Kristallskålar, en rutig kavaj på second hand och benpass på Odenplan

Den här kavajen dök upp i mina tankar igen för några dagar sedan och jag kan för allt i världen inte minnas om jag har skänkt bort den eller om den ligger i en flyttkartong någonstans… Jag köpte den på secondhand för ett par år sedan, troligtvis 2014 om jag ser till hur jag såg ut i håret. ;)

Efter jobbet igår tog jag tunnelbanan till Odenplan och besökte både Stadsmissionen och Myrornas i hopp om att hitta något liknande. På första stället hittade jag ingen kavaj, däremot en kristallskål (!) och en glasskål som jag inte kunde låta vara kvar. Kristallskålen är identisk med den kristallservice min styvmamma har ärvt från sin släkt i USA och jag har alltid beundrat den. En kvart innan Myrornas skulle stänga sprang jag in i butiken, trots att det var stressigt, och rakt framför ögonen på mig hänger EN RUTIG KAVAJ! Jag blev helt till mig och tänkte att det var meningen att jag skulle ha en helt enkelt. Fick faktiskt med mig två saker till, men jag ska be Sofia fota mig här i veckan så får ni se det på bild istället. :)

Kvart över sex mötte jag upp Sofia för att träna på Sats Odenplan. Vi har ju gymtisdagar ihop och igår var det dags för ben. Medan vi kör bulgarian split sprätter det till i mitt högra knä, det jag har haft problem med. Det låser sig nästan och det gör ont på insidan från mitten av smalbenet upp till mitten av låret. Blev panikslagen men jag kunde röra benet och böja knät relativt bra och efter några minuter på cykeln kändes det så pass okej att vi kunde fortsätta passet, om än med några justeringar för min del. Jag tror inte det är någon fara utan kanske ett resultat av att jag inte har tränat ben på samma sätt som innan jag gjorde illa mig. Jag är inte alls lika stark längre, varken i leder eller muskler, och det märks. Men det som är så bra med att se sina svagheter är att man har svart på vitt vad man behöver jobba med. Bra va? :)

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *