Jag dog men var kvar bland er

Jag drömde en så obehaglig dröm i natt. Det har varit så två nätter i rad nu. I natt drömde jag att jag hade dött, jag vet inte hur, men jag var kvar på jorden. Jag visste att mina föräldrar sörjde och att de hade haft begravning för mig. De flesta i min närhet hade börjat komma över den värsta sorgen och hade bearbetat en del av den.

Allt är mörkt och går i en mörkblå-/gråskala. En natt får Carmen, min styvsyster, syn på mig. Jag är egentligen genomskinlig men hon ser mig och gör något så att jag börjar ta fysisk form igen. Men jag är inte tillbaka på riktigt utan vi behöver laborera med olika tester innan dess. Och det måste gå under radarn.

Vi ses kvällen efter, utomhus i ett mörkt industriområde, och min kusin Mathilda är där med Carmen och ytterligare en person. Min kusin blir glad över att se mig och vi kramas länge. Sen sätter vi i massor av sladdar i mig och jag börjar sakteligen återfå min varma färg.

Jag har inga problem med att prata, se, höra eller tänka, det är bara min fysiska form som inte är där till hundra procent. Plötsligt sitter jag på en stimmig pressläktare tillsammans med Carmen, Mathilda och den fjärde personen. Jag sitter med ryggen mot alla journalister och planen. I handen har jag ett glas champagne. Jag vill inte att någon ska se mig och de journalister jag känner kramar mitt sällskap med märker inte att jag är närvarande.

Carmen ger mig hennes mobiltelefon och säger: ring dina föräldrar. Jag slår numret till mamma. Hon svarar inte. Istället ska jag spela in ett röstmeddelande till henne.

Jag är medveten om att mina föräldrar har begravt mig och sakta börjat förstå att jag inte kommer tillbaka, att jag är död och de kommer behöva leva med den vetskapen. Att då höra min röst igen skulle nog krossa dem. Och de skulle tro att någon sjuk jävel ville spela dem ett spratt – eller att jag på något sätt hade planerat min död och därför spelat in ett meddelande innan.

När tonen piper säger jag något i stil med ”Hej, det är Thowe, jag ville bara säga en sak som jag inte gjorde strax innan jag gick bort och det är att jag älskar dig” samtidigt som jag gråter floder. Sedan gör jag samma sak med pappa.

Drömmen slutar inte riktigt där men den delen väljer jag att hålla privat. Sedan vaknar jag. Kollar på klockan, 06:21. En halvtimme innan alarmet ringer. Vände på mig, tryckte min sovande pojkvän närmare och så grät jag lite. Sen ringde alarmet.

Fy fan.

Share:

2 Kommentarer

  1. Johanna
    11/26/2016 / 21:12

    Jättefint och hemskt, på något sätt. <3

    • Thowe Wagner Larsson
      11/29/2016 / 22:30

      <3 ja, lite så... kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *