Hur mat och tankar spelar in i vårt välmående

Jag vaknar med ett leende på läpparna och ångestklumpen jag haft i magen den senaste tiden ger knappt väsen ifrån sig. Tror det handlar om flera saker, men en viktig komponent är mat. Det är bevisat att allt vi gör får konsekvenser. Vad vi äter, vad vi säger, vad vi tänker, vad vi dricker, hur vi för oss och så vidare. Allt är energi och energi är rörelse. Rörelse, orsak och verkan. Det är väldigt simpelt och logiskt när man börjar fundera och inse detta.

(Jag vill dock redan nu påpeka att om man är deprimerad är det givetvis på sin plats att söka hjälp. Jag tror visserligen att detta är bra grundstenar i samtliga måenden, men ibland behövs professionell hjälp. Ingenting i livet är svart eller vit, och inte heller detta. Vad jag vill lyfta fram är snarare soffpotatisvarianten och det hoppas jag att ni förstår när ni läser mitt inlägg.)

Jag har varje kväll börjat skriva ner positiva saker som har hänt under dagen. Något jag känt, gjort, tyckt eller sett. Från något stort som att jag har fått jobb till att jag åt en god lunch eller, om det är en jobbig dag, något så minimaliskt som att jag äntligen tog med mig matlådan som har legat på kontoret i ett par dagar. Hittade en gammal notering från i våras där jag hade skrivit ”jag förlåter mig själv för att jag tänkte negativt om min kropp”. Också det är något att skriva upp på den positiva listan.

positivt-tänkande

På Instagram laddade jag i veckan upp en bild med samma citat som på bilden ovan. För vissa är det kanske för spirituellt, flummigt och oseriöst. För mig är det fullkomligt logiskt.

Jag tog till mig citatet och tog i samma veva upp samma vana som jag hade i våras, nämligen att skriva upp positiva händelser som skett under dagen. Förändringen skedde nästan direkt och jag blev förvånad över hur något som tar så lite tid kunde göra så mycket.

Att vakna på morgonen och känna sig glad eller i alla fall helt okej. Inte vilja lägga sig under täcket igen för att man känner sig nere. Istället vara redo för dagen och dess utmaningar. Det är guld.

Jag tror också att maten spelar stor roll. Eller, jag vet ju att den gör det. Överallt hör vi människor berätta om hur mycket bättre du får om du äter bra mat. Givetvis är det så. Men det handlar inte bara om att ha en stark kropp och hälsosam vikt.

Bra mat genererar bra energi i din kropp. Processad mat, alltså sådant som är halv- eller helfabrikat, spelar stor roll in på hormonsystemet och sedan ditt humör och ditt mående. Att socker är ett gift är alltså inte en mening som LCHF-anhängare slänger sig med bara sådär.

Och det är så självklart när man själv är med om det och testar. En förändring tar tid och vi människor gillar generellt inte förändringar – men vi gillar resultatet av att ha ansträngt oss och känna belöning i form av bl.a. stolthet.

Är man vad vid att tänka negativt och aldrig riktigt utanför boxen är det svårt och energikrävande att tvinga sig själv att göra något annat. Är man van vid att äta mat som inte är särskilt näringsrik är det givetvis lika svårt och energikrävande att förändra detta.

Men resultatet blir fantastiskt. Oftast bättre än du någonsin vågat drömma om. Och en ny värld öppnar sig. I alla fall om du vågar ta steget fullt ut. Och definitivt om du är en person som inte är van vid att drömma.

Varje dag är en gåva

enjoy-life

Jag tycker det här citatet är så träffsäkert. Många av oss känner nog igen sig, jag vet att jag gör det i alla fall. Det är lätt att tänka att det inte sker något speciellt eller väldigt roligt idag och istället bara flyta runt i omgivningen tills det är dags att sova och invänta nästa vakna dag.

Det är så (förlåt mig) jävla lätt att hela tiden ha blicken riktad mot talltopparna i fjärran och glömma bort att se ner på stigen man går på. Eller grenen du snart får i ansiktet eftersom du inte tittar nära nog.

Lätt att glömma bort vad som är här idag. Att varje dag är en gåva. Att ens hälsa är en gåva. Så enkelt att glömma bort det fundamentala som god hälsa, mat på bordet och pengar till räkningar. Det är visserligen inget fel med att sträva efter magrutor, vilja gå ner i vikt, drömma om att äta ute ett par gånger i veckan och kunna köpa en sportbil. Men vi måste ju komma ihåg att vara tacksamma över det fundamentala. Som t.ex. att vi har en helt ny dag framför oss som vi själva bestämmer över hur vi vill se på den.

Ta er tre minuter och titta på filmen nedan.

Mina drömmar och mål 2014-2016

Efter att ha sett den andra omgången av play in-matcherna kände jag mig inspirerad och väl hemma passade jag på att lista de drömmar och mål som känns starkast just nu. Jag gillar listor starkt och har alltid varit för att skriva ner vad man vill jobba mot, oavsett om det handlar om att ta över världen eller att börja yoga 30 minuter varje dag.

Förståeligt är de flesta av mina punkter hockeyrelaterade, men så är det också mycket hockey i huvudet just nu.

collage-drömmar-hockey

Ungefär hälften av punkterna är:
· få en stadig tjänst (oavsett deltid/heltid) på en sportredaktion med relation till hockey.
· klara en chin utan hjälp
· klara en pullup utan hjälp
· jobba i NY
· rapportera i tv/webb-tv, inte nödvändigtvis från matcher utan kan handla om olika reportage.
· bo i Paris i ett par veckor och skriva min bok.
· lära mig franska.
· stå på scen och presentera/lära ut/föreläsa om mina färdigheter i t.ex. sociala medier (vilket skrämmer mig, men det gör visserligen det mesta. Rädslan är min motivation.)

Bilder:
1. mitt vackra NHL-bäddset som jag sov med när jag bodde hemma.
2. Tessan och jag efter en svettig ”hockeymatch”.
3. VM 2012 i Globen. Jag blev bundis med en funktionär som vaktade Wikegårds och Jihdes studio och passade på att provsitta Wikegårds stol i en paus.

Tålamod är inte min starka sida

Idag har jag verkligen längtat bort. Det är inte så att jag inte trivs där jag är just nu. Jag känner bara att jag vill se så mycket mer.

Då och då blir jag återigen påmind om min rastlöshet och min längtan efter att se världen. Jag vill ut. Se saker. Uppleva. Lukta på växter som inte överlever på norra breddgrader, smaka på smaker som är så långt borta från vår husmanskost. Dansa i vattenbrynet och ligga på rygg i sanden. Möta djur som man i vårt land bara kan se i böcker. Varje gång jag reser påminner jag mig själv om hur mycket jag älskar detta. Att det är resor som förgyller livet. Att den där dyra vasen från Svenskt Tenn inte är värt sitt pris när jag kan få en femtedels flygbiljett för samma pris. Eller att den där snygga jackan egentligen inte spelar någon roll för utseende är inte vad som räknas. Det är resor och att uppleva världen. Varje gång jag reser blommar jag ut. Det är så mitt liv ska vara. Kantat av resor till jordens alla hörn. Träffa människor och höra vad de har att säga. Se andra miljöer.

Känslan av att vara instängd känner jag igen från gymnasiet. Redan då ville jag bort. Eller, bort låter ju så fel. Det låter som att jag inte trivs här hemma. Det gör jag ju. Men hemma finns alltid kvar. Världen är ju så stor. Och jag kommer dö en dag. Då vill jag inte bara ha sett på tapeterna i vårt vardagsrum. Och jag tror, för allt det är värt, att resa är den absolut bästa formen för utveckling. Du växer så mycket genom att resa.

Idag har jag verkligen brottats med mina egna tankar. Jag säger så ofta att jag är precis där jag vill vara. Min utbildning passar mig som handen i handsken. Men i vissa perioder, som idag, vill jag bara hoppa av allt och ge mig iväg. Testa mina vingar. Se vart de bär mig. Försökt komma på olika idéer hur jag skulle kunna kombinera mina studier och resande. Men allt pekar på att det är för svårt att kombinera en 3-4 månaders period på andra sidan jorden medan jag ska studera. Det går tyvärr inte. Och förutom detta frågetecken så är jag ju faktiskt kär och bor tillsammans med min pojkvän som varken är sugen eller har möjlighet att resa runt så länge.

I maj 2015 tar jag examen. Det är bara ett år och fyra månader kvar. Kommer gå fort. Men jag är otålig – jag vill iväg nu. Klarar inte av att inte ha något planerat för framtiden – jag vill ha något konkret att gå efter.
När vi var i Thailand sa vi att om jag har ett jobb när jag tar examen så firar vi min 25 årsdag i september med en resa till New York. Just nu är jag mer inne på att enbart söka jobb på andra sidan pölen och ha som mål att bo där när jag fyller 25. Eller kanske läsa en extra termin av något ämne som intresserar mig, men att göra detta utomlands.

Jag går under av tanken på att jag sitter i en förort medan världen bara väntar på mig där ute.

thowe-thailand

ELEVATE COPENHAGEN 2013

Elevate Copenhagen was… truly amazing. It WAS! I have so much going on in my head right now, it’s a circus in there. I’ll of course share it all (well…) with you.

So today I woke up at eleven… Which means that I’ve slept for about eleven hours. Can you believe?! Elevete was so freaking awesome. I had nearly no expectations and thought it would be a weekend where my sisters and I wouldn’t quite get along at all time and that I would miss my boyfriend like crazy (which I did, but you’ll get what I mean in a moment).
The reason we all went is spelled Bryan Mayne. We went to his seminar in Stockholm a couple of months ago and he promoted Elevate in Copenhagen. I was inspired by Bryan but didn’t really cared if we went to Elevate or not. You see – I love to do things I love (duh). I love to meet and talk to inspiring people, to get to know their story. I want to do what I’m passioned about and for me life is about having fun and to reach my goals – whatever they are. In other words, Elevate would be a great event for me. But as so many others I’m sometimes having a bit of a trouble being open to new things. I mean, to really get to know yourself you have to step outside your comfort zone and do things you normally wouldn’t do. And we all know that’s a scary thing. It takes courage and it takes an open heart. It’s so much easier to go on with your normal life and just challenge yourself in the areas you feel comfortable in. I have SO many friends saying that self development is like a religion. It’s like a sect where all of you are feeling that you just figured out the right answer, like you know what to do and you’re all so HAPPY……. Well. If that’d be self development – why not?

The story behind all of this is that my step mother and my father is business coaches, they make a living out of coaching people to reach their goals and dreams. They are, of course, a bit more developed in this area and they know so much about this. My step mother, who was with us at the seminar, was so inspired to go to Elevate and it all ended in eight VIP-tickets and a weekend at Copenhagen.

Let me just tell you about my last days before Elevate. Last wednesday I worked the early nightshift at the gala banquet and after party for SIME at Café Opera. I was so tired when I woke up at thursday morning, about to get trained for my new extra job at Renault for the first time. I was excited but a bit stressed. You see – during thursday I had a telephone meeting with a company that had went very good. This company works with internet marketing and my role would be to write SEO-texts and a bit of copy. They e-mailed me a work-sample and wanted it back at saturday. Huh! I was super focused at Renault during thursday first hours, then I went home and managed to write a couple of hundred words for the other company and then it was time to fly to Copenhagen. During the one hour flight I studied for my examination in project management which is on wednesday…
We went to the arena to get our VIP-passes and to say hello to all the workers. A huge hug-party, let me tell you! Back at the hotel I sat in my bed, writing like crazy on the work-sample so that I at least had my first sketch. I managed to finish and went to bed around midnight.

jesper-wl-torbjorn-larsson-elevate

Friday. Woke up at six o’clock. Had barely, like the rest of the room (Jesper, Lorena, Eugenia), gotten any sleep. Breakfast at the hotel and then a walk to Ballerup Arena where Elevate was. Out of nowhere I felt that I had done something wrong in my work-sample. And yep, I hadn’t paid close attention to it and yep, I had to re-write it. I felt stressed – not only did I have to re-write my text, I was also expected to be present in what happened at Elevate. By me, by my family, by the speaker and by of course all the other people who was taking time off to be there. My thoughts were all over and I couldn’t focus. This is, I think, why I didn’t really connected to Elevate first. I, of course, got inspired and I really enjoyed listening to the speakers but I didn’t put my heart into all the exercises we did.

elevate-copenhagen-2013
elevate-copenhagen-2013elevate-copenhagen-2013elevate-copenhagen-2013elevate-copenhagen-2013

Saturday. No sleep tonight either. I was glad that we weren’t physically activated during the days because if that had been the case, I would have fallen asleep during one of the seminars. Ten to thirteen hours per day. That’s the time of us sitting in the arena, listening, taking notes and feeling inspiring. I had until afternoon to finish my work-sample so I brought my computer to the arena and wrote whenever I could. I was so grateful to the kindly staff who helped me with their private wifi connection. They must have seen how stressed I was when I ran up to them with my computer in my hands, asking for help. I managed to both re-write the work-sample and send it during lunch and finally I could move my focus to Elevate. YES!
During the afternoon we had several exercises. I met such a nice woman, Zofia, and we instantly saw how we could help each other in business. To make a long story short: the speaker, Janet Attwood, wanted people who had find their business ”partner” to get up on stage. I sat down since I didn’t want to be on stage, but Zofia waved at me so I had no choice, ha! This was the time when I spoke in front of 550 people (there were 650 at Elevate but I don’t think that everyone was there at the time). My knees were shaking and the words came out wrong. I forgot how to say ”marknadsföra” in english and instead of ”SEO” I said ”CEO” – haha! ”I study CEO”… Oh well, I’m so proud that I even had the guts to stand up and speak a ”former” language!

elevate-copenhagen-2013 elevate-copenhagen-2013 elevate-copenhagen-2013 elevate-copenhagen-2013

This night both Eugenia and I were very low on energy and both my back and shoulder hurt like crazy. I guess that’s what happens when you’re sitting still for so many hours. We skipped the last seminar and went for a walk instead. We bought chips and chocolate and spent the evening in the hotel, laying in our bed watching TV. :-)

1459908_10153532775775038_1001174951_n 1410893_10151684472081707_308414832_o 1402186_10152034627610568_536288245_o 1459949_10153532772495038_1915604898_n elevate-copenhagen-2013

Sunday. Jesper and I changed beds and I could finally get some hours of sleep. I counted to 4-5 h which is more then I’ve had this far. Last day at Elevate and we all felt a bit sad. We had all really stepped outside our comfort zones and the energy we received was fantastic. We wanted to stay in this love bubble and never return!
Bryan Mayne was about to get on stage and before he started talking, this lady comes up to him and whispers something in his ear. He looks at us (we were sitting in the second row so we had eye connection) and then he says, loudly in his microphone, something like this: ”there’s a family here. A big family who have come here all the way from Sweden to join us. I think it’s fantastic that the parents want to share this with their children.” Und so weiter. And then he wants us on the stage! I WAS FREAKING OUT but when my family started to move I couldn’t be the one making a scene. We received applause from the audience and 1/3 of them stood up. They even took pictures of us and I had no idea what to do but to smile. It’s so funny, you can really see in the picture below who’s the uncomfortable one..!

PICTURE CRED: my self, my family and Elevates photographer Keynote Sune Tølløse.