Man undrar ju.

Slängde av mig kjolen så fort jag kom innanför dörren. Pennkjol. Tajt – usch. Önskar man kunde gå i träningstights till jobbet, fatta vad skönt. Förberedde ugnen för kvällens halvfabrikat till middag och klickade igång rätt tv-kanal för kvällens play in-match. Så jävla sorgligt.

Skrev ett rätt långt inlägg precis men det blev så sentimentalt att jag publicerade det på parisbloggen istället. Där ligger fan hela mitt hjärta just nu.

Det är så oerhört energikrävande att jag svänger upp och ner. Jag vågar inte tänka så mycket. Är rädd för att balla ur totalt. Ibland orkar jag inte bry mig. Ja men, balla ur totalt då, ungefär. Hur illa kan det egentligen bli. Men jag har inte tid att balla ur heller. Har ett fett liv att leva. Nä ni vet.

Tänk att jag skulle sitta och grina i min ensamhet framför en Djurgårdsmatch. Var går gränsen egentligen. Man undrar ju.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *