efter att med ivriga fingrar öppnat och ganska snabbt druckit upp den limesmakande drycken befann jag mig snart på löpbandet för att den närmaste timmen ägna mig åt en träningsform jag allt för sällan ägnar mig åt, nämligen cardio. Imorse kunde jag däremot inte ha valt en bättre träningsform. “Varför då?” undrar ni säkert (inte?) och det ska jag förklara, vare sig ni är intresserade eller ej. Nattens alla funderingar och frågor hade jag efter ett par sömnlösa timmar förstått att det kunde vara bra att skriva ner dessa men likt förbannat var mitt huvud som i ett töcken när jag vaknade. Ett enkelt sätt att rensa huvudet, som det så klassiskt heter, var att spela min nuvarande favoritlåt på repeat (i en timme…) och bara gå, jogga, springa. Hela tiden. It worked like a charm, som jag hade sagt om jag bodde i USA, och det allra bästa var att jag under tiden kunde spana på mig själv i spegeln. Jag råkar nämligen ha införskaffat Sveriges snyggaste träningsbrallor vilka gör under för min rumpa. Min optimism och narcissism ledde till dagens andra tweet som löd såhär:

thowe-wl-twitter

 
Och med de orden säger jag; på återseende!

Studier på bortaplan

När klockan ringde strax innan sju imorse var det en sömndrucken och inte alls särskild pigg tjej som med trötta ögon lyckades omvandla alarmet till en kvarts snooze. På agendan stod muskelrörelse – med andra ord en timmes häng på SATS för att mjuka upp axlar och rygg som i hela mitt vuxna liv har smärtat av såväl stelhet som muskelinflammation. (OBS! Muskelinflammationen är enbart mina egen teori då samtliga av de sjukgymnaster jag besökt har hävdat allt från svaga muskler till inflammation.) Jag kombinerade enkla rörelseövningar för att få igång blodcirkulationen i de smärtsamma områdena med hård styrketräning som fick mina muskler att kvida av smärta.

Någon timme senare var det dags att bege mig mot Rörstrandsgatan, närmare bestämt Espresso Houses övervåning. Här finns nämligen; 1. vägguttag 2. gratis wifi 3. anonyma bord med plats för muntlig diskussion 4. helt ok utbud av mat och dryck. Marielle, min vän tillika projektpartner, och jag satte oss till bords för att avnjuta vår lyxiga frukost medan vi diskuterade vår idé. Låt mig nu inte leda er på villovägar av adjektivet “lyxig” framför substantivet “frukost”; det var nämligen en helt vanlig sådan men med ett pris långt bortom vad som egentligen är lämpligt för två studenter innan juletid.

frukost-espresso-house-studier 941514_10201538392600280_934849340_n

Klockan närmar sig ett-snåret och Marielle har begett sig hemåt. Jag sitter kvar på tidigare nämnt café, med dagens andra kopp kaffe på bordet framför mig, mitt studieblock på soffan bredvid och ett tiotal dokument öppna på datorn. Vi har kommit en bra bit på vägen och jag känner både entusiasm och glädje inför att dels vara i formation med Marielle men också inför vår projektidé. Det här kommer bil kul att genomföra och vet ni vad det bästa är? Att vi nästan enbart kommer att jobba med vårt projekt fram till LiA-perioden – och däremellan är det jul, nyår och en Thailandsresa. Det känns redan nu att kommande vinter och vår kommer att bli rolig!

Min önskelista 2013

wishlist

Från flera olika håll har jag blivit ombedd att dela med mig av vad jag allra helst skulle vilja ha i min ägo just nu. Från början ville jag inte ha någonting. Efter Elevate kände jag inget som helst behov av materiella ting och det höll i sig väldigt länge. Nu har jag däremot valt att plita ned ett par saker som jag med stor tacksamhet skulle hitta under julgranen.

1. Sex and the City-boxen. Jag har redan plöjt igenom boxen två gånger och sett vissa avsnitt tre-fyra gånger när de har gått på tv. Jag tänker mig att detta är den perfekta presenten att ta fram när en sjukdom har tvingat mig till sängliggande eller varför inte under en helt vanlig kväll.

2. Pengar till resan. Inte allt för otippat att jag som student önskar mig ett bidrag till vår reskassa.

3. Kameraskydd. Jag använder för tillfället en strumpa (!) som skydd för min nyinköpta kamera. Det fungerar liksom inte i längden. Skyddet behöver inte vara snyggt, så länge det är tunt och litet.

4. Bill Bernbach-boken. Eller, en av dom i alla fall. I veckan hade vi Claes Bergqvist som föreläsare och jag blev så otroligt inspirerad att jag vill veta mer om det han har jobbat med (och som). Första steget är att läsa om världskända William Bernbach.

5. Muggar från Indiska. En, eller kanske två, för att de är så himla fina!

6. Foamroller med mönster/bulor. Numera avslutar jag varje träningspass med ett par minuter på en av dessa. De är helt underbara! Jag har sett att Rusta säljer en sådan variant för 199 kronor, jämförbart med Sats där man behöver punga ut en hundring extra.

Men som tidigare skrivet: jag är så väldigt medveten om att det liv jag lever är privilegierat och de klappar jag möjligtvis möts av under granen är enbart en bonus. 

1 år som sambos

Lagom till förra årets Luciafirande satt Eddie och jag på vardagsrummets golv i vår alldeles egna lägenhet och åt pizza direkt ur kartongen. Det var första natten i den femtiotvå kvadratmeter stora lägenheten och klockan var närmare midnatt när vi äntligen kunde slå oss ned för en bit mat. Pizzan köpte vi från en nattöppen pizzeria i närheten och åt i skenet från lysrören över köksbänken. Det var en kall, mörk decembernatt och de enda två ljuskällor vi hade var badrummets taklampa och kökets dito. Gatubelysningen sken visserligen in, något vi just då tyckte var en fördel men som vi idag inte riktigt uppskattar.

Jag blev kär i sovrummet redan när vi var på visning. Det är ett litet rum vars tapeter är målade i krämvita och champagnefärgade ränder. Av mamma hade vi fått en liten adventsljusstake som vi hade placerat i fönstret och som fungerade som lampa för hela rummet. Den adventsljusstaken flyttade vi runt som en ficklampa varje gång vi letade kläder i garderoben eller försökte se var vi satte fötterna…
Känslan av att vi äntligen hade fått flytta in i vårt hem var magisk. Vi hade visserligen glömt bort vilken flyttlåda vi hade lagt tandkrämen i och i brist på annat borstade vi tänderna med handtvål efter vår pizzamiddag. Det smakade skit och blev bubblor i munnen men vi skrattade åt det istället. Vår säng var ituskruvad och på golvet stod våra två madrasser vid sidan av varandra som vi sov på. Trots kärleken till vårt nya hem sov jag oroligt första natten. Var det inte ljudet av portdörren som slog igen, det faktum att gatubelysningen sken in rakt i sovrummet eller nya, oroväckande ljud så var det jag som föll mellan våra två madrasser när jag försökt närma mig Eddie.

Jag minns hur förvånad jag blev när jag, morgonen efter, klev in i badrummet och möttes av varma klinkerplattor under fotsulorna. Utomhus låg snön i decimeterhöga drivor och minusgraderna var på tok för många för att det ens skulle upplevas som “mysigt”. Årets vinter var, rent klimatiskt sett, en fördjävlig sådan och jag minns hur jag, trots min tjocka dunjacka som ytterplagg, sprang mellan tågstationen och arbetsplatsen för att kylan var så extrem. Aldrig har min arbetsdisciplin varit så låg som då. Allt jag ville var att befinna mig i vår lägenhet och påbörja skapandet av vårt hem. Triviala och egentligen inte alls särskilt roliga uppgifter som att fylla garderoben med vikta klädesplagg, arrangera hur glas och tallrikar ska stå i köksskåpet och skruva ihop möbler var för ett år sedan den absolut bästa sysselsättningen jag kunde komma på. Att gå och lägga sig i tid fanns inte på kartan.

Ett år senare och idag är lägenheten vårt hem på riktigt. När jag vrider om nyckeln i låset känner jag i hjärtat att det här är mitt, vårt, hem. Att komma ‘hem’ till mina föräldrar är också hemma, men på ett annat sätt. Min och Eddies lägenhet är liksom hem på riktigt. Och det känns freakin’ underbart!

IMG_4403När vi signade banklånet.

IMG_4795Wie!

IMG_4798Första middagen i lägenheten. Pizza och julmust i vardagsrummet. Täcket fick agera soffa!

IMG_4799Madrasser utan sängstomme och vår ensamma lilla adventsljusstake…
IMG_4900 Första lördagsfrukosten i lägenheten!

IMG_4955Efter två veckor hade vi fått upp ganska mycket och jag var i full färd med att baka julgodis inför vårt adventsfika. Ser ni minigranen i bakgrunden? :-)

 

Terminsprojekt och julshopping

Ho, ho, ho! Dopparedan närmar sig med stormsteg och med den vår utlandsresa. Att vi om drygt tre veckor kommer att befinna oss på andra sidan jordklotet, iklädda tunna kläder (om ens några…) och äntligen få bli smekta av solens varma strålar känns rätt fantastiskt. Men först är det julafton med allt vad det innebär som ska bockas av – och det med råge!

julgran-jul-julpyntsvenskt-tenn-bricka-tulips

Idag har vi blivit introducerade till vårt terminsprojekt. Jag ingår i en tvåmanna formation med Marielle och tillsammans ska vi alltså spåna på en ny idé som vi ska göra online. I slutet på januari, närmare bestämt två dagar efter att jag har kommit hem, ska vi presentera detta för skolan. Tre dagar senare är det dags för Medieinstitutets årliga januari-mingel där samtliga klasser och lärare tillsammans med branschfolk och ledningsgrupp kommer för att se våra projekt. Det är det sista vi gör innan vi går ut på LiA i sex veckor. Jag börjar inse hur fort det faktiskt går…

Därefter mötte jag upp min bror och Sophie för att ta en kaffe och snacka skit. Det var jättetrevligt att tillbringa lite tid med de båda, och givetvis var jag tacksam för att de orkade med ett femte hjul. ;-) Efter kaffepausen hann vi med att springa förbi H&M, Lagerhaus och Panduro. Trots att mitt shoppingkonto aggressivt blinkar NEJ med illröda bokstäver prioriterade jag att idag handla några få, och små, julklappar samt några nya träningskläder till mig själv. I stort sett samtliga av mina äldre träningsbyxor är idag urtvättade eller fel i storleken och utan träningskläder går jag inte till gymmet. Utan träning blir jag sur, irriterad och förbannad. You do the math.

Väl hemma passade jag på att klä vår underbara lilla julgran med det pynt vi shoppade i helgen. Eddie har varit en stjärna och huggit granen själv. Sådant som får mitt flickvänshjärta att vibrera lite extra. Medan jag tillagade middagen (eller såhär; medan middagen tillagade sig självt – allt jag gjorde var att skjutsa in laxfiléerna i ugnen och sätta riset på kokning) passade jag på att göra en dubbelsats av chokladbollar. Receptet till dessa socker- och “fettfria” bollar hittar ni på min förra blogg, Gymtokig.