Konst- och kulturscenen i Italien mellan de två världskrigen och stirrande italienare

Söndag. Jag vaknar riktigt tidigt och det fiktiva skärpet som har dragits åt runt min skalle skvallrar om att jag har sovit alldeles för lite. Mycket riktigt, en snabb titt på mobilklockan – 07:04. Drygt en timme plus på sömnkontot alltså. Somnar om och sover oroligt i fyra timmar till innan regnet väcker mig för en sista gång.

Runt köksbordet möts vi tre, bland rostade croissanter och yoghurtskålar. Påminner varandra om de olika scenarion och händelser som skedde bara några timmar tidigare, går igenom fotoalbumet och kortfilmerna i telefonerna och skrattar så tårarna rinner.

Vi kommer iväg sent. Vid halv två beger vi oss till tunnelbanan för att åka vidare till Fondazione Prada som just nu har en utställning om konst- och kulturscenen i Italien mellan de två världskrigen. Jag faller direkt. Att se en konstutställning ligger oftast inte i mitt intresse, men i fall likt detta – när man får se konsten i ett större sammanhang – är det något annat. Kanske är det också i vilken form som konsten kommuniceras som avgör mitt intresse. Det skrivna ordet har alltid lockat mig mest och här finns det massor. Jag slukar informationshäftet och smyger upp bakom Therese och Amanda med korta meningar om just den tavlan eller just det årtalet. Utanför öser regnet ner och det är dags att gå till nästa del av utställningen.

I en av de stora salarna ser vi en gigantisk “skulptur” av en man i brygga. Exakt allt med den är vidrigt, titta in detaljerna. Den väcker avsky och det är säkert meningen med.

• • •

Vi börjar bege oss hemåt och försöker köpa biljetter i tunnelbanan med våra betalkort. Ingen av maskinerna accepterar något annat än kontanter, något vi vägrar ta ut när vi utanför bankomaten möts av en man som biter sig i läppen och tittar smilandes på oss. Vi ger upp och går till nästa tunnelbanestation istället. Vi möts av samma imbecilla biljettmaskiner och inser att om vi vill klara av det här behöver vi få i oss mat.

– En dubbel cheeseburgare, tack!

Nej, det är inte riktigt i samma kategori som tidigare måltider men burgaren fyller sin funktion. På vägen hem kommer vi på att vi ju inte ens har ätit någon gelato än – och imorgon åker vi hem! Med mätta magar beställer vi en varsin och vi är troligtvis de enda i Milano som slurkar glass när det fullständigt spöregnar runt omkring oss.

• • •

Nu börjar tiden springa iväg och vi gör oss i ordning för resans sista middag. Sedan tidigare har vi en reservation på Da Giacomo, även denna restaurang har vi blivit tipsade om vid ett flertal gånger.

Som en liten aptitretare serveras en bit pizza och vi väljer därefter ett tyngre vin på glas att dricka till vår varmrätt. Vårt bord står i en rät linje med utsikt mot och från köket, något som kanske hade varit trevligt men som i detta fall bara väcker obehag. En av männen där inne stirrar obehindrat på oss och väjer inte med blicken när jag stirrar tillbaka. Jag känner mig så uttittad att jag, när det har skett 6-7 gånger (!), ropar “VAD!?” mot honom och blänger ursinnigt. Han håller fast min blick innan han vänder sig om och därefter sker det inte mer.

Alla tre beställer in hummerpasta och avslutar restaurangbesöket med en limoncello. Kyparen frågar om han får “offer us a limoncello” vilket vi tre tolkar som att han vill bjuda på en liten shot limoncello efter maten. En vanlig företeelse i Italien och vi vill inte verka otacksamma. Vi tvekar men nickar av artighet med orden “but just a small one, please”.

In kommer tre stora shots och vi smuttar på dem medan vi tittar på notan som sedan tidigare är beställd. Kanske är det vi som inte är med i matchen, men limoncellon står med och vi betalar förbryllat för måltiden medan vi gör oss i ordning för att gå.

Helgen är över och imorgon är det dags att åka hem igen. Vi packar det sista, borstar tänderna och innan jag somnar tänker jag på hur glad jag är som väljer att prioritera resor i mitt liv. ♥

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.