New York Rangers-merch och problem med bäckenbotten igen

Idag gick jag lite tidigare från jobbet för att hinna med ett litet studiebesök hos Kajsa som jobbar med Gameday. Jag ville testa ALL merch de hade från New York Rangers. Har ju en del, men man kan alltid ha mer, hehe…

Hittade bland annat den här som jag vill ha. Hint, hint Jocke!

Jag ligger i soffan och har lite svårt att röra mig. Smärtan i bäckenbotten och blygdbenet är tillbaka, precis som i våras. Det känns som att min svanskota låser sig och sedan ilar det ut mot höfterna, ner i underlivet (svårt att förklara, men typ) och fram mot blygdbenet. Det känns svullet i hela området. Imorgon ska jag som tur är träffa Robin, min naprapat, så han ska få kolla på mig. Flera dagar i rad har jag fått ett hugg i vänster höft som har fått mig att hastigt huka mig och sedan inte kunna röra mig på ett tag. Helt galet att det är så här. Undrar verkligen vad det är som är problemet. Önskar bara att jag kunde träna som alla andra. I nuläget vågar jag bara träna cykel och viss styrketräning. Jag vill kunna göra allt. :(

VM-kval, fina linjer efter 25 och Oskar Hiljemark

Under min sista vecka på Aller Media släpptes biljetterna till VM-kvalmatchen mellan Sverige-Italien och jag satt som på nålar för att försöka få tag på några stycken. Och det fick jag! Mamma, jag och Jeppe var trion som skulle se Sverige försöka ta sig närmare en plats i VM.

Innan matchen gick vi till baren under arenan och drack öl/cider med resterande supportrar. Vid ingången fick jag frågan om hur gammal jag är, varpå jag förvånat svarar 27. Då vill han se mitt leg? Alltså?.. Kan någon klok människa förklara för mig varför det är viktigt för vakten att se mitt körkort när det är 18-årsgräns i baren och den här damen har små fina linjer i ansiktet som skvallrar om VISHET som enbart går att få efter 25?! Haha. Ja, jag blir lite provocerad.

Vi satt på tredje etaget men på rad 1, grymma platser om jag får säga det själv! Vi hade full uppsikt över hela planen och ingen som satt framför oss.

Något jag tänkte på under matchens gång var hur härligt det var att sitta på läktaren och känna samhörighet och gorma tillsammans. De senaste 2-3 åren har jag sett hockey live nästan enbart i Stockholm vilket ju är bortaplan för min del. Minns inte när jag såg hockey i Karlstad sist. Så när Färjestad gör mål är det jag och typ fyra andra som står upp och skriker (såvida jag inte står i bortaklacken men det gör jag aldrig eftersom ingen av mina vänner är Färjestadsupporter). Och omvänt, när Djurgården nätar eller har bra tryck så sitter hela arenan och gormar medan jag sitter tyst. Har nästan glömt bort hur härligt det är att skrika på fallande spelare, felaktiga domarbeslut och hejarop till Sverige med tusentals andra supportrar.

Själv har jag ingen landslagströja, varken i fotboll eller i hockey, så jag fick låna en av Jockes. Det blev den tröjan han fick av mig förra hösten när jag träffade Oskar Hiljemark på redaktionen :)

Här ser man verkligen att jag inte är 100 %, mina ögon är helt hängiga. Men det har jag ju insett också – valde bl a bort träningen i fredags och gick istället till gymmet för att ta en lång dusch och ligga i bastun med hårinpackning under lunchen när resterande kollegor tränade. Små steg!

Så slutar SHL 2017/2018

Så var det dags för hockeypremiär och i sedvanlig ordning är det även hög tid att tippa hur ligan slutar och vilket lag som lyfter Le Mat-pokalen senare i vår.

Från förra säsongens guldfirande i Kinnarps dit jag, Jocke och Kajsa åkte över dagen.

I år är det första gången jag inte tippar Färjestad som vinnare. För cirka tio år sedan var det en tippning som hade kunnat slå in (och även gjorde det ett par gånger!) men de senaste åren har det varit enkom av hjärta och vilja. Fan, är man uppväxt med att ens hjärtas lag vinner guld vartannat år blundar man för sanningar som ”Det är dags att göra ett generationsskifte i såväl trupp som organisation” och vad det innebär.

För så är det, att vara Färjestadare. Vi är bortskämda och i Karlstad är det guld som gäller, oavsett vad. Man budgeterar för framgång och kvartsfinalen? Pffft, den tar laget hand om i sömnen. Kvarts- och semifinalerna är bara en transportsträcka till vad som verkligen gäller: Fyra raka i finalen och guldfirande på torget. Det finns en vinnarmentalitet som alla inte klarar av och det är precis som man säger: Det sitter i väggarna. Med det sagt har det inte varit särskilt roligt att vara Färjestadsupporter de senaste åren – men vi minns väl alla säsongen 2013/2014 när ingen trodde på Färjestad och av höstens matchform att döma var det otroligt att laget ens kom till slutspel. Och mycket mer än så blev tillslut resultatet – final mot Skellefteå, som visserligen vann guld med fyra raka, men ett silver efter en sådan kass säsong måste – trots uttrycket att silver är den första förloraren – ändå anses absolut godkänt och mer därtill. Jag tror tyvärr att den kommande säsongen och kanske även 1-2 utöver den kommer att vara relativt mediokra. Men det måste ske, om vi ska bli ett vinnarlag igen.

Så, med det sagt, hur slutar då årets upplaga av SHL?

1. Skellefteå

2. Växjö

3. Frölunda

4. HV71

5. Brynäs

6. Malmö

7. Linköping

8. Djurgården

9. Färjestad

10. Luleå

11. Rögle

12. Örebro

13. Karlskrona

14. Mora

Guldet vinner Växjö. 

En roadtrip ner till Jönköping för att se HV71 ta SM-guld

I lördags klev vi upp i ottan för att springa ner till gymmet innan det var dags att sätta sig i bilen som skulle ta oss till Jönköping och närmaste bestämt Kinnarps Arena. Vi hämtade upp Kajsa vid 11 och då låg ölen, som hade inhandlats bara någon halvtimme tidigare, i en medtagen kylväska för att hinna kylas ner lagom till första stoppet.

Strax innan Linköping hamnade vi stillaståendes i en lång kö och i trafikrapporten sades det att trafiken skulle vara igång igen vid 14:20. Det kändes INTE bra… Men som tur var fick vi åka bara fem minuter senare, så vi tappade ingen direkt tid. Det här gjorde dock att vi (Jocke) var lite rädda för fler oförutsedda händelser som skulle kunna göra oss försenade, så vi åt lunch först när vi var i Jönköping. Vi köpte med oss burgare från Max, hittade parkering utanför Kinnarps och åt halvljumma burgers i bilen.

Matchen, då? Jag är glad att vi åkte. En sjunde, avgörande SM-final dessutom på övertid (!) – det går inte att bli mycket mer dramatiskt. Addera hemmaplan för mästarna och magin var ett faktum. Jag personligen satt och irriterade mig över att 99% av alla i publiken satt med klappor, något jag verkligen har en bestämd åsikt om. Kanske ska klapporna få ett eget inlägg? Let me know, i så fall. Förstår att majoriteten av er som läser min blogg inte har sport/ishockey som huvudintresse men ni har nog inte ens läst så här långt, hehe.

Men så blev det ju två egna produkter som gjorde avgörandet i 72:a minuten. Arenan fullständigt kokade och jag pustade ut. Det blir en bra bilresa hem. :)

HV71 har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett lag jag stödjer men man ska nog fan vara djävulens likgiltighet om man inte dras med i adrenalinet och nervositeten i en kokande arena i ett sånt här läge. Speciellt när man har en pojkvän som ser ut så här när det vankas förlängning:

Hur som haver, stort grattis HV71 till en väl utförd säsong. Nästa år vill jag uppleva det här i Karlstad.

Valborgsmässoafton

Fredagsscarfen!

Hallå söndag och Valborg!

Det var ju en jäkla tur att HV71 vann guldet igår sett till att bilresan på cirka tre timmar hade blivit betydligt jobbigare om Brynäs hade stått med guldmedaljen runt halsen igår kväll. Jag slocknade nästan direkt i soffan när vi kom hem men såg sista perioden och första OT-perioden mellan Rangers-Senators lite halvt. Imorse märkte jag att jag hade sovit hela natten utan paus – skönt, det händer sällan.

Idag har jag flera roliga planer, men ingen med direkt Valborgsinriktning. Nu ska jag springa ner till gymmet, i eftermiddag möta upp Louise och senare ikväll äta middag hemma hos mamma. Puss och gla’ Valborg på er!