Högkänslig person + gillar inte fysisk närhet

Hej på er! (Förbered er på ett lååångt textinlägg…)

Har precis stängt ner jobbdatorn och fått i mig två äggmackor till middag. Satte på tv:n lagom till att Tre Kronors match började. Var så skönt innan att ha det helt tyst och bara fokusera på att jobba undan en massa grejer… Eller, nu ljög jag. Det var inte “en massa grejer”, men de båda sakerna tog riktigt lång tid så det var lika bra att jobba lite kväll för att inte stressa ihjäl imorgon. Jag är så fruktansvärt trött. Känner mig inte helt hundra heller, så gick hem från jobbet vid 14 för att fortsätta hemifrån. Sen la jag mig i soffan med datorn på magen och har legat här sedan dess. Jag hoppas verkligen, verkligen inte att jag håller på att bli förkyld. Tycker vintern bjöd på tillräckligt många sjukdagar för det här året.

Okej, nu måste jag avbryta det här inlägget och börja skriva en sidostory. Jag tänkte, lite halvt på skoj, att en del av min trötthet som jag känt av hela veckan är en bieffekt av att jag hade så roligt förra veckan och att jag är helt dränerad på energi nu. Och så mindes jag att jag har fått höra att jag är HSP, alltså en högkänslig person. Tänkte “Hmm, undrar om det finns något test, vore lite kul att se om det faktiskt skulle stämma”…

Det fanns det, såklart. Är inte ens halvvägs genom testet ännu och flera påståenden som jag trodde jag var helt ensam om att känna igen mig i finns med! Blev helt paff. Man ska välja på en skala mellan 0-4 hur väl påståendet stämmer in på en. Här är några exempelfrågor jag har tagit 4 på (känner igen mig rejält) och som jag trodde att jag var annorlunda för:

  • Jag tycker inte om att vara i mycket stimulerande omgivningar som t ex tivoli, köpcenter eller idrottsarenor.
  • Om jag ser bilder av våld i TV, kan det påverka mig i flera dagar.
  • Också ilska som inte är riktad mot mig, belastar mig.
  • Jag använder mer energi än de flesta andra, på att försöka förutse vad som kan bli fel, och vidta mina försiktighetsåtgärder.
  • Andra människors smärta går djupt in i mitt system.
  • Jag blir stressad om någon ser på, när jag arbetar.
  • Jag har lätt för att få dåligt samvete.
  • Jag kan bli mycket irriterad på ljud som inte ser ut att störa de flesta andra.

Och nu har jag slutfört testet. Man skulle ligga mellan -52 och +140. Jag fick +97, och eftersom jag fick över +60 är jag “möjligtvis särskilt sensitiv”. 

Ja, det är inte oväntat när jag tänker efter. Men jag kan inte hjälpa det – jag ser det som en nackdel, tyvärr, som om känslig skulle vara synonymt med svag. En sån där jobbig jävel som gråter hela tiden och inte kan ta kritik. Men sån är ju inte jag, även om jag gråter rätt ofta av allt från hundvalpar till reklamer (suck, vem är man). Jag är ju glad? Ofta peppig. Gillar livet och allt som komma skall. Så det blir krock i hjärnan. Att man kan vara både och. Men jag ska vara ärlig, jag önskar ofta att jag var stenhård och inte kände så mycket som jag gör hela tiden. Det är väldigt dränerande. Nu pratar jag inte speciellt om hur jag mår idag, utan mer i allmänhet. Jag känner mig ofta helt öppen, utan något “skydd”. Som att allt som händer runt omkring mig kan tränga sig in i min person och påverka mitt mående. Det är såklart jobbigt. Och det är jobbigt att leva med en sådan person tänker jag. Och så får jag dåligt samvete för att jag är som jag är (precis som en av punkterna där ovan, haha). Att det hela tiden är något med mig. Aldrig tyst, lugnt, grått.

Men så kanske jag ska tänka på alla härliga saker med mig också? Jag är asduktig på att hitta på roliga saker med och för mina vänner och min kille. Väldigt ambitiös och vill alltid åstadkomma saker. Om jag vill något så är jag duktig på att jobba hårt för det. Vill gärna visa min kärlek på olika sätt. Dock ska det ju vara på mina sätt, är inte alls lika fysisk som mina tjejkompisar är haha. Jag och Amanda satt och pratade om detta i vintras, hur några i gänget är väldigt fysiska och kan massera varandra, kramas i soffan osv medan jag inte alls är bekväm med det. Det har ju inte med HSP att göra antar jag, utan snarare om min personlighet som är ett annat skal på denna rödlök till kvinna. Där och då fick jag också ett Aha!-moment, för jag trodde återigen att jag var så himla särskild och annorlunda… “Varför kan jag ha så svårt med det fysiska?” Men jag förstod att i den personlighetskategori jag är i så är det inte ovanligt att man inte är så bekväm med att vara fysisk alla gånger. Det måste verkligen vara på mitt initiativ och mina villkor, annars slår jag bakut. Alltså, nu låter det ju som att jag aldrig rör människor eller att jag får panik om någon kramar mig och så är det INTE, men den här “extra” fysiska kommunikationen som många har den blir jag obekväm av med de flesta människor.

Det kan ju t o m märkas på mig och Jocke, men han har lärt sig nu att jag inte kan stå och kramas hur länge som helst utan att få krupp, haha. Jag är väldigt “gosig” av mig, men återigen: på mina villkor. Till exempel: jag kramas gärna och är sådär gosig, men när jag känner att det börjar bli lite jobbigt så måste jag låta kroppen “andas”. Och om jag då skulle bli tvingad att fortsätta kramas tycker jag det är jätteobekvämt och det börjar krypa i mig. Har absolut noll med personen i fråga att göra, utan det är bara sån jag är med fysisk kontakt.

Jaja. Det spelar ingen roll. Jag är glad över att Jocke, min familj och mina vänner förstår hur och kanske framförallt vem jag är, och att det finns så intressanta sätt att lära känna sig själv på numera… Haha!

Share:

2 Kommentarer

  1. Sofie
    05/18/2018 / 21:03

    Intressant!! Kan du inte snälla länka testet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *