Min första mardröm på hur länge som helst

Vaknade av att jag låg och spände hela kroppen och var kallsvettig. Händerna var stela och trots att jag hade vaknat var jag fortfarande så djupt inne i drömmen att jag hade svårt att öppna ögonen. Fy.

5586d095a5d35b4851eae0695853fdb6

 

Drömde att krig snart skulle ske i Sverige och att jag var tvungen att fly. Alla jag håller kärt var på annan ort och jag var själv kvar med andra svenskar. 

Vi var på en stor flytbrygga någonstans i Stockholm och vi vaknade upp en morgon med vetskapen om att vi skulle bli attackerade från både luftrummet och på marken, så vi satt i princip bara och väntade medan vi försökte hitta på en lösning. Minns att jag kände mig så otroligt liten, ynklig och hjälplös. Vanligtvis är jag fast besluten om att allt löser sig och i värsta fall finns alltid mina föräldrar där för mig. Känslan av att inte kunna göra någonting åt situationen var obeskrivlig. Jag var helt ensam.

Så hörde vi flygplan, såg bomber falla och krypskyttar på taken som sköt mot oss. Människor sprang i panik. Jag bestämde mig för att hoppa ner i vattnet och minns att jag tänkte att jag skulle hålla andan så länge jag kunde. Simmade längs kajen, långt under ytan, medan pistolkulorna haglade ner i sjön. Någon hade fått syn på mig men jag lyckades simma iväg. Så blev det kväll och jag tillsammans med en grupp främlingar hittade en övergiven lokal vid vattnet. Där gömde vi oss, trots en nalkande känsla av klaustrofobi. Det var en gammal kontorslokal med flera plåtskåp, skrivbord och lådor. Vattnet hade tagit sig in i lokalen och nivån var några decimeter. Jag hörde hur människor sprang in i lokalen och jag visste att de hade automatgevär och skulle inte direkt vara sugna på att prata. Så hittade jag ett långt plåtskåp med ett hyllplan längst upp. Där lyckades jag ta mig upp och la mig i fosterställning medan jag stängde dörrarna (hur jag nu lyckades göra det?) och la två stora kartonger framför mig.

Sen vaknade jag. Var så djupt inne i drömmen men tvingade mig själv att försöka röra på tårna och fingrarna för att vakna till liv. Fy fan vilken jävla stress.

 

Trevlig söndag, förresten. Nu ska jag till gymmet!

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *