Med datorn i skuggan och en rygg som inte pallar tennisspel

Halloj!

Igår kväll bestämde jag och Jocke oss för att jobba hemifrån, eller närmaste bestämt från Kungsängen. Mamma erbjöd sig nämligen att komma förbi och hjälpa oss med att köra över flyttkartonger, så vi bestämde oss för att ta hand om allt tidigt på morgonen och sedan jobba från deras terrass i Kungsängen. Jocke och jag var först förbi Stadsmissionen med fyra kartonger och i bilarna till Kungsängen tror jag vi fick med hela 12 stycken + mindre påsar/saker.

Vi jobbar verkligen undan den här flytten i en rasande fart och det enda vi hittills har tjafsat om var att ingen av oss minns vem av oss som har lagt undan mina tennisskor – eller framförallt vart mina tennisskor har tagit vägen, haha. Ändå en väldigt fjuttig grej med tanke på vad vi hade kunnat reta upp oss på.

Väl framme i Kungsängen svirade jag om till bikini och sedan låg jag på magen med datorn i skuggan och kroppen i solen. Fungerade hur bra som helst, lifehack! Haha.

Vid lunchtid passade vi på att bada och sola lite med. Det blev ju hela 30 grader idag, det skojar man inte bort…

Framåt kvällen hade mamma och Per tennisträning så Jocke och jag passade på att boka en bana för att spela vi med. Det var bara vi fyra + deras tränare i lokalen ikväll, så nice att i princip vara själva. Jag spelade så jävla bra!! Tror det är för att underlaget i Kungsängen gör att spelet blir lite, lite långsammare vilket gör att jag hinner tänka till i någon millisekund längre. Hörde t o m att deras tränare gick igenom tekniken och sedan sa åt mamma och Per att titta på oss (medan vi var inne i ett spel) och sa något i stil med “Titta när hon gör så där, uppifrån, rööööör… så där ja. Och så hans tillslag där, ja se” – tror ni jag blev mallig eller?? Haha.

Dock tog det bara en halvtimme innan min rygg sa ifrån. Rotationsmoment är verkligen inte min grej, får nästan alltid ont i ryggen av det. Och nu har jag ont i både höfterna och ljumskarna samt har en låsning i vänster skinka… Tur att jag fick en tid hos min kiropraktor imorgon. Alltså ärligt talat, hur fan kan jag vara näst intill smärtfri och “bra” för att kort därefter falla tillbaka så rejält? Är jag så bräcklig? Blir så ledsen. Men samtidigt, jag kan inte sluta träna. Och jag kan inte bara gräva ner mig och skita i allt. Inget av alternativen är bra, så det är bara att fortsätta försöka få rätt hjälp. Och om några dagar kanske jag är gladare och märker en förbättring (än en gång) men just nu är jag bara så less.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.