Enforcers och slagsmålskulturen inom hockey

2e0d88b30c6626c4bdabeead7406f7a8

När jag kom hem idag storstädade jag lägenheten, tvättade, diskade och packade upp alla väskor. Ville bara gå och lägga mig men höll ut. Är så OTROLIGT trött. Nu ligger jag äntligen i sängen och har datorn i knät med dokumentären om enforcers som Chris Nilan och hockeyn under 70-80-talet. Har sett delar av The Last Gladiators förut så känner igen en del av den.

Jag är kluven till slagsmål inom hockeyn. Kan tycka det är ”kul” att se två spelare droppa handskarna men så fort någon ligger på rygg, blir illa skadad eller att de håller på länge blir jag illa till mods. Och det här med att det sitter tiotusentals människor på läktaren och skanderar medan två människor slår på varandra? (Finns ju en anledning till att jag inte gillar MMA och liknande, menar jag.)

Man får ju inte glömma att slagsmålskulturen inom hockeyn på 70-80-talet var en helt annan femma än den är idag, det går ju i princip inte ens att jämföra. Att ha spelare som enbart har som syfte att gå in och skada motståndarlagets bästa spelare finns ju inte idag. Så väldigt osportsligt om inte annat. Att Flyers vann två Stanley Cup med den taktiken känns väldigt gammalt…

gladiatorRiktigt så här ser spelarna inte ut efter en fight idag…

Bilderna nedan är från en av matcherna vi såg i The Garden i februari, tror det var två fighter under loppet av 3-4 minuter. Hade det varit för 30 år sedan hade spelarna inte stått bredvid och tittat på…

70 72 74Nåja, det är intressant att ta del av historien i alla fall. Hockeyn har, precis som de flesta idrotter, utvecklats och spelare såväl coacher har optimerat sina metoder och stilar. Tänk bara när man lirade puck utan hjälm eller när spelarna satt och rökte i periodpaus… Svårt att ta in idag.

Nu ska jag ta en sömntablett, se sista biten av filmen och hoppas på att jag kan sova hela natten. Puss och kram!

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *