Färjestad eller sporten ishockey?

Igår mötte jag upp lillebrorsan för att gå på säsongens första hockeymatch. Jag har aldrig varit så här kass på att följa Färjestad eller ens SHL som i år. Det har varit andra prioriteringar gällande vad jag lägger min tid på – men så bör jag nog vara ärlig mot mig själv och inse att mitt hockeyintresse har svalnat rejält.

Jag svär nog i kyrkan för de insatta men jag älskar ju inte Färjestad, det förstår jag ju. Jag håller på Färjestad, såklart. Men den där kärleken… Det finns inte längre på samma sätt. Den kanske blossar upp om ett per år igen, vad vet jag. Nu ligger den mest latent och visar sig ibland. Men jag älskar sporten. Det är där passionen finns. Njuter fortfarande av att se klipp i stil med Best of Peter ForsbergYoutube.

Färjestad finns med mig sedan barnsben och är det självklara valet i svensk hockey (tack mamma!), jag blir glad när de vinner och irriterad när de förlorar eller när spelet går åt skogen – men samma passion som fanns när jag var yngre finns inte där längre.

Som tonåring var det inte sällan jag åkte i full supportermundering, en tvättäkta julgran, till Färjestads matcher och grät när (om, snarare) de åkte ur slutspelet. Minns en gång när jag låg i min säng efter ett kasst slutspel och grät samtidigt som jag skrev i min dagbok att ingen skulle förstå hur tom jag kände mig. Hehe. Tiderna förändras… :)

Har alltid älskar ishockey och ser den mer än gärna i New York eller i annan valfri amerikansk hockeystad där spelet är en konstform.

För övrigt är rejäl värk i huvudet & bihålorna inget att rekommendera om du ska gå på ishockey på Hovet. Jävla Djurgårdare som ska sjunga så jäkla högt. :)

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *