Lördag: balkongfrukost, Kungsholmen/Gärdet och utelunch

I lördags vaknade jag tidigt på morgonen och såg att balkongen var dränkt i solsken. Mmm. Så härligt. Mindre härligt var att mitt öga värkte som tusan och jag hade svårt att öppna det. Tog upp mobilkameran och såg att jag hade fått en rejäl vagel… Minns ni när jag var i Oslo med SATS strax innan jag åkte till Milano på semester? Då hade jag en stor jävel med, fast på vänster öga. Aj aj aj.

Hur som helst så var ju vädret så underbart att jag övertalade mig själv om att skratta åt vagelfesten. Vad mer kan man göra. Väckte Jocke strax därefter och sa att nu var det dags att vakna för vi ska äta frukost på balkongen. (Okej vi gick inte upp precis där och då, men nästan.)

Det var sååå varmt! Puh.

Efter frukosten gick vi ut på en promenad längs Kungsholmen. Det var vi inte ensamma om, kan jag tala om! Så fort solen skiner och särskilt när värmen kommer, då syns vi stockholmare ute på gatorna äntligen. Det här är andra året jag säger att jag verkligen SKA ge Kungsholmen en ärlig chans och försöka få den att bli “min” stadsdel. Men tror att det finns en spärr någonstans som inte går att ta bort. Även om jag har bott längre på Kungsholmen än på Gärdet så var det en sådan magisk känslostorm att flytta dit och göra allt jag gjorde där borta att den stadsdelen liksom är rotad rejält. Och Kungsholmen/Stadshagen gillade jag inte i början alls, kanske för att jag blev “tvingad” att tycka om den här stadsdelen när vi flyttade hit. Hade inget val direkt, vi kunde ju inte flytta in i min lilla etta… hehe. Hur som. Ska verkligen försöka i år. Precis som jag säger varje gång Allsvenskan har premiär, haha…

Vi pratade bland annat om Aviciis/Tims bortgång som vi nåddes av under fredagskvällen. Vi stod i kassan på Ica och hade precis betalat när jag fick en pushnotis från Aftonbladet och Jockes kompischatt plingade till. Vi båda har länge lyssnat på house (jag är väl den enda i Stockholm som inte har gått över till hiphop, haha…) och sett Avicii live. Vi var som i chock och gick helt tysta på vägen hem. Det blev extra jobbigt att ta in beskedet när vi la ihop ett plus ett eftersom vi såg dokumentären om honom för någon månad sedan. Jag hade inte tänkt skriva något om det först, men när jag läser på Twitter, i bloggar och på Instagram hur människor i min ålder sörjer honom inser jag att det är okej att visa att jag också gör det. Det här är första kända personen som dör och som jag känner att jag har en genuin relation till. Jag har växt upp med Aviciis låtar och har så många minnen till i princip varenda en. Studenten, hemmafester, klubbkvällar, träningspass, festivaler, kärlekspirr. Han var en av mina favoritpersoner i musikvärlden och det känns för jävligt att det blev så här.

• • •

När vi kom hem igen duschade vi och gjorde oss i ordning för att åka ut till mina föräldrar i Kungsängen och äta lunch. Där hade mamma och Per gjort riktigt mumsiga räktacos med asiatisk touch som vi åt ute i solen på verandan. Vi hade så trevligt att det slutade med att vi satt kvar i flera timmar, drack drinkar och pratade om verkligen allt möjligt. Från högt till lågt. Jag och Jocke sa det sedan i bilen, att såna här dagar har man kanske två gånger om året med sina föräldrar.

Hela helgen gick jag med lins i mitt friska öga och ingenting i mitt högra (det öga med vagel) – såg suddigt hela tiden, haha. Var så ljuskänslig på högerögat med, så det var solglasögon som gällde i princip hela tiden.

När vi kom hem grillade vi korv till middag och satte oss sedan under en filt på balkongen och pratade. Myslördag. ♥

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.