nu blir jag säkert kär i dig pinsamt jävla kär i dig

Hittade min gamla blogg och var liksom tvungen att dra ut lite texter därifrån.

20 år och skrev så här:

Att dejta är nästan som en arbetsintervju. Pirret i magen och nervositeten, kommer jag att uppföra mig väl nu eller kommer jag att säga något fel som kan ödelägga allt? Fnittrar här och där trots att jag vet hur flickigt det låter, men det bubblar ju bara i mig? Vill inte bli besviken nu. Har testat på olika yrken och förstått att nja, kassaarbete är inte min grej och lager gillar jag inte heller. Däremot tycker jag mycket om service och att vara självständig. Letat och efter ett tag hittat ett jobb som verkar passa in, och så får man en träff med chefen och får höra mer om företaget, vad de förväntar sig av en och hur saker och ting fungerar på arbetsplatsen. Och efter första mötet har man ett fett leende på läpparna och ringer upp sin bästa vän bara för att skrika att här passar jag in så jäkla bra, jag måste ha det här jobbet. Och lite så kanske det är med kärleken också. Dejtat här och där, förstått att jag inte klarar av en kille som inte känner sig själv och hans svagheter. På samma väg förstått att jag behöver någon som låter mig vara barnslig men som jag samtidigt kan gå på familjemiddagar med viktiga personer med. Någon som är fysisk och som håller min hand när vi är med andra och som vågar ge mig en kyss när lillesyrran är i närheten. Kanske till och med någon som min familj säger “han förstår dig, det är typ 5 personer i världen som gör”, även om det kanske är lite överdrift? Men det vore ju fint. Så ses man och pratar, har visst rätt lika åsikter och har några gemensamma intressen. Testar varandra och böjer gränser, men bara till en viss del. Säger hej då och märker att man bär ett leende som sträcker sig från ena sidan till det andra. Smsar bästa vännen och säger att jag kommer inte kunna sova i natt, det pirrar för mycket i min mage. Kanske ringer det aldrig någon eventuell chef och säger att han vill att man kommer in på måndag för att provjobba. Och kanske får du aldrig det där samtalet från killen med glittrande ögon – och visst gör det ont när du känner att du i alla fall har försökt och gjort ditt bästa, men kanske, kanske får du faktiskt det där samtalet från din nya chef. Och kanske ringer killen du har haft i tankarna de senaste dagarna och då kan slutet vara hur fint som helst. Det går inte att ta reda på slutet när man bara är i början av något.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.