Vi åker till Milano! Missar nästan flyget och möts av solig vårvärme

Runt 05:15 i fredags morse stod en taxibil utanför porten med två trötta men peppade tjejer inuti – mot Arlanda! Vi åt frukost i lugn och ro, gick lite på Apoteket och passade på att gå på toaletten när vi hörde hur personalen ropade ut att det var Final Call för 06:55-flyget mot Milano. Vi hade helt glömt bort tiden och fick springa längs hela terminalen för att komma till rätt gate. Med andan i halsen var vi de sista resenärerna på flygplanet men nu var vi äntligen på väg.

• • •

Femton minuter innan vi landar är jag den enda som är vaken. Ur högtalarna ropar piloten ut att det är tio grader varmt och strålande väder i Milano. Utan att tänka mig för ger jag ifrån mig ett spontant glädjetjut vilket den italienska farbrorn på raden bakom skrattar lite åt och försöker göra ett likadant. Jag ler åt honom och väcker tjejerna. Berättar den härliga nyheter och vi är så uppenbart svältfödda på sol och vårvärme eftersom vi alla tre knappt kan sitta still i väntan på att få känna lite sol mot huden.

• • •

Det är enkelt att ta sig till området där vår Airbnb-lägenhet ligger. Milanos alternativ till Arlanda Express tar oss för 13 euro in till citykärnan där vi tar tunnelbanan en station för 1,5 euro. Enkelt att hitta, trafiken flyter på bra och när vi kommer upp från underjorden stannar vi till och tittar upp mot solen alla tre. Klassiskt beteende om man är svensk och vi skäms inte ens när förbipasserande tittar på oss. Vi är på plats halv tolv och har möjlighet att lämna våra väskor i lägenheten och fräscha till oss vid 13. Då kommer nämligen städarna och vid klockan 15 får vi checka in på riktigt.

Att slå ihjäl dryga timmen i ett soldränkt Milano är enkelt. Bara ett stenkast från tunnelbaneuppgången hittar vi rätt – en uteservering med uppställda glasväggar som skydd mot eventuell blåst, men med öppet tak för solens varma strålar. Vi slår oss ner direkt.

– En Aperol Spritz, tack!

Det mest givna when in Italien är såklart med på resans första beställning. Här äter vi en variant av brunch och är sådär härligt fnittriga som man bara blir när det känns som att hela kroppen bubblar av glädje och förväntan.

• • •

Tiden går snabbt och vi blir lätt stressade när vi ser att klockan är 12:57. Knappt fem minuter från uteserveringen ligger en smal tvärgata där vespor trängs med mindre bilmodeller, en espressobar och den högsta porten jag sett. Här ligger vår lägenhet. Kanske är det en kulturell grej, men att vi stressar och har dåligt samvete för att vi är någon minut sena gör ingenting när mannen med nyckeln dyker upp först tio minuter senare.

En stor tvåa i centrala Milano är vårt hem för de kommande dagarna. Högt i tak, med dörrar och skåp i mörk teak och genomgående stengolv i grön marmorering längs hela lägenheten. Längst in, i ena sovrummet, sträcker sig en tvådörrarsbalkong från golv till tak. Jag vågar gissa på att den bräcker 4,5 meter. Fönsterbrädena är djupa och har utan tvekan plats för både två och tre personer. Vi som inte ens mindes hur lägenheten såg ut blir väldigt positivt överraskade. Här laddar vi mobilen, testar solglasögon, byter om och njuter av att ha balkongdörrarna på vidgavel i mitten på mars.

• • •

Det är dags att möta Milano. Överallt finns det något att föreviga med hjälp av mobilkameran.

Av en slump väljer vi vänster istället för höger när vi kommer ut från vår tvärgata och bara några minuter senare tonar Duomo di Milano upp sig mot himlen. Hon är gigantisk – magnifik och häpnadsväckande på samma sätt. Jag blir hänförd och kommer på mig själv att stirra på alla de hundratusentals detaljer som ryms i bara fasaden.

Här finns en känd terass, Terrazza Aperol, som vi har spanat in sedan längre. Med utsikt över katedralen är den ett givet tillhåll för gäster som törstar för både Aperol och solstrålar. Givetvis ställer vi oss i kö och håller tummarna för att vi ska få ett bord på uteserveringen.

– Kom med här, vi har en trea ledig.

NU VÄNDER DET!

God kväll vänner!

En betydligt gladare tjej bakom skärmen idag än i förrgår, haha. Igår eftermiddag stod jag i receptionen och väntade på två kollegor som jag skulle sällskapa med till flygplatsen. Fick då ett sms från SAS där det stod att mitt flyg var inställt och att jag var bokad på 18:15-flighten, alltså en timme senare.

zZzZz… Var inte glad här. 

Bestämde mig för att åka till flygplatsen ändå eftersom jag kunde följa med Fredrik in i loungen. Kändes mer motiverat att jobba från en fåtölj med gratis mat och dryck än sitta kvar på kontoret och vara sur. Vid halv fyra vinkade jag hej då till Fredrik och Peter som skulle med 16:00-flighten och förbannade att jag inte skulle vara hemma på flera timmar. MEN… Nu ni, det var här det vände.

Vid 15:45 ropade SAS ut att de resenärer utan bagage som skulle till Stockholm med en flight efter 16:00 kunde eventuellt få plats på 16:00-flighten. Jag slängde ner datorn i väskan och drog LÖPEN till servicedesk och bad om en plats – vilket jag också fick! Halvsprang till gaten och var på ett så oerhört glatt humör att jag nästan skrattade för mig själv där jag satt i mittensätet i flygplanet. Innan vi lyfte hann jag till och med förbeställa en taxi som stod och väntade på mig när jag anlände till Arlanda.

Jag blev så glad över detta att jag hade en varm känsla inom mig för resten av kvällen, haha.

Nu ni. Nu vänder det. Jag känner det på mig.

Lista om resor

Min senaste resa gick till

Bortser vi från pendlandet till Oslo (vilket jag tycker att vi gör) så var den senaste resan till Palma över nyår. Ett gäng vänner och bekanta som åkte dit och ägnade dagarna åt att äta och dricka gott, lära känna varandra och bara njuta av värmen.

Så ofta reser jag

Varje vecka i jobbet just nu. Mitt privata resande däremot har gått upp de senaste åren vilket mest beror på att jag har fått en bättre ekonomi som har gjort det möjligt. Men så har jag också “insett” vad jag vill göra mer av i livet och vad jag mår bra av, och då är resandet en stor del av det. Därför försöker jag boka in resor så ofta jag kan och har råd. Här kan ni läsa om förra årets resor.

Min drömresa går till

Jag vet inte hur jag ska kunna välja bara en… Men Maldiverna vill jag gärna besöka.

Hit skulle jag kunna åka igen

Till flera platser! Rom, Paris, New York och Amalfikusten skulle jag gärna uppleva igen.

Detta gör jag mest av när jag reser

Fotar, haha. Hela tiden. Och dricker. Och äter. Som de flesta, antar jag?

En plats alla borde se

Något som skiljer sig åt från deras hemstad eller vanor. Något annorlunda från vad man är van vid. Oavsett om det är palmer och kritvita stränder, en snötäckt igloo i -30 grader eller en nattmarknad där doften av starka kryddor genomsyrar allt annat.

Tre saker jag packar med

Förutom det man klassiska att ha med sig för att resa någonstans (där inkluderar jag pass, plånbok, telefon, kläder, hygienartiklar, kamera) så tar jag alltid med mig öronproppar för att kunna sova bra, ett skrivblock för att suget efter att skriva kan uppkomma när som helst samt hårinpackning att ha i håret på stranden eller i badkaret på hotellet.

Mitt ultimata resesällskap

Hade jag varit singel hade jag nog svarat mig själv. Man utvecklas enormt och lär känna sig själv på ett annat sätt när man reser på egen hand. Men jag har märkt att jag har en romantiserad bild av att resa själv. Det kanske inte är för mig helt enkelt. För varje gång jag är iväg själv och upplever något speciellt önskar jag att Jocke var med. Att han var där och såg samma sak som jag och att vi kunde diskutera det. Eller skratta åt något ihop, förundras över något annat och senare kunna dela minnet av det tillsammans. Så nej, det är inte jag själv längre. Det är med honom.

Den sämsta resan jag gjort

Alla resor ger en ju minnen och nya intryck, så jag ångrar ingen resa. Däremot har jag varit med om resor där det inte har blivit som det var tänkt. Köpenhamn 2013 var en sådan. Tanken var att åka iväg en weekend under sommaren bara för att “göra något” men samtidigt spara pengar till nästkommande vinterresa. Problemet var bara att vädret sög så allt vi gjorde var att spendera pengar på mat, shopping och alkohol. Och så blev jag ju typ magsjuk med. :((

Den bästa resan jag gjort

Oj, jag kan inte välja en… Italien, Indien, Bali, Langkawi. Alla har de en särskild plats i minnesbanken.

En inplanerad resa

Nästa vecka reser ju jag, Amanda och Therese till Milano! Försöker att inte ha så höga förväntningar men det är lönlöst. Har skyhöga förväntningar redan och tror vi kommer ha en riktigt härlig helg.

En dröm går i uppfyllelse! 🥐 🍷

Har ni en bucketlist? Jag skrev en för flera år sedan och försöker vara noga med att både fylla på nya punkter och stryka de punkter jag har upplevt. Här kan ni hitta den >>

Ta en titt på nummer 31 i listan…

Där står det nämligen “Besöka en vinodling och trampa eget vin” och det är precis vad jag och femton andra tjejer ska göra i oktober. Ni vet Loui som jag då och då nämner i bloggen? Hon och Joanna har med sitt kvinnliga nätverk Friendcation anordnat ett samarbete med Resia och The Winery Hotel.

I början av oktober åker vi till Toscana för att tillbringa tid bland vinrankor och gröna dyner. På dagarna gör vi utflykter (vi ska bland annat besöka Florens, dröm!) och på kvällarna sitter vi ute på terrassen och dricker lokalproducerat vin och god mat. Jag ska packa ner löparskor och ge mig ut på några rundor med. Kan inte tänka mig något mer magiskt! Jag är SÅ glad över att jag fick en plats på den här resan – och det som är ännu bättre är att Angela också ska med. DRÖM! ♥

6 saker på Arlanda jag inte riktigt förstår

Tidigt på morgonen, sent på kvällen, mitt på dagen och någonstans därimellan. Oavsett när på dygnet man befinner sig på en flygplats verkar man befinna sig i ett parallellt universum. Inte så att tiden står stilla, men vad uret i den lokala staden står på verkar inte spela någon roll för de allra flesta. Så länge man har koll på hur lång tid det är till boarding är man safe. 

Efter att ha besökt Arlanda fler gånger än jag har träffat mina vänner det senaste halvåret har jag märkt av en del företeelser som jag finner minst sagt konstiga. Låt mig lista dem åt er.

🍺 → Klockan är strax efter fem på morgonen och caféerna, restaurangerna och pubarna har således precis öppnat för en ny arbetsdag. Några bord bort sitter ett par med ett varsitt glas öl. Klockan 05:08. Jag bryr mig inte ett skvatt om andras alkoholvanor, hey – hade jag fått välja hade vi inte ens haft ett spritmonopol i det här landet – men eftersom den här listan handlar om saker jag inte förstår kvalar en morgonbärs in på första plats. Kanske är jag bara avis på de som klarar av det. Är ju alltid trevligt att vara lite dagssusig?

På samma spår: Instagrambild 06:30 på räkmacka och ett glas bubbel till “semesterfrulle”.

🍐→ En Nocco kostar 48 kronor exklusive pant på valfri Pressbyrån-variant innan för säkerhetskontrollen. Nästan tre gånger så dyrt som i vanliga handeln. Fuck me.

💧 → Vi har typ världens bästa dricksvatten i våra kranar. Ändå finns det inga pappmuggar att dricka ur på toaletterna utan istället ska vi köpa vatten i plastflaskor för 40-50 kronor. (Jag vet att jag kan ta med mig en flaska och fylla på efter säkerhetskontrollen, men ibland glömmer jag bort det och jag blir lika irriterad varje gång. Oerhört slöseri.)

🙎🙎‍♂️ → Resenärer i shorts och linne. Jag förstår inte om de är dubbelt så varmblodiga som resten av befolkningen eller om de tycker att det är en rimlig idé att bära strandklädsel både i ett vinterlandskap som Sverige i december och i ett kallt flygplan på väg ner till Thailand. Jag förstår att dunjacka och långkalsonger inte lirar med semesterorten, men det finns sätt att klä sig utan att både frysa ihjäl och svettas ur.

🍫 → DET FINNS INTE CHIPS I TAXFREEBUTIKEN! Mängder av godis, sprit och nikotin – ja, visst. Men chipsen då? Ostbågarna? VAR FINNS DE?!

⛔️  → Resenärer som ställer sig precis vid rullbandet där det incheckade bagaget rullas ut vid ankomst. Nej, men om jag då ska ställa mig på en höjd här tjugo meter bort så jag kan se vilka väskor som faktiskt finns på det där bandet? Förresten, lycka till att försöka tränga er igenom en hord av charteresenärer som står tätt packade vid bandet och vägrar släppa igenom någon som ursäktar sig med att väskan på bandet nog är min.

Har jag glömt något?

Frukost på Arlanda när Kajsa och jag reste till New York med Hockeysverige