Hej vänner!

Äntligen framme i Krabi och sitter för tillfället på hotellrummet i bikini. Såhär har de senaste timmarna sett ut:

Planet från Dubai till Bangkok tog cirka sex timmar och väl framme var vi så otroligt trötta. Räknade ut att vi hade rest i 32 timmar vilket är nytt rekord (hurra, eller något sånt :-)). Planen var att vi skulle bo en natt i Bangkok för att morgonen därpå ta flyget ner till Krabi. Hotelltransfern hämtade oss på flygplatsen och väl framme vid hotellet hade något blivit fel med vårt rum – första “problemet” under resan. De sa att de kompenserade oss genom gratis middag och transfer morgonen efter från vårt “nya” hotell till flygplatsen. Vi brydde oss inte direkt utan ville bara få en ren säng och lite käk. Jag beställde red curry chicken coconut i tron om att jag skulle få något hyfsat igenkänt men när maten väl kom var det en tallrik kyckling med hackad chili i kilovikt, haha. STARKASTE MATEN JAG NÅGONSIN ÄTIT utan att överdriva. Blev tyvärr inte särskilt mycket föda och åt istället choklad till middag.
Hotellet vi bytte till hade årets utebelysning. Som blinkade. Över hela terassen.

Äntligen en SÄNG. Borstade tänderna och somnade mer eller mindre på direkten, då var klockan runt 22.30. Sov med Emirates-filten kring halsen då jag fortfarande besväras av min nackspärr och halsont. Är inte på topp någonstans men jag hoppas att värmen kommer att göra sitt.

Imorse fick vi skjuts till flygplatsen och möttes av en underbar soluppgång. (Och märkte att vi glömde vår tax free-choklad i minibaren på hotellet :-(((()

Käkade frukost på Subway och drack kaffe från Starbucks innan det var dags att flyga. Vi åkte med Air Asia, tog typ 1,5 timme till Krabi och det kostade oss 350 kronor var. VÄRLDS.

ÄNTLIGEN FRAMME VID FÖRSTA SLUTDESTINATIONEN!!!!!! Som jag har sagt i flera veckor “jag slappnar inte av förrän vi har checkat in på hotellet i Krabi” – och nu är det gjort. Lycka! Vårt rum var inte klart när vi ankom så vi blev tillsagda att chilla vid poolen istället. Sagt och gjort. Tur att vi hade med oss solskyddsfaktor!

Bleka och lite trötta men samtidigt glada och nöjda. Lunchen blev “tråkig”: kyckling, färska grönsaker och ris – men det smakade som gourmetmat. Alla smaker är ju annorlunda från den besprutade varianten vi får i Sverige. Nu har vi precis fått vårt rum, både CSN och min lön har trillat in och äntligen kan jag börja njuta. Nu ska jag kila ner till poolen igen och JA pappa – jag är noga med att inte bränna mig de första dagarna. ;-)

I skrivande stund sitter vi på Dubais flygplats och väntar på att tiden ska gå. Av en ren slump hittade vi wifi så jag passar på att blogga lite för att få tiden att gå. Vi landade tidigare än väntat och har därför fått en ännu längre tidslucka mellan flighterna, just nu är klockan är 04:10 och vi har väntat i cirka sex timmar. Först om drygt fem timmar är det dags att flyga vidare till Bangkok. Jag har tänkt blogga under resans gång så det här blir premiärinlägget för vår resa.

(Vill också passa på att nämna nyårsafton och tacka de människor jag tillbringade de sista timmarna av 2013 med. Efter att ha samlats i soffan framför JVM var det dags att börja förfesten kring pingisbordet. Ett antal turneringar senare var det bastun som kallade och plötsligt satt vi ett dussin vänner och trängde ihop oss i värmen. Det var ingen som helst stress och jag älskade det. Vi gjorde oss i ordning, drak rödtjut och snackade skit och först vid tio var det dags för förrätt. En fantastisk trerätters i kompani av Jesper och Oscar – kockarna med stort K, och strax innan midnatt var både efterrätten uppäten och champagnen på väg att skålas med. Oscar visade hur man sabrerar champagne och sedan fick jag min nyårskyss av mitt hjärta. Vid 2.30 kom taxin och några få timmar senare var vi på väg till Arlanda. Tack vare den absoluta noll-stressfaktorn samt all glädje som fanns i gruppen blev detta firande så oerhört bra.)

♦

Pappa och Jannie skjutsade ut oss till Arlanda imorse där vi checkade in våra väskor 2,5 timmar innan departure. Med den goda marginalen i ryggen gick vi till Naked Juice Bar där pappa bjöd oss fyra på en valfri smoothie. Lemon Flu Fighter var namnet på den iskalla dryck jag snart höll i min hand och även om det bara var ett namn så kändes den som ett bra val inför bakterierika flygresor.

Vid gaten träffade vi på My och Marcus som även de åker till Thailand idag. I höstas pratade vi om att jag och Eddie skulle hänga på My och Marcus samt fyra andra vänner som redan befinner sig i landet men efter många om och men beslöt vi oss för att gå skilda vägar då vi ville olika saker med resan.

Flygresan gick väldigt smidigt. Vi flög med Emirates och hela tiden passade de upp oss passagerare och var nästan övertrevliga mot oss. Eddan och jag kände oss lite halvdåliga när vi snodde med oss en varsin kudde och filt men när man har tänkt övernatta på flygplatsen kändes det som ett måste med “sängkläder”…

Under resan passade jag på att se två filmer; Jobs – biografin om Apples grundare och One Direction-rullen. Jobs har jag velat se länge och jag som är något av en IT-nörd tyckte att filmen var sevärd ur det perspektivet men samtidigt lämnade den en del att önska. Hade gärna sett ett annat slut, till exempel. Angående 1D-rullen… Jag var inte ett fan innan, nu ler jag småsött när jag ser småpojkarna uppträda. Dagens filmproducenter kan sin grej, det må jag säga.

Vi landade, som tidigare nämnt, tidigare än väntat och det har resulterat i att vi har 11,5 timmar att döda i Dubai. Hurra!…… Gick fram och tillbaka längs flygplatsens gångar för att få igång blodcirkulationen och spana in utbudet av mat. Burger King, McDonalds, någon smörgåsbar, snackbar och sushislott. Hmm. Blev i alla fall med middag, sisådär vid halv tolv, Den Gyllene Fågeln för mr Björketun och kycklingwrap och fruktsallad för fröken WL.

Låter fötterna bli av med lite blod efter att ha suttit stilla i sex timmar och sedan gått fram och tillbaka på flygplatsen.

Det är intressant hur timmar och rutiner flyter samman när man åker långa vägar, hoppar över tidzoner och i vissa fall även har timslånga mellanlandningar. Det går att lura kroppen på många sätt och detta är ett av dem – trots att vi båda har sovit både kort och utan kvalité känns våra kroppar inte alls så trötta som de borde.
Efter att ha gått fram och tillbaka på flygplatsen hittade vi äntligen två “liggstolar” att slå oss ned i. En timme senare kunde jag fortfarande inte somna och bestämde mig för att skita i vad klockan visade (01:05) och köpa en stor kaffe för att istället ägna mig åt tentaplugg.

Suck, dessa timmar går så oerhört långsamt. Förhoppningsvis landar min lön på mitt konto när som helst och då kan jag ta ett kik på taxfree-utbudet. Ser fram emot att äta frukost, just nu är det kolsvart utomhus, de flesta runt omkring oss ligger och sover. Känner ju själv att min meningsbyggnad inte är den allra bästa och att sömn kanske hade suttit fint menen – kaffe är också gott! Och en god kycklingmacka. Frukost om… ja, vad är klockan egentligen? Halv fem? Frukost om två, tre timmar då. Jaja. Ha det fint så hörs vi om någon dygn igen!