Det gör ont när knoppar brister men inte när håret faller

Imorse gick jag de tvåhundra metrarna till tunnelbanan för att åka dubbla stationer där jag sedan klev av och mötte Mimi, kvinnan som har gjort underverk med mitt hår de senaste åren. Idag hade jag valt att enbart kapa och inte bleka, mest för att jag kan titta på nyansen av mitt hår och inte riktigt känna att det är jag. Som den uppmärksamme ser är den senaste utväxten av mörkare ton och jag planerar att låta det vara så, om inte för en mer personlig look så för att testa mitt tålamod. En utväxt är en utväxt är ett i-landsproblem.

En halv decimeter föll till golvet från de längsta partierna och där Mimi valde att lyfta håret försvann väl det dubbla. Trots att en önskad hårlängd är betydligt längre än nuvarande skulle jag ljuga om jag sa att jag inte gillar att se hårstyckena falla till golvet. Ut med det gamla, torra och in med en nystart. Som resterande delar av livet.

Ett inlägg väl vägt åt det ytliga i livet men visst måste vi låta oss bejaka den sidan med. Annat vore väl konstigt, med tanke på hur bra vi ändå mår av att inte bara känna oss friska på insidan utan också något vackra på ytan.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *