En fråga om kärlek.

Frida: Kan du inte snälla berätta om hur du lyckats hitta kärleken igen? Har precis kommit ur ett långt förhållande och vågar inte hoppas på kärleken igen. Vart finns (verkligen placering, tinder? stan? på bussen?) den och vågar man ge sitt hjärta till en annan person igen, hur gör man det? Förstår om du inte vill berätta så mycket om just ditt egna privatliv och om honom. Men hade varit kul att höra hur du lyckades, vidare är jag så otroligt glad för din skull som har hittat någon som du tycker om. Ta hand om ditt lilla hjärta och din omgivning

Svar: Åh. Frida. Om jag bara visste hur man vågar igen. Jag struntade i att känna efter och när jag väl gjorde det var det för sent för att backa. ;-) Nej, men skämt åsido:

Min tanke var ju att vara singel i åtminstone två år. Fokusera på mitt jobb, bo några månader i New York, skriva i Paris och bosätta mig i Stockholm. Bara fokus på MIG. Såg fram emot att ha all tid i världen att lägga på 100% egenvalda aktiviteter. Att bli kär? Pff, aldrig. Alltså det fanns verkligen inte ALLS. Men min styvmamma skrattade åt mig och sa att det är då det händer. ”Du kommer inte vara singel särskilt länge” sa hon medan jag bara svarade ”Watch me”.

Men så bjöd jag ut den här killen på en dejt i våras. Jag tyckte han var skitsnygg. Det pirrade lite i magen. Tanken var ju inte att det skulle bli något mer. Men en första dejt ledde till en andra. Som ledde till en tredje. Som ledde till en fjärde. Och så vidare. Tänkte att det är trevligt att dejta någon som är svinsnygg och ashärlig. ”Det här med känslor behöver jag inte fokusera på.” Fast det är ju inte så lätt att stänga av.

Och så någonstans började jag märka att okej, det här var ju inte så lätt som jag trodde det skulle vara. Plötsligt började jag märka att jag var orimligt nervös inför att ses och att jag tänkte på honom så fort jag slog upp ögonen på morgonen. Fan i helvete vad läskigt. Du anar inte hur många gånger jag har varit ute och sprungit på kvällarna för att få bort den här jobbiga ångestkänslan som alltid lägger sig över bröstkorgen när jag blir osäker, orolig och känner mig allt för blottad. Alltså SJÄLVKLART var jag rädd för massor av saker. Gjorde jag rätt i att börja dejta någon nu? Kan jag känna så här redan? Tänk om han bara vill ha något oseriöst? Tänk om JAG bara vill ha något oseriöst?! Jag visste inte ens vad jag själv ville. Mina känslor gick från det ena till det andra varje dag.

Till stor del handlar det om honom. Han gjorde det enkelt att fortsätta vara nyfiken på vem han var och utan att vara enkel och förutsägbar lät han mig ändå lära känna honom. Han spelade inga spel och han visste vad han ville. Han var öppen, ärlig, rak, charmig, mogen, vuxen, beslutsam. Rolig, kärleksfull, ödmjuk. Jag gillar killar som vet vad de vill ha och som inte går fram och tillbaka.

E (mitt ex) och jag var bästa vänner och respekterade inte bara varandra utan även vår relation. Tror verkligen att det är fundamentalt. När vi valde att göra slut bestämde vi oss för att fortsätta att ha en ömsesidig respekt för varandra och det vi har delat, för vi älskade trots allt varandra under nästan fem år. Jag har tänkt på det här många gånger och jag tror att om han hade varit otrogen eller på annat sätt sårat mig djupt hade jag inte kunnat gå vidare på samma sätt. Vi fick ett bra avslut och till skillnad från tidigare relationer eller vänner som brutit upp från sina ex så kände jag mig inte trasig på något sätt. Jag tror att om man fick ett jobbigt avslut med sitt ex kan det vara svårt att våga lita på någon igen. E har aldrig behandlat mig illa vilket gör att jag fortfarande hade en stark tro på romantik och att hitta kärleken igen efteråt. Låter det rimligt?

 

Frida, jag har inget bra svar. Jag är fortfarande rädd. Tror det är positivt att vara det. Att vara lite rädd innebär ju någonstans att du inte tar det för givet (vilket är döden för allt). Och att det betyder något för dig, eftersom du inte vill förlora det. Osv.

Och det här med att träffa någon och vart… Vi var lite bekanta sen tidigare. :-) Tror ju att det bästa sättet att träffa någon är genom gemensamma vänner. Det gör det hela så mycket lättare om man vill ses utan att få personen att fatta något (typ be den gemensamma vännen att bjuda in till en stor drink eller liknande).

Andra sätt:
– aw-ställen. INTE sena kvällar på krogen, utan i barer där folk hänger efter jobbet. Generellt är man avslappnad och glad när man är på aw, perfekt att flörta!
– på stan. Alltså verkligen. Ser du en snygging så gå fram och beröm hen. Våga! Och skulle det inte resultera i en dejt har du åtminstone gjort någons dag.
– det här är kanske inte helt okej att skriva men är du heterotjej funkar i princip ALLTID sportevent.

Och du. Leta inte. Nu har du världens bästa tillfälle att bygga upp dig själv och skapa ett liv du älskar. Fokusera på dina vänner och gör saker du velat göra men inte hunnit eller har kunnat. Rätt person kommer när tiden är inne (förr – eller senare, man vet ju aldrig). När du träffar rätt person kommer du att känna det. STOR kram<3

Share:

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *