Ett år! Herregud. Så fort det går ändå.

I natt firar Jocke & jag ett år<3 Jag tror att det här året är det mest utvecklande året i mitt liv. Det tog ett tag innan jag vågade ge mig hän på riktigt men känslorna fanns där tidigt. Även om jag inte ville erkänna det för mig själv.

Ett tecken på det var att jag hade en bestämd bild om hur min nästa pojkvän skulle vara, vilket i sig låter rätt elakt. Jag tror dock att det egentligen var ett sätt för mig att hålla avstånd till eventuell kärlek. Om jag hade höga krav på killar skulle det bli svårare att fatta tycke för någon, ungefär. Jag försökte nämligen få en anledning att dissa min nuvarande pojkvän så jag inte skulle bli sårad och då skyllde jag på källarfranska. Som om det ens spelar någon som helst roll vilket bröd någon äter till frukost… Herregud! Kan ju säga att Jocke tyckte jag var knäpp när jag, efter några månader, berättade detta för honom, haha. Det här avhandlades även i långa ”vågar jag verkligen fortsätta träffa honom tänk om jag blir sårad alltså han gillar ju ändå källarfranska så han kanske inte är något för mig”-samtal med Amanda som tillslut tyckte jag var lite dum i huvudet och skulle skita i det. Tur och TACK för att du fick ordning på mina hjärnspöken, Amanda! <3

Och så såhär lät det när jag pratade med Sofia några dagar efter att jag hade flyttat in. Jocke var över redan första helgen så jag hade fått hjälp av Storre att komma i ordning med en hel del, haha. (Namnet squashkillen gick han under efter att vi hade haft vår tredje dejt i en squashhall på Gärdet.)

Efter två månader åkte vi ju till Västkusten där vi var i ett par dagar och tillslut kom överens om att vi inte ville dejta några andra. Världens bästa beslut, även om jag var så jäkla rädd. Det var så STORT. Pratade lite med mamma under den resan om en annan grej, och när hon frågade om vi var exklusiva vågade jag inte faktiskt SKRIVA det så jag stoppade helt enkelt huvudet i sanden, haha…

 

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *