Idag kände jag mig värdefull

Så här vacker var himlen när jag klev ut från ett galleri på Torsplan där jag var på påskmiddag med Briska och Jung Relations. Luften var fuktig och asfalten luktade precis så där som det gör i början av våren. Våt asfalt. Kan vara en av de bästa dofterna jag vet. Jag gick sakta mot en busshållplats jag aldrig väntat vid och kände doften av vårblomster och i symfoni med den våta asfalten blev jag nästan som euforisk. Jag tittade runt om mig för att se om någon av de andra människorna märkte av och reagerade lika starkt på doften som jag, men inte så lite som en pigg blick möttes jag av. Nåväl, det kommer. Vi är på väg. Efter över ett halvår av mörker, kyla och knappt rörelse behöver vi få tid på oss att vakna till liv.

När jag klev av bussen och gick sista biten hem tänkte jag på dagen som var på väg att ta slut. Himlen var fortfarande relativt blå, som om dagsljuset är lika svältfött på att få ta plats som vi människor har suktat efter den under hela vintern. Längs med vägen, strax nedanför kyrkan i närheten, växte det redan färgglada vårblommor och fåglarna kvittrade högt bara några meter ovanför mig.

Idag kände jag mig värdefull som människa. Av två konkreta handlingar kände jag att jag gjorde skillnad för andra människor. Det var en fin känsla och jag påmindes återigen om hur lätt det är att göra skillnad för någon annan. Jag växte lite idag och det känns som att något håller på att ske, just här och nu, inom mig.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *