Nu vet jag varför jag har mått piss i åtta månader

Efter 8 månader (!) har många av mina frågetecken börjat redas ut. Jag har nämnt tidigare i bloggen att jag har mått dåligt och att det har varit en tuff vinter, mest för att jag inte har vetat vad som har orsakat mina olika besvär.

Jag har känt mig lika lurad och bortglömd som jag har varit rädd att människor ska tro att jag har överdrivit eller försökt påkalla uppmärksamhet. Åtta månader är ju nästan ett år och när jag har besökt olika läkare minst en gång i månaden, med olika ärenden dessutom, kan jag inte låta bli att skämmas. Skämmas över att jag bara orsakar problem och är till besvär. Till och med skämts över att må dåligt här hemma och på jobbet. Skämts över att jag än en gång måste besöka läkare eftersom det den förra läkaren sa var orsaken till mina problem inte alls stämde och att jag behöver hjälp ännu en gång. I mångt och mycket har jag istället ”härdat ut” och tänkt att det blir nog bättre snart. (Fy fan.) Vilket det i vissa fall har blivit, enbart för att senare komma tillbaka och bli lika illa några dagar eller veckor senare. Ni kan ju tänka er hur jag har varit att umgås med under den här tiden.

Men nu, äntligen, börjar jag tro och lita på att det är på väg mot ett slut. I veckan fick jag hem ett brev från Danderyds sjukhus där jag var på besök för ett par veckor sedan. Det tog kortare tid än jag trodde men så stod det också att jag har en ovanlig men ofarlig sjukdom samt en åkomma jag ska behandla nu. Jag känner mig jävligt positivt inställd nu, äntligen har jag fått svar på vad det är. Och resten som jag har dragits med sedan förra sensommaren kommer att bli bra det med, eftersom hela det här korthuset börjar rasa. Det känns som att mina axlar väger tjugo kilo mindre ikväll.

Share:

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *