En text till min älskade pappa.

pappa2 pappa3

Så här skrev jag för två år sedan:

”Imorse följde jag med pappa till Arlanda för att kunna köra hem bilen när han boardar flyget till USA. Det är tidigt på morgonen och han ska gå på ett långflyg – ändå bär han skinnskor, skjorta och kavaj. Kramar mig när jag hoppar in i bilen och är så där glad som bara pappa är.

Jag jämför alla killar jag har dejtat med honom. Pappa är en av mina största förebilder. Hur han ter sig i sociala sammanhang, bekräftar relationer, hans karriär, hur han löser svåra uppgifter, har svar på frågor som ingen annan kan. Världens bästa är han. 

När vi reste till Italien, hela familjen + flick-/pojkvänner, hyrde vi två bilar och körde längs Amalfikusten. På väg till flygplatsen fick pappas bil punktering och halva gummisulan slungades bak mot den bilen Eddie körde. Lyckligtvis skedde ingen olycka men alla i sällskapet blev skärrade och vi fick ställa oss intill motorvägskanten ute i Ingenstans medan vi försöka hitta bilbärgning och boka om våra flygbiljetter. Det var dessutom riktigt hett utomhus och då vi inte fick sitta i bilarna för olycksrisken fick vi snåla med vattnet vi hade medan vi satt i brännande sol. En situation som hade kunnat vara så mycket jobbigare om inte pappa hade varit den han alltid är; lugn, sansad, klok och får alla att känna sig okej.

Varje gång något händer som jag tycker är jobbigt hör jag hans lugna röst, ser hur han ler och säger något klokt. Ingenting blir bra av att stressa upp sig eller bli förbannad. (Jag är ju min fars dotter och vi båda har en förmåga att bita ifrån rätt rejält, men då är det också legitimt. I alla fall i pappas fall. Jag lär mig fortfarande att hantera det.)”

pappa-thowe-2

En hyllning till min första kärlek i livet och den man som köpte ett nytt tv-spel varje gång jag hamnade högst upp på prispallen på simtävlingar, som under vintertid slirade med bilen i varje kurva för att min lillebror och jag skrek så förtjust, som satte sig ner på golvet och kramade mig så extremt hårt när jag som 16-åring gjorde slut med min första pojkvän och trodde att livet skulle ta slut där och då, som är så allmänbildad att ingen fråga är för komplicerad att ställa, som såg till att jag fick i mig mat när jag i vintras mest ville ligga i fosterställning och läka mitt hjärta, som stjäl en kram och kysser mig på pannan när jag springer förbi i köket, som utan att tveka ställer upp när jag ber om hjälp, som i somras sa ”jag ser på dig att du är kär, sluta nu” när jag försökte övertyga mig själv om att jag inte alls hade starka känslor för J.

Tack pappa för att jag har fått växa upp med en manlig förebild som visar känslor, som är ambitiös och alltid vältalig, som lagar mat och tar hand om såväl hemmet som familjen. Som är stolt över oss barn, över din fru, över ditt hem och ditt jobb. Som visar mig och mina syskon hur en bra man är.

Tack för att du är min pappa och för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig.

pappa-thowe-1

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *