Drömmar är hjärnans sätt att bearbeta kroppens känslor

sno-svenskt-tennVaknade tidigt imorse när dagens ljus inte än hade satt sig. Det finns något rofyllt i att kliva upp före alla andra, en viss stillhet som inte uppenbarar sig annat än strax före gryningen. Det var förvisso inte vid den tidpunkten jag klev upp men det var samma känsla. En av anledningarna till att jag är så förtjust i morgonträning är just denna; jag är den enda i världen som är vaken nu. Känns det som.

Utanför faller snön för fjärde dagen i rad och förmiddagssolen har börjat stiga. Jag har suttit i soffan och förberett vissa saker medan han fortfarande ligger och sover.
sno-januari svenskt-tenn-sno
Jag drömde om att jag åkte hiss. Som alltid när känslorna har varit lite mer tumults än vanligt. Jag var med tre andra och vi var i en restaurang på våning fyra och skulle till entréplan. Hissen var liten och den tog tid på sig att komma men vi väntade medan andra tog trapporna. Tillslut kom hissen och vi klev in. Drömmen var ljus; det var en hisskabin i glas och allt var vitt eller i ljusa pasteller. Egentligen var det mer som en hög passage och ett golv som höjdes och sänktes, inte någon form av hisskabin i ordets rätta bemärkelse. Hissen började strula och vi fick inte gå av. Istället åkte den upp… Och ner. Upp… Och ner. Flera gånger. När vi äntligen trodde att vi fick gå av sa en av personerna i hissen att något hade blivit fel. Istället började hissen skena, precis som Fritt Fall på Gröna Lund. Han och jag försökte gripa tag i någon av handtagen på väggarna som susade förbi för vi både visste att om den inte stannade när marken tog emot skulle vi dö. Jag har läst i en bok för länge sedan att det är omöjligt att lyckas hoppa i samma sekund som hissen brakar mot marken så vi försökte istället att hålla fast oss i något på väggarna. Men det var också lite spännande, vi skrattade åt att det kiknade i magen när vi åkte i den där jäkla hissen. Upp och ner, upp och ner. Tillslut öppnades dörrarna på entréplan och jag sprang ut och kysste golvet medan resten av människorna verkade tycka att det inte alls hade varit någon big deal.

Så blir det när man reflekterar strax innan man går och lägger sig. Drömmarna blir hjärnans andningstillfälle helt enkelt. Nu ska jag väcka min kära pojkvän och om 1,5 timme ska vi spela tennismatch. KUL!

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *