By Thowe

Min egna självbild VS den bild ni får av mig

Hej hej!

Liten statusuppdatering: Nu har jag äntligen tagit tag i att kontakta mitt webbhotell och frågat om hjälp samt betalat fakturan för privatpaket, så bloggflytten är snart igång. Jag vet inte hur Nouw gör gällande bloggarkiv och ompekning av url:er, men jag utgår från att jag kommer behöva göra allt manuellt och att nouw.com/thowe inte går att peka om utan att ni får klicka er vidare härifrån när det är dags.

Jag har noll sug efter att blogga just nu. Jag känner inte för att vara personlig alls, trots att det är det personliga som jag vill bevara och kunna läsa igen senare. Jag vill inte fotografera, för jag känner mig väldigt ytlig konstigt nog. Då tänker ni: ”Men gör det du gillar, drinkar, mode och mat?” men då tänker jag ”Fast jag vill ju blogga om mitt liv, för jag vill ha möjligheten att läsa ett arkiv av minnen”. Jag märker att jag har blivit mer sluten. Jag uppdaterar mer sällan på Instagram och tänker ofta på vad jag ska lägga upp för bilder: min vardag, mer nischat, mer corky grejer eller väldigt proffsigt? Jag känner mig som en allätare och kameleont men önskar att jag var mer fyrkantig i hur jag är som person. Då tänker ni: ”Super, vi vill läsa om olika saker, uppdatera om lite allt möjligt!”. Men då vill jag bestämma om jag ska lägga upp enbart mobilbilder, enbart HQ-bilder, satsa på copyn eller ha ett särskilt bildspråk. Jag vill inte göra det halvdant och så får jag prestationsångest. Så istället vägrar jag ta tag i det alls.

Och så sitter ni och läser detta och tänker: men snälla, sen när blev sociala medier så här allvarligt?

Ja, jag vet då inte. Men så kan man tänka om det mesta; vad är det egentligen som spelar någon roll? Kärlek, lycka, gemenskap. Och det kan man få på olika sätt. Jag har nästan blivit lite cynisk. Tänker ofta ”vad spelar det för roll, egentligen?”. Men problemet är att när jag börjar tänka så så tappar jag också en stor dos motivation. Och herregud, börjar vi nysta allt för mycket så kan vi lika gärna avsluta hela grejen. För vi har ett liv, och det måste vi faktiskt fylla med sådant som inte spelar någon roll för att tiden, den går och går och vi kan inte göra nytta vareviga sekund. Typ: Vad ska jag äta till middag? Det är klart att i det långa loppet spelar det ingen roll så länge du får i dig något. Men det är jävligt trevligt att göra en trerätters och bjuda hem vänner, kanske lägga ner lite extra tid på dukningen och se till att upplägget blir vackert. Eller din outfit! Så länge du är bekväm och varm så tjänar den sitt syfte. Men vi vet också att rent psykologiskt så dömer vi människor utefter hur de klär sig, och jag kanske vill visa min personlighet genom att klä mig på ett visst sätt. Eller visa ett statement genom mina klädesplagg. Osv.

Kan också få fett dåligt samvete över att det är dessa saker jag funderar över. Mellanklass-syndromet. Se Maslows behovstrappa. Jag har allt som jag behöver. Så jag börjar se problem i sådant som inte spelar någon roll. Som dukning eller rätt klänning till nyårsafton. Och det är där jag kommer i konflikt med mig själv. För jag anser mig ändå vara ganska medveten om än ytlig till viss del. Och om jag enbart skriver om de ytliga delarna av mitt liv i min blogg så är det den delen av mig själv som ni får ta del av. Vilket innebär att er syn av mig blir väldigt ytlig. Och det avskyr jag. Men så tycker jag ju att de ytliga delarna är det som är roligt att skriva om! Jag gillar att testa drinkar, skriva om recept, fota vackra saker.

Nästa fråga som en psykolog skulle ha ställt hade kanske varit: Men vad spelar det för roll vad alla andra tycker och tänker om dig själv, så länge du vet vem du är?

Och så är vi tillbaka på samma ruta som jag var på när jag var 15 och inte hade ett bra svar.

0 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *