VM-firande på Wall och bakis utan alkohol

Hej vänner! Hoppas ni mår bra och njuter av värmen. Det gör jag! Älskar ju maj. Vill inte att den här månaden ska ta slut. Om jag kände mig pigg och utvilad igår så är det raka motsatsen idag, hehe. Igår hörde Hanna av sig och frågade om jag ville följa med till Wall senare på kvällen och fira Tre Kronors VM-guld med laget. Vi träffades första gången på VM 2012, jag som funktionär i pressrummet och hon som pressvärd.

Jag funderade någon minut på vad jag skulle svara innan jag insåg att det är precis den här typen av spontanitet som jag har känt att jag saknar. Körde på alkoholfritt bubbel hela kvällen och var hemma inte allt för sent, men så hade jag ju glömt bort att jag hade bokat in mig på blodgivning imorse. Kan säga att jag var lagom snurrig efter för lite sömn, ingen frukost i magen och några deciliter blod fattigare. Men det blir en lugn kväll, så jag klarar mig.

21 år och övertygad om att jag skulle jobba med ishockey för resten av mitt liv

När jag bestämde mig för en spontanare till Rom och se CL-semifinalen

Hallå! Ikväll är det första semifinalen i Champions League och jag är själv förvånad över hur taggad jag är. Jocke är på fotbollsträning så jag får dra på mig Romatröjan och heja i min ensamhet. Kanske lika bra, då kan jag skrika bäst jag vill, haha.

Igår fick jag en idé… Jag tänkte nämligen kidnappa Jocke och dra till Italien på tisdag och sedan åka hem på torsdag. Se Roma-Liverpool på onsdag kväll. Kan ni tänka er vilken GRYM resa det skulle vara, särskilt om Roma faktiskt går till final nästa vecka?!

Nackdelen var bara att det inte går några direktflyg från Arlanda dessa datum, bara från Skavsta. Ehm nja… För mig tar det emot när det inte är smidigt. Särskilt när det handlar om bara några få dagar.

Men, jag gav inte upp!

Kollade biljetter till matchen och funderade på hur jag skulle kunna ta med Jocke på ett smidigt sätt utan att avslöja något innan: typ fråga om han hade möjlighet att jobba hemifrån dessa dagar. Men sedan dra med honom till Arlanda och åka iväg. Jag menar, eftersom jag också hade behövt jobba så hade vi lika gärna kunna sitta på ett café i Rom och jobba och sedan se matchen, än att vara i Stockholm och se matchen på tv?

Men hela kalaset landade tyvärr på fem gånger så mycket som vår biljett till Spanien kostade. Hehe… Så där fick jag sätta stopp. Men någon gång blir det en riktigt spontan resa! Det lovar jag.

Djurgården i Globen, Roma skräller och Real får gärna åka ut

Hej på er! Ligger i soffan och har precis sett Djurgården vinna ödesmatchen mot Skellefteå i Globen, skrek som om det vore mitt lag det gällde. Men de senaste åren har jag varit i kontakt med många supportrar och personer i Djurgårdens IF på olika sätt och deras supporterskap har färgat mig en aning. Vet att jag svär i kyrkan nu, men om inte Färjestad vinner SM-guld vill jag att Djurgården gör det. Särskilt mot ett lag som Skellefteå… Apropå supporterskap så var det en härlig kväll framför tv:n igår. Roma skrällde – å det grövsta! Herregud. För er som inte vet så har jag en romanista till sambo och det visade sig ganska så rejält igår. Så glad för hans skull, den där euforin när ens lag gör det ofattbara är magisk. Givetvis måste vi nu se resten av Real MadridJuventus med, eftersom det ser ut att kunna bli en skrällkväll igen… HOPPAS! Inte för att jag för den sakens skull vill att det ska gå bra för Juventus, men just Real Madrid har jag haft svårt för sedan jag snackade fotboll med killarna i högstadiet. Vettekatten varför ärligt talat, men så är det. Så för min del får Juventus gärna skrälla.

New York Rangers-merch och problem med bäckenbotten igen

Idag gick jag lite tidigare från jobbet för att hinna med ett litet studiebesök hos Kajsa som jobbar med Gameday. Jag ville testa ALL merch de hade från New York Rangers. Har ju en del, men man kan alltid ha mer, hehe…

Hittade bland annat den här som jag vill ha. Hint, hint Jocke!

Jag ligger i soffan och har lite svårt att röra mig. Smärtan i bäckenbotten och blygdbenet är tillbaka, precis som i våras. Det känns som att min svanskota låser sig och sedan ilar det ut mot höfterna, ner i underlivet (svårt att förklara, men typ) och fram mot blygdbenet. Det känns svullet i hela området. Imorgon ska jag som tur är träffa Robin, min naprapat, så han ska få kolla på mig. Flera dagar i rad har jag fått ett hugg i vänster höft som har fått mig att hastigt huka mig och sedan inte kunna röra mig på ett tag. Helt galet att det är så här. Undrar verkligen vad det är som är problemet. Önskar bara att jag kunde träna som alla andra. I nuläget vågar jag bara träna cykel och viss styrketräning. Jag vill kunna göra allt. :(

VM-kval, fina linjer efter 25 och Oskar Hiljemark

Under min sista vecka på Aller Media släpptes biljetterna till VM-kvalmatchen mellan Sverige-Italien och jag satt som på nålar för att försöka få tag på några stycken. Och det fick jag! Mamma, jag och Jeppe var trion som skulle se Sverige försöka ta sig närmare en plats i VM.

Innan matchen gick vi till baren under arenan och drack öl/cider med resterande supportrar. Vid ingången fick jag frågan om hur gammal jag är, varpå jag förvånat svarar 27. Då vill han se mitt leg? Alltså?.. Kan någon klok människa förklara för mig varför det är viktigt för vakten att se mitt körkort när det är 18-årsgräns i baren och den här damen har små fina linjer i ansiktet som skvallrar om VISHET som enbart går att få efter 25?! Haha. Ja, jag blir lite provocerad.

Vi satt på tredje etaget men på rad 1, grymma platser om jag får säga det själv! Vi hade full uppsikt över hela planen och ingen som satt framför oss.

Något jag tänkte på under matchens gång var hur härligt det var att sitta på läktaren och känna samhörighet och gorma tillsammans. De senaste 2-3 åren har jag sett hockey live nästan enbart i Stockholm vilket ju är bortaplan för min del. Minns inte när jag såg hockey i Karlstad sist. Så när Färjestad gör mål är det jag och typ fyra andra som står upp och skriker (såvida jag inte står i bortaklacken men det gör jag aldrig eftersom ingen av mina vänner är Färjestadsupporter). Och omvänt, när Djurgården nätar eller har bra tryck så sitter hela arenan och gormar medan jag sitter tyst. Har nästan glömt bort hur härligt det är att skrika på fallande spelare, felaktiga domarbeslut och hejarop till Sverige med tusentals andra supportrar.

Själv har jag ingen landslagströja, varken i fotboll eller i hockey, så jag fick låna en av Jockes. Det blev den tröjan han fick av mig förra hösten när jag träffade Oskar Hiljemark på redaktionen :)

Här ser man verkligen att jag inte är 100 %, mina ögon är helt hängiga. Men det har jag ju insett också – valde bl a bort träningen i fredags och gick istället till gymmet för att ta en lång dusch och ligga i bastun med hårinpackning under lunchen när resterande kollegor tränade. Små steg!