Jag är förbannad idag

När jag vaknade imorse var jag förbannad. En stor del av sorgen, chocken och rädslan från igår har idag gått över till ilska över att något som är vårt vill någon annan förstöra. Någon med mord i blick, med avsikt att skrämma och med noll empati vill förstöra vår trygghet, vår stad, våra medmänniskors liv. Inte bara i Stockholm. Även i Paris, Bryssel, Syrien, New York. Jag är förbannad idag. Och jag tänker inte låta mig skrämmas till tystnad och passivitet. Vår demokrati är det vackraste vi har.

Igår skrev jag en lång text som idag är publicerad, fastän privat. Att skriva är mitt sätt att bearbeta vad jag känner och upplever, min metod för att inte låtar tankarna ta över.

Det blev som allra tydligast för mig igår när jag lämnade mina kollegor som hade krisberedskap på plan 5, åkte ner till plan 2 och sprang in på toaletten för att äntligen få släppa på gråten. Med rödsprängda ögon gick jag ut i det tomma kontorslandskapet för att samla ihop mina tillhörigheter, två väskor och en stor påse som budats under dagen. Jag tittade på samlingen och tänkte: ”Ska jag verkligen ta med mig alla tre? Tänk om jag måste springa?”. Tänk. Om. Jag. Måste. Springa.

I all sinnesförvirring kring vad som var lösa rykten och vad som var bekräftat vågade jag inte chansa. Någon sa att SÄPO varnade för en attack i tunnelbanan, en annan sa att det var skjutningar på Stureplan. Ryktesspridningen var total och i sökningen på så mycket information som möjligt är man nästintill desperat efter senast nytt.

Alla mina nära och kära är i säkerhet och jag är oerhört tacksam och lättad över att vi alla har klarat oss. Men jag sörjer dem som har förlorat någon de älskar för att någon annan tar sig rätten att beröva oss på det viktigaste vi har. <3

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *