Kvällstankar innan midnatt

Jisses vad vinden viner utanför. De torra löven på trädens grenar låter som ett enormt surr så fort vinden griper tag i dem och då och då slår något emot plåten på min balkong. Lägenheten är mörk, åtminstone så till vida att det enda som syns är det låga ljus som datorskärmen ger ifrån sig där den är placerad på täckets ovansida.

*

Fan, 23:20. Jag hade behövt somna tidigt ikväll. På golvet ligger kläder, skor, flygbiljett och pass i en salig blandning. Det står två kaffekoppar och tre vattenglas i disken och på bänken ligger de senaste veckornas post i en hög.

*

Kroppen är trött, ändå svalde jag en sömnis för någon timme sedan för att somna lätt. När jag har blivit så pass trött som jag har varit de senaste dagarna blir jag stressad om jag inte somnar fort – trots att det borde räcka med att landa på kudden. I natt väsnades min granne så mycket att jag somnade först halv två. Höll på att gå isär.

*

Vill inte börja dra in gamla ovanor eller förhållningssätt, ändå är det lättare än jag trodde. Det är så inövat när något har varit en realitet en längre tid att plötsligt när något liknande sker med andra detaljer klara av att se bortom och tänka nytt. Det handlar kanske inte om att det är lättare utan istället om rädsla. När något gjorde ont då finns det alltid en risk att det gör ont idag, även om såväl förutsättningar som omständigheter är helt nya. Det är inte rättvist, jag vet det, varken mot mig eller mot någon annan. Men vem kan jag klandra? Vem kan klandra mig?

23:28. Dags att sova. Behövde nog bara skriva av mig lite. Fredag imorgon, hurra ändå. Kram och god natt!

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *