Mäktig regnskog, magiskt djurliv och kritvit strand

4

Hej vänner!

På den här privata stranden har vi hängt under de två dagar vi har varit här. Vi anlände i kolsvart mörker och eftersom vi bor i utkanten av en regnskog är belysningen medvetet dämpad. Terrängen kunde vi enbart urskilja som skuggor men när vi vaknade igår morse var det till en fantastisk utsikt där solen började stiga upp borta i horisonten. Bergen och den täta regnskogen är otrolig och ännu mer magisk är djurlivet som gång på gång gör sig påmint. Jag trodde att vi kanske, kanske, skulle få se någon apa om vi hade tur – det visade sig att apor var mer regel än undantag. Igår fick vi sällskap på stranden och när vi gick upp till poolen satt de i buskarna och åt löv där med. Förutom en något rödlätt hud är vi båda lite lätt sargade efter små maneter som finns till i havet och sticker till. Det känns som ett nålstick ungefär och sedan bränns det ett tag, men det lämnar inga sår så vitt vi har sett.

8

Vi har medvetet tagit det lugnt och känt in hotellet och dess område, de kommande dagarna ska vi vara mer aktiva. Hotellets område är gigantiskt men eftersom det ligger som det gör är det ingen resortkänsla. Vi åker med shuttlebus från hotellrummet till lobbyn där såväl frukost, gym och pool med tillhörande strand ligger. På balkongen sitter vi bara då och då, mest för att aporna gärna gör en sällskap (eller åtminstone vill ta det vi har i handen).

5

Just nu ligger jag i sängen med en cider på nattduksbordet och researchar efter en matbutik, ett vattenfall och en restaurang vi vill äta på ikväll.  Jocke är på gymmet. Förresten, när vi blev avsläppta utanför vår koja såg vi att våra grannar hade lämnat saker ute på balkongen. Två-tre apor klättrade snabbt upp medan nästan lika många satt på marken eller en bit längre bort. Vi stod kvar och väntade, stigen upp till vår koja är nämligen någon meter ifrån bara. Och vad vi har sett hittills är vissa apor ganska aggressiva, hehe. Tillslut började jag gå uppåt och en apa tittade på min plånbok, hoppade ur busken och gick efter mig i någon meter medan jag skrek typ ”Stanna! Sluta!”, haha. Jag kom upp utan problem, men märkte att det var Jocke hade nyckeln i sin väska och inte jag – så när han skulle ta första steget kom typ 7-8 apor ”springandes” från ena sidan till andra, rakt mellan oss. Från den knubbiga apan till den lilla bebisapan, haha. Sjukt att se…

7 6

Anyway. Det var allt för nu. Ni vet att jag är väldigt aktiv på Instagram nu va? Wagnerlarsson heter jag där, precis som på bloggen. Puss och kram!

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *