– Intervju ”Hon fick sin drömpraktik av en slump”

Hon är snart färdigutbildad jurist vid ett av landets mest anrika universitet, har läst franska i Paris och är nyss hemkommen från New York där hon i tre månader praktiserade på FNs huvudkontor på centrala Manhattan. I höst flyttar hon till London. Hennes ålder? 23 år.

Jag ser Anna komma springandes mot mig med ett stort, genomskinligt paraply som guppar upp och ner i takt med hennes snabba steg. Hon öppnar dörren till caféet där jag sitter och vinkar till mig medan hon fäller ihop sitt paraply.

– Vilket väder! utbrister hon och fortsätter:

– Innan jag åkte hem såg jag hur alla vänner här hemma laddade upp bilder på grönt gräs, rosévin och sol men det enda jag har märkt av är regn. Vad hände?!

Efter tre månader som juristpraktikant på en av världens mest åtråvärda arbetsplatser är hon nu hemma i Sverige. Jag frågar henne frågan som landets samtliga sportjournalister frekvent använder sig av; hur känns det?

– Bra. Faktiskt. New York var asfett men det är en stad som slukar dina pengar. Tre månader var perfekt för mig. Jag kunde uppleva staden utan att bli ruinerad men hade jag stannat längre fanns det en viss risk för det. Men visst kändes det tufft att lämna alla kollegor och det liv jag etablerade på kort tid.

Vad som låter som en ambitiös juriststudents hårda arbete till toppen är i själva verket något av en slump. Det hela började med att en kompis hade berättat att FN utlyste flera praktiktjänster och att det vore en bra merit att ha på sitt CV. Anna tänkte inte mycket mer på det tills hon någon dag senare satte sig på Stadsbiblioteket för att studera när tanken på en praktik utomlands gjorde sig påmind. ”Varför inte?” tänkte hon och sökte två tjänster på FNs huvudkontor i New York.

Två månader senare fick hon ett brev där hon blev kallad till intervju. Via Skype fick hon tala med två advokater som frågade henne om hennes studier, vad hon hade för mål i livet och varför hon sökte till FN.

– De visste även att jag hade pluggat i Paris och efter ett tag anslöt ytterligare en person som utan förvarning ville höra min franska. Då var jag svettig. Det var inte direkt så att jag var jättelugn innan heller.

Intervjun gick dock bra och hon blev kallad till en andra intervju. Vid det här laget hade tankarna på att lämna Sverige för New York börjat landa och det som från början var på skoj blev betydligt mer allvarligt.

Ett par dagar efter andra intervjun fick hon äntligen samtalet hon väntat på. Anna blev antagen och de ville att hon skulle komma en månad senare.

– Det var en fantastisk känsla. Jag har aldrig gråtit av glädje tidigare men just då, när jag fick samtalet, gick det inte att hålla tillbaka tårarna. Jag svarade självklart ja och tänkte inte ens på hur jag skulle lösa visum, studierna eller resan dit. Istället började jag packa, en månad i förväg, säger Anna och ler.

Praktik är ingenting som ingår i juristutbildningen och Anna valde därför att ta ett studieuppehåll i ett halvår. Att få en praktikplats hos FN var betydligt större än att göra klart utbildningen under en viss tid.

– Det var inga problem att ta ledigt från skolan i ett halvår. Största huvudvärken var visumet som alla säger tar så lång tid att fixa. Du behöver få en intervjutid där du berättar vad du ska göra i New York, sedan är det mer eller mindre klart med visum. Men just den där intervjutiden kan ta evigheter innan du får.

Anna hade dock tur och fick en tid för intervju bara några dagar efter samtalet som förändrades hennes liv. Visumet anlände två dagar innan hon begav sig mot Arlanda.

– Jag var så redo att jag höll på att spricka. Allt jag kände var frihet och förväntan. Äntligen!

Anna lyfter på kaffekoppen och tar en klunk innan hon fortsätter.

– Just då hade jag ingenting som höll mig tillbaka i Sverige. Det hade precis tagit slut med min kille och jag ville ut på nya äventyr. Det är en klyscha, men det var precis så det kändes.

Via en agentur hade hon fått tag på en lägenhet på Upper West Side som hon bodde själv i. Det var en liten lägenhet med hål i taket, slitna tapeter och en och annan kackerlacka.

– Det var ju ohållbart att bo så. Kackerlackor… Fy fan! Anna rynkar på näsan och skakar på huvudet.

Efter några veckor fick hon hyra ett rum hos en gammal dam i ett område som låg mer centralt. I Midtown East trivdes hon betydligt bättre och från hennes sovrumsfönster kunde hon se Empire State Building.

– Det var en otrolig känsla. Empire State Building är så magnifikt på något sätt och att kunna se byggnaden från mitt sovrumsfönster… Anna pausar och låter meningen avsluta sig själv.

Jag berättar att jag har läst att New York ska vara en väldigt dyr stad att bo i. Anna nickar. Rummet hon hyrde i den andra lägenheten kostade henne 1100 dollar per månad vilket blir cirka 7500 svenska kronor. Det är ganska mycket pengar för ett sovrum med delat badrum och kök. Samtidigt är det inte mycket mer än vad ett rum i Stockholms mer exklusiva stadsdelar kostar att hyra.

– Så är det ju. Men i Stockholm kan du ha en egen lägenhet för den månadskostnaden, det hade inte gått där.

Jag ser hur Anna sneglar på kanelbullarna som ligger upplysta i glasmontern och några minuter senare sitter vi med ett varsitt bakverk framför oss. När hon tar sin första tugga utbrister hon:

– Åh, herregud vad gott. Jag har verkligen saknat kanelbullar. De har såklart kanelbullar i USA också men svenska kanelbullar med ett glas mjölk till är verkligen något speciellt.

Medan hon tar servetten och torkar sig om munnen berättar hon hur det var att dagligen vistas på en så stor arbetsplats som FN.

– Det var såklart otroligt häftigt. Varje dag fick man gå igenom en stor säkerhetskontroll där de bland annat sökte igenom din väska. Det var liksom inga konstigheter att vakterna gick runt med tränade hundar som sökte efter droger och bomber. Man vande sig efter ett tag.

Jag frågar henne hur en vanlig dag på FN kunde se ut och hon tänker ett tag innan hon svarar.

– En dag på FN. Låt mig säga såhär: om man är en juristnörd som trivs man som en fisk i vattnet.

Jag ber henne utveckla och hon skrattar lite.

– Det var verkligen det roligaste jag har gjort. Jag fick göra hur mycket som helst! Jag kunde vara i domstolen och ta anteckningar som jag sedan analyserade eller hämta bevismaterial till en speciell rättegång. Varje advokat hade flera olika fall som de arbetade med parallellt och det gjorde att arbetsuppgifterna skiljde sig markant från dag till dag. Oftast gick jag till jobbet vid halv nio och gick därifrån vid sex-tiden. Då umgicks jag med andra praktikanter från hela världen.

Att ensam resa till en av världens största städer kan ge vem som helst svettningar men Anna tog det hela med ro.

– Det är väldigt många praktikanter på FN, fler än man kan tro. I stort sett finns det någon på varje avdelning, inte bara på juristavdelningen.

Med så många människor med olika bakgrunder och vanor är det lätt att det uppstår kulturkrockar. Hon berättar om en kväll när hon var ute på dejt och de träffade ett amerikanskt par på samma restaurang.

– Vi slog ihop våra bord och drack drinkar i ett par timmar. Det var hur trevligt som helst. Efteråt frågade tjejen om hon och jag inte skulle ta en kaffe i veckan. Jag blev såklart jätteförvånad – men väldigt glad. Hur ofta händer det i Sverige? Här skulle det aldrig komma fram någon för att fråga om vi ska börja umgås och bli vänner.

Jag berättar att jag har gjort det flera gånger och att jag träffat en del vänner på det sättet. Anna tittar på mig i ett par sekunder innan hon säger något.

– Verkligen? Det har jag aldrig hört förut. Coolt. Du skulle passa i New York.

Vi pratar lite om hennes framtid. Det är snart sommar och i höst börjar nästa termin. Via Uppsala Universitet kan man ansöka om utlandsstudier på två sätt. Det ena är via ett formulär där du berättar vart du vill bo och vad du vill studera. De studenter som har läst flest terminer av de sökande blir godkända. Det andra sättet är betydligt krångligare och kräver ett personligt brev och speciella meriter. Här samlar man poäng utifrån vad du har för bakgrund och kompetenser och de med flest poäng får godkänt. Anna har läst åtta terminer och blev godkänd på det första viset.

Anna tar fram sin telefon för att visa mig en bild.

– Här är skolan jag ska gå i nästa termin. Tanken är att jag flyttar till London i ett år och läser de sista två terminerna på utbildningen där.

Bilden hon visar är på Richmond University i centrala London. En otroligt vacker byggnad i en anrik miljö. Men innan hon packar väskorna för att återigen bege sig västerut har hon en stor uppgift att slutföra.

– Jag måste skriva mitt examensarbete nu under sommaren. Det heter ”Criminal Accountability for UN Employees” och kommer bestå av 50-60 sidor.

Jag frågar henne hur hennes praktik hos FN har hjälpt henne inför examensarbetet och hon svarar:

– Det har definitivt gett mig ett bredare perspektiv och mer kunskap. De advokater jag jobbade med närmast har alla sagt att de vill läsa igenom mitt arbete och komma med synpunkter. Självklart är det väldigt tacksamt att få den typen av kritik.

Om ett år har Anna slutfört tio terminer av juridikstudier och hon är då klar att ta steget ut i arbetslivet. Något som de allra flesta studenter ser fram emot, men inte Anna.

– Jag får lite lätt ångest när jag tänker på att jag snart är klar och kommer ge råd till människor på riktigt. Och dessutom ta betalt för det. Det skrämmer mig. Jag vill ju bara dricka öl och ha roligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *