Existentiell ångest och glutenfria dumplings

Hallå vänner!

Jisses vilken SKETMÅNDAG jag hade igår.

Vaknade upp med en ännu fetare vagel i ögat än på söndagen och blev så less. Fan. Strax efter sex på morgonen höll jag på att packa ihop det sista innan min taxi skulle komma. Men jag kunde inte hitta min korthållare någonstans. Den var helt försvunnen! PANIK! (Visade sig senare att den låg i bilen.) Sprang in till stackars Jocke som låg och sov och viskade lite stressat att jag inte hittade min plånbok och om det var ok att ta hans kreditkort. Var såklart okej. Men fick stressa ner till taxibilen som hade ringt och påmint. Usch, gillar inte att stressa iväg så där och särskilt inte när jag ska vara borta i ett par dagar. Har lite lätt (“lite lätt”…) separationsångest och blir väldigt skraj över att något ska hända när jag inte är på plats. Oslo är ju inte ens långt bort, men jag vet inte – jag har haft den här ångesten i många år. Så varje Oslomorgon försöker jag avsätta typ två-tre minuter, innan jag går ner till taxin, och lägger mig bredvid Jocke i sängen, pussar honom och är så närvarande jag bara kan vara. Så jobbig känsla men det var värst i början. Då grät jag nästan i taxin på väg till Arlanda. Inte av saknad utan av den där rädslan och maktlösheten. Förut höll jag på att smsa runt till folk innan jag skulle flyga och sa att jag älskade dem. Inte så att jag är flygrädd, men när jag inte har möjlighet att vara nära dem jag älskar blir jag så där nojig och kan inte riktigt vara realistisk. Sjukt jobbigt. Undrar om det har något med min uppväxt att göra, minns att jag kände exakt samma känsla varje vecka jag och Jeppe skulle byta hem. Sen blev det lättare när man hade vant sig vid det nya vilket tog några dagar. Och så samma sak igen. Nej, separationsångest är inte kul. Men, sidospår.

Väl på Arlanda flöt det på oerhört smidigt tills vi hade boardat och piloten ropade ut att det hade varit snökaos i Oslo och att vi inte skulle få flyga förrän om 45 minuter. En DJUP suck från samtliga affärsresenärer. Addera att vi i luften ovanför Gardermoen fick cirkulera i ett par minuter på grund av trafik. OCH att Flytoget också var försenat. Var på plats strax innan elva på kontoret igår.

Andas… 

Jag lyckades få en hel del gjort i alla fall. Skönt. Senare på eftermiddagen var det dags för mitt planerade besök hos kiropraktorn. Listade ut hur jag skulle ta mig till Helsfyr där jag skulle röntga ryggen men hade ingen aning om hur jag skulle ta mig dit från tunnelbanan. Använde Kart-funktionen på telefonen men den strulade och jag gick fram och tillbaka i GRÅ OCH ÄCKLIG SNÖMODD med en rullväska bakom mig. Håller på att snubbla till flera gånger och när jag drog min jädra rullväska genom två decimeter snöslask var jag nära på att bryta ihop.

JAG ORKAR INTE!

…Men det gör man ju. Fastän man önskade att man var ett litet barn som kunde lägga sig på mage och slå med knytnävarna i marken i ren protest.

Röntgade i alla fall ryggen och fick både positiva och negativa nyheter. Men mer om det när jag har träffat min svenska kiropraktor som kan ge en mer utförlig bild av läget. Så till helgen. Eller nej, för då åker jag till Italien (!). Men nästa vecka. Stay tuned, ni som tycker att ryggläget är spännande (…).

Efteråt blev jag hembjuden till syrran som bor i Stortinget. Hon lagade vegetariska och glutenfria dumplings som vi smaskade i oss medan vi pratade om existentiell ångest. Ja jävlar. Ingen lätt måndag direkt.

Δ Δ Δ

Den här veckan sover jag på ett nytt hotell i Ullevål som har en fantastisk frukostbuffé. Mitt rum luktar skumt men sängen är världsklass och täcket likaså. SATS ELIXIA ligger mittemot men jag kunde bara träna i en halvtimme innan jag fick ont i ryggen. Middagen? En kycklingsallad från Burger King och 2 hg godis.

Jo tjena. Kan det bli vår nu?

Share:

1 kommentar

  1. Mormor
    03/14/2018 / 06:19

    Det är för mycket för en liten människa!!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.