Högkänslig person + gillar inte fysisk närhet

Hej på er! (Förbered er på ett lååångt textinlägg…)

Har precis stängt ner jobbdatorn och fått i mig två äggmackor till middag. Satte på tv:n lagom till att Tre Kronors match började. Var så skönt innan att ha det helt tyst och bara fokusera på att jobba undan en massa grejer… Eller, nu ljög jag. Det var inte “en massa grejer”, men de båda sakerna tog riktigt lång tid så det var lika bra att jobba lite kväll för att inte stressa ihjäl imorgon. Jag är så fruktansvärt trött. Känner mig inte helt hundra heller, så gick hem från jobbet vid 14 för att fortsätta hemifrån. Sen la jag mig i soffan med datorn på magen och har legat här sedan dess. Jag hoppas verkligen, verkligen inte att jag håller på att bli förkyld. Tycker vintern bjöd på tillräckligt många sjukdagar för det här året.

Okej, nu måste jag avbryta det här inlägget och börja skriva en sidostory. Jag tänkte, lite halvt på skoj, att en del av min trötthet som jag känt av hela veckan är en bieffekt av att jag hade så roligt förra veckan och att jag är helt dränerad på energi nu. Och så mindes jag att jag har fått höra att jag är HSP, alltså en högkänslig person. Tänkte “Hmm, undrar om det finns något test, vore lite kul att se om det faktiskt skulle stämma”…

Det fanns det, såklart. Är inte ens halvvägs genom testet ännu och flera påståenden som jag trodde jag var helt ensam om att känna igen mig i finns med! Blev helt paff. Man ska välja på en skala mellan 0-4 hur väl påståendet stämmer in på en. Här är några exempelfrågor jag har tagit 4 på (känner igen mig rejält) och som jag trodde att jag var annorlunda för:

  • Jag tycker inte om att vara i mycket stimulerande omgivningar som t ex tivoli, köpcenter eller idrottsarenor.
  • Om jag ser bilder av våld i TV, kan det påverka mig i flera dagar.
  • Också ilska som inte är riktad mot mig, belastar mig.
  • Jag använder mer energi än de flesta andra, på att försöka förutse vad som kan bli fel, och vidta mina försiktighetsåtgärder.
  • Andra människors smärta går djupt in i mitt system.
  • Jag blir stressad om någon ser på, när jag arbetar.
  • Jag har lätt för att få dåligt samvete.
  • Jag kan bli mycket irriterad på ljud som inte ser ut att störa de flesta andra.

Och nu har jag slutfört testet. Man skulle ligga mellan -52 och +140. Jag fick +97, och eftersom jag fick över +60 är jag “möjligtvis särskilt sensitiv”. 

Ja, det är inte oväntat när jag tänker efter. Men jag kan inte hjälpa det – jag ser det som en nackdel, tyvärr, som om känslig skulle vara synonymt med svag. En sån där jobbig jävel som gråter hela tiden och inte kan ta kritik. Men sån är ju inte jag, även om jag gråter rätt ofta av allt från hundvalpar till reklamer (suck, vem är man). Jag är ju glad? Ofta peppig. Gillar livet och allt som komma skall. Så det blir krock i hjärnan. Att man kan vara både och. Men jag ska vara ärlig, jag önskar ofta att jag var stenhård och inte kände så mycket som jag gör hela tiden. Det är väldigt dränerande. Nu pratar jag inte speciellt om hur jag mår idag, utan mer i allmänhet. Jag känner mig ofta helt öppen, utan något “skydd”. Som att allt som händer runt omkring mig kan tränga sig in i min person och påverka mitt mående. Det är såklart jobbigt. Och det är jobbigt att leva med en sådan person tänker jag. Och så får jag dåligt samvete för att jag är som jag är (precis som en av punkterna där ovan, haha). Att det hela tiden är något med mig. Aldrig tyst, lugnt, grått.

Men så kanske jag ska tänka på alla härliga saker med mig också? Jag är asduktig på att hitta på roliga saker med och för mina vänner och min kille. Väldigt ambitiös och vill alltid åstadkomma saker. Om jag vill något så är jag duktig på att jobba hårt för det. Vill gärna visa min kärlek på olika sätt. Dock ska det ju vara på mina sätt, är inte alls lika fysisk som mina tjejkompisar är haha. Jag och Amanda satt och pratade om detta i vintras, hur några i gänget är väldigt fysiska och kan massera varandra, kramas i soffan osv medan jag inte alls är bekväm med det. Det har ju inte med HSP att göra antar jag, utan snarare om min personlighet som är ett annat skal på denna rödlök till kvinna. Där och då fick jag också ett Aha!-moment, för jag trodde återigen att jag var så himla särskild och annorlunda… “Varför kan jag ha så svårt med det fysiska?” Men jag förstod att i den personlighetskategori jag är i så är det inte ovanligt att man inte är så bekväm med att vara fysisk alla gånger. Det måste verkligen vara på mitt initiativ och mina villkor, annars slår jag bakut. Alltså, nu låter det ju som att jag aldrig rör människor eller att jag får panik om någon kramar mig och så är det INTE, men den här “extra” fysiska kommunikationen som många har den blir jag obekväm av med de flesta människor.

Det kan ju t o m märkas på mig och Jocke, men han har lärt sig nu att jag inte kan stå och kramas hur länge som helst utan att få krupp, haha. Jag är väldigt “gosig” av mig, men återigen: på mina villkor. Till exempel: jag kramas gärna och är sådär gosig, men när jag känner att det börjar bli lite jobbigt så måste jag låta kroppen “andas”. Och om jag då skulle bli tvingad att fortsätta kramas tycker jag det är jätteobekvämt och det börjar krypa i mig. Har absolut noll med personen i fråga att göra, utan det är bara sån jag är med fysisk kontakt.

Jaja. Det spelar ingen roll. Jag är glad över att Jocke, min familj och mina vänner förstår hur och kanske framförallt vem jag är, och att det finns så intressanta sätt att lära känna sig själv på numera… Haha!

Är du stolt över dig själv?

HEJ FREDAG! Wow, vilken vecka det har varit – på många plan.

Jag känner en viss stolthet inom mig. Mycket jag har gjort som jag så här med andra ögon kan säga att jag är stolt över. Jag kan säga det nu. För några dagar sedan tittade jag i “Drömkalendern” som vi fick med i goodiebagen från eventet med Best of You och inför varje månad får man en utmaning. Inför februari skulle jag skriva ner bland annat händelser jag var stolt över. Jag brottas ofta med prestationsångest och har svårt att känna mig stolt över något eftersom jag alltid tänker att någon annan är bättre eller har gjort det bättre än jag. Blev så ledsen när jag läste frågan och insåg hur jag tänker. Jisses. Så elak jag är mot mig själv ibland. Så hade jag ju aldrig sagt till en tjejkompis till exempel. Men mot mig själv, då går det bra? Nej, resonemanget håller inte.

Jag träffade en kvinna som gav mig fina komplimanger häromdagen och det satte sig. Jag springer ofta snabbt här i livet, såväl en styrka som en svaghet beroende på situation och perspektiv. Men i rätt sammanhang är det enbart en drivkraft och kanske krävdes det att jag fick höra det från en främling för att jag skulle ta åt mig det. Att se hur någon annan såg det utifrån för att uppskatta det hos mig själv.

• • •

Det är fredag, ljuset är dämpat, musiken spelas i vardagsrummet och jag sitter i soffan med en drink bredvid honom. Om ett litet tag ska jag iväg till Amanda där hon, jag och Therese ska planera vår Milanoresa. Går på helg med en stolthet i kroppen som jag inte känt på länge. Ibland behöver man bara bli omruskad.

Best of You x Selma City SPA

I veckan var jag och Louise bjudna på ett event på Selma City SpaClarion Sign Hotel. Bakom eventet stod Henriette som driver sajten Best of You. Temat var energi, inspiration och motivation till att göra 2018 till ett grymt år – både personligt, men också karriärsmässigt. Vi som var på plats delar entreprenörsskapet, även om vi har olika passioner och karriärer.

Bilder av Jānis Šaulis

Kvällen började med att Maria Swanström, föreläsare inom personligt ledarskap, höll i en föreläsning och utmanade oss i olika sätt att tänka. För att vara något privat kan jag berätta att jag var ganska nere den här kvällen, kände mig (som jag gjort en liten period nu) ganska vilsen. Så övningarna var svåra för mig att genomföra, just för att jag var så fast i ett särskilt tankesätt och inte riktigt kunde se bortom det. Men jag tar med mig dem och kommer nog kunna vara mer öppen snart igen.

Efter 45 minuter var det dags att byta om till morgonrock, sätta på oss tofflorna och bege oss till SPA-avdelningen. Där fanns det snacks, bubbel, juicer och godis uppdukat till oss. ♥

*letar godis*

Och så hoppade vi i utomhuspoolen på taket och som alla vet är takpooler asnice, därav året smil.

I goodiebagen fick vi bland annat Drömkalendern – har inte hunnit kika i den ännu, men den känns rent spontant som en väldigt intressant kalender att börja bläddra i…

Och så var den kvällen över!🌙

Vet du vem du är?

I jakten på att skapa mitt drömliv vill jag också lära känna mig själv bättre. Hur fungerar jag i olika situationer och finns det en anledning till att jag känner som jag gör i situation A men helt annorlunda i situation B? Jag tycker det är jätteintressant att svara på frågor för att sedan se om svaren jag får stämmer överens med hur jag upplever att jag själv är.

Vissa saker känns helt klockrena medan några inte passar lika väl in i mig. Men så är det såklart, vi är alla olika och bara för att vi kanske delar samma personlighetstyp betyder det inte att vi är helt lika. Vi är med om saker som formar oss och som gör att vi reagerar extra på olika saker, att vi värderar något mer än annat och så vidare. Så personlighetstest ska ju kommas ihåg att tas med en nypa salt.

Jag är en ESFJ-T

Vill du också testa din personlighet? Gör samma test som jag, här >>

(Texten nedan är kopierad från mitt testresultat från 16personalities.se.)

“Människor som delar denna Konsuls personlighethetstyp är populära (i brist på ett bättre uttryck), vilket inte är så konstigt med tanke på att det också är mycket vanlig personlighetstyp (totalt 12 procent av befolkningen). I de sena tonåren är Konsuler ofta personer som syns och hörs. De står gärna i rampljuset och är med i spex eller innehar lagkaptensbindeln i idrottslaget. Senare i livet fortsätter Konsuler att stötta nära och kära, till exempel genom att anordna sociala tillställningar och hela tiden göra sitt bästa för att alla ska trivas.”

Så, vad innebär denna personlighet?

  • Personer med denna Konsuls personlighetstyp tycker om att stå till tjänst och njuter av alla roller som ger dem möjlighet att medverka på ett meningsfullt sätt, så länge de känner att de får uppskattning för det. Detta är särskilt tydligt hemma.
    Särskilt delen om att få uppskattning för det är viktigt för mig. 
  • Konsuler respekterar hierarkier och gör sitt bästa för att inta positioner med viss auktoritet, både hemma och i yrkeslivet. På så sätt kan de skapa en stabil tillvaro och hålla ordning och reda för alla.
    Stabil tillvaro. ♥
  • Om saker och ting inte går som de ska, eller om det ligger en spänning i rummet, noterar Konsuler detta och försöker återställa harmonin och stabiliteten inom gruppen.
    Ofta känns det som att jag känner allas energi i ett rum. Det blir rejält energitagande, pun intended. 
  • De är rätt konfliktundvikande och lägger ner stor energi på att inrätta en social ordning.
    100 procent.
  • Konsuler föredrar planerade och organiserade evenemang mer än öppna aktiviteter eller spontana sammankomster.
    Även här helt rätt! Jag gillar att veta vad jag ska förvänta mig, även om det finns en viss spänning i spontanitet. 
  • Konsuler lägger ner mycket arbete på de aktiviteter som de arrangerar och blir lätt sårade om deras idéer avvisas eller om andra visar bristande intresse.
    Det här är helt klart jag. Om jag arrangerar en bjudning till exempel lägger jag gärna ner tid och energi i veckor på den – och blir lätt stött om t ex Jocke inte bryr sig. Det för mig till nästa punkt, som är viktig för mig att tänka på…
  • Än en gång är det viktigt för Konsuler att tänka på att vi alla kommer från många olika bakgrunder och att ointresse inte ska tolkas som personlig kritik eller gnäll över arrangemanget – det råkar helt enkelt inte vara deras grej.
    Det här förstod jag för ett tag sedan – bara att inse!
  • Att fungera som en förebild, ta hand om saker som de har ansvar för och njuta av att så många uppskattar det arbete de lägger ner.

Via den här sidan hittade jag mina starka och svaga sidor >> Jag har bara tagit med dem jag anser stämmer överens med mig.

Starka sidor:

  • Strong Practical Skills – Consuls are excellent managers of day-to-day tasks and routine maintenance, enjoying making sure that those who are close to them are well cared for.
    Helt klart!
  • Strong Sense of Duty – People with the Consul personality type have a strong sense of responsibility and strive to meet their obligations, though this may sometimes be more from a sense of social expectations than intrinsic drive.
    Check.
  • Sensitive and Warm – Helping to ensure that stability, Consul personalities seek harmony and care deeply about other people’s feelings, being careful not to offend or hurt anybody. Consuls are strong team players, and win-win situations are the stuff smiles are made of.
    Check!

Svaga sidor:

  • Worried about Their Social Status – These Strengths are related to a chief Weakness: Consuls’ preoccupation with social status and influence, which affects many decisions they make, potentially limiting their creativity and open-mindedness.
    ⇒ Jag kan helt klart dra mig tillbaka i mina idéer och drömmar för att jag är rädd för vad andra tycker och tänker om dem.
  • Reluctant to Innovate or Improvise – Just as they can be critical of others’ “unusual” behavior, Consuls may also be unwilling to step out of their own comfort zones, usually for fear of being (or just appearing) different.
    Ja, jag tycker det är jobbigt att kliva utanför min komfortzon. Det är därför jag försöker utmana mig själv att göra det ofta.
  • Vulnerable to Criticism – It can be especially challenging to change these tendencies because Consuls are so conflict-averse. Consul personalities can become very defensive and hurt if someone, especially a person close to them, criticizes their habits, beliefs or traditions.
    Trodde det hade med andra saker att göra, men ja – full pott på denna! 

Har du gjort testet?

Livet ska inte vara praktiskt – Om att leva sitt eget drömliv

Jag har så många drömprojekt som jag vill göra och det är en härlig känsla att känna en liten eld brinna djupt inom en. Jag vet att jag har skrivit om det tidigare, att några gånger om året spritter det i kroppen av rastlöshet och jag vill bara ta det där första steget mot alla drömmar jag har. Föreställ er att ni sitter och lyssnar på en person som pratar riktigt, riktigt långsamt och ni vill inte stressa, men måste samtidigt bege er om ni ska hinna med ert tåg, så fingrarna trummar nervöst på bordet, benen skakar och inom dig kan du inte tänka på något annat än “SKYNDA PÅ DÅÅÅÅÅ!”. Precis så känner jag just nu!

Nu kanske ni undrar “Varför gör du det inte då? Ta första steget mot allt det där?”. Bra fråga. Den största frågan av dem alla, egentligen. Svaret?

Rädsla. Och praktiska orsaker.

Tyvärr (?).

Jag minns inte vem som skrev det, men nyligen läste jag “Livet ska inte vara praktiskt” och ni vet när något så enkelt kan bli en total ögonöppnare för en? Precis så var det där citatet för mig. Jag är en praktisk människa. Om jag skulle vinna en miljon skulle jag betala av några lån och sedan investera nästan allt som är kvar. Nästan allt jag gör, gör jag med hänsyn till framtiden och vad som kan ske. Det innebär i många fall att nutiden inte är lika rolig och tillfredsställande som den skulle kunna vara eftersom jag hela tiden tänker på framtiden. Det är en utmaning för mig att hitta en gyllene balans där nuet är precis lika gyllene som framtiden är kittlande.

En av mina stora passioner här i livet är att resa. Om jag fick av mitt jobb skulle jag gärna ta ett halvår tjänstledighet och sedan upptäcka världen. Men vet ni vad jag tänker då? Jo, att jag missar sex månader av pensionssparande. Men nu när jag skriver detta blir jag nästan irriterad på mig själv, av främst två anledningar:

  1. Vem vet vad som händer inom några år, kanske kan jag inte resa längre? Då kommer jag vara så ledsen för att jag inte reste när jag kunde. Kanske gör jag en enormt lyckad investering och har pensionen säkrad? Då spelar ju mitt sparande ingen roll. Och så vidare…
  2. HUR kan något som ligger 50 år fram i tiden vara viktigare än att se världen idag?

Nu förstår ju ni att resa inte är den enda drömmen jag har, men det är ett lysande exempel på hur mina tankegångar går när jag börjar drömma mig bort. Hur löser jag det praktiska? Tänk om det påverkar min framtid negativt och jag ångrar mig senare?

• • •

Jag har ju nämnt att jag har haft en liten minikris och inte mått så bra den senaste tiden. En del bottnar i att jag känner mig svarslös inom många områden. Kanske är det många förändringar på kort tid som har skakat om mig.

När jag var i Oslo förra veckan tog jag fram mitt kollegieblock, la mig i sängen och började googla. Bland annat ville jag hitta ett sätt att ta reda på vad jag vill göra med mitt liv. Efter en timme var flera sidor ifyllda med allt ifrån mina passioner i livet, vad som gör mig glad, vad jag skulle kunna göra även gratis och mycket mer. Bland annat trodde jag att jag verkligen brann för att göra karriär och få en viss titel i mitt CV, men nu har jag insett vad som verkligen ligger bakom denna önskan vilket gör att jag har lättare att nå det målet… Jag tror det är bra och sunt att rannsaka sig själv och vart man är i livet då och då.

Även om du vet vad du blir glad av, skriv ner det i detalj. Det blir så tydligt då, och ännu bättre är att det blir lättare att rikta sina dagar och sitt liv mot att göra mer av det. I alla små beslut du fattar kommer dessa saker att finnas längst bak i ditt huvud och hela tiden påminna dig. Med andra ord kommer du att börja leva det liv du vill ha. 

Det bästa är att när du själv vet vad du brinner för och vad du vill göra med och i ditt liv är att du kommer att stå rakryggad och stolt när människor runt omkring dig ifrågasätter dina val. För det kommer de att göra! Men så länge du känner den där glöden inifrån kommer du klara det.

Nå sina drömmar