Inte denna gång heller

Det första jag gjorde när jag vaknade imorse var att ropa ut “TJOHOO IDAG ÄR DAGEN JAG…” (vill inte skriva vad jag sa, hehe). Men så blev det tyvärr inte, så den positiva och uppspelta känslan jag bloggade om övergick i besvikelse och uppgivenhet. Shit vad segt detta ÄR.

Vet ju att allt löser sig. Det gör det alltid. Men den konstanta “NU SÅ, TJOHO!” som övergår i “Helvete…” är så energitagande. Och det går liksom inte att undvika känslospelet för om jag är likgiltig inför detta blir det inte rätt. Det är ett måste, men jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag slipper.

Åkte till gymmet för ett lågintensivt rygg-/tricepspass efter jobbet i alla fall. Numera ser det ut såhär innan träning:

Nu ska jag skriva en text, fixa disken och vara lite ledsen så kan jag vara glad imorgon igen. :)

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.