Ibland kanske man förtjänar att bara vara lite jävla lycklig.

Jag vet inte om det är att jag är lite extra känslig som lite lätt bakfull men jag slogs precis av hur lycklig jag är. Jag har gjort det ganska ofta de senaste veckorna.

Sen har jag förvisso tänkt “aj mitt hjärta” ett par gånger med. Jisses, ingen kan påstå att det är lätt. Och senast igår gick jag omkring på Karlaplan med en ångest som jag trodde jag skulle bli tokig av. Men man kan ju inte gå runt och fundera hela jävla tiden heller.

Men så är det ju. Balans osv. Jag vet ju hur jag är, hur toppar och dalar är lite extra höga och lite extra djupa. Det gäller ju bara att andas och någonstans tänka att jag är här och nu och att… ja, allt går över.

Försöker att inte vara rädd för det faktum att jag inte alltid kommer att känna så här, livet innehåller olika perioder av en härlig känslococktail, men just nu försöker jag att fokusera på idag. Hur det känns just nu.

Jag har jobbat hårt på att inte leva i framtiden men heller inte att se tillbaka, utan att enbart vara i nuet. Sån klyscha men inte lättare för det.

Och jag vågar påstå att jag är stolt över mig själv. Att jag tog tag i hela känsloregistret i våras. Jag var inte världens bästa syster, dotter, kompis eller kollega. Men jag lagade mig själv, plåstrade om hjärtat och skapade en grund som jag alltid kan landa på utan att vara osäker på om den håller eller inte.

Och nu går jag runt i den här lilla soliga lägenheten en söndag i juli och känner genuin lycka. Lite bakfull, lite trött men ändå en sån stolthet och glädje över att jag är där jag är idag. Värt allt i världen.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.