Sista dagen i Palma

Sista inlägget från Palma nu. Lovar! Men ni måste låta mig få leva kvar lite i den här soldränkta miljön där allt kändes lite, lite lättare. 🙏🏽

Så kom vi till resans sista dag. Några hade redan åkt till flygplatsen, andra var kvar i staden och vi försökte fördriva tiden bäst vi kunde innan vi skulle ta oss in till flygplatsen vid fem.

• • •

Hotellet ringde oss 11.04 och påminde oss om att vi skulle checka ut kl. 11.

Alltså.

Inga kommentarer.

Checkade ut minuten senare och tog oss ner på stan. Drack en kaffe på torget och såg att glasståndet (glass-ståndet?) bredvid började öppna. It was time.🍦

MMM. Man gillar ju ändå glass. Som vanligt har jag snott några bilder av Angie.

Så kramade vi adjö till Hugo och begav oss in mot stan igen eftersom Jocke ville ha smakråd på en tröja inne på Massimo Dutti. Han fick två tummar upp. Mycket fin!

Jahopp. Vad gör man nu. Fem timmar kvar att göra något skoj med.

Vi drog till hamnen! Hittade ett tjusigt ställe med djupa fåtöljer som man kunde sjunka ner i = perfekt. Alla fyra hade fått ont i halsen och kände sig dåliga, så vi låg mest och halvsov/kollade sociala medier. Magiskt att känna solen mot ansiktet.

Åt lite lunch och så vips hade fyra timmar gått.

Vi hämtade våra väskor, hoppade in i en taxi och vinkade adjö till Palma. På åteerseende!♥

Vilken jädra nyårsdag!

Bilder även tagna av Angela

Så sa vi farväl, adjö och inte på återseende till ett år som jag så här i efterhand har svårt att definiera.

Men välkommen 2018! Vi mötte det nya året i förmiddagssol på taket. Tänk om man kunde börja varje nytt år på det här viset. Hoppas vi sitter så här även om ett år.

Idag skulle Louise och hennes pappa + fru bjuda på nyårsbrunch i deras hus. Vi såg alla väldigt mycket fram emot det. En taxiresa senare och vi befann oss i Casa Limonero, Fornalutx.

Och en sådan plats, sedan. Vi blickade ut över bergstoppar, gröna vidder och hundratals apelsinträd. Vädret? Som en perfekt dag i maj. Ni vet, när solen bränner men det är fortfarande friskt i luften. Magiskt.

Jag tror jag smsade mamma ett dussin gånger för att få henne att förstå hur värdefullt det är att ha ett litet hus (eller en lägenhet, jag är inte den som är den) att fly till under vinterhalvåret. Snodde köpargument av Louises pappa som jag ska dra för mamma när vi ses. Men tänk er. En lägenhet här. Jag kommer vara på plats minst en gång i kvartalet och de veckor hon och Per inte är där kan vi hyra ut till vänner och bekanta.

HUR BRA.

Hjälp mig att få igenom detta nu. Kommentera “KÖP EWA” om ni är på min sida. Hehe.

Som sagt, det var tid för brunch.

Efter brunchen ville vi gå på en liten promenad i byn som kallas för Spaniens vackraste by. Den levde absolut upp till sitt rykte. Till och med några bergsgetter fick vi se.

Inte för att det är särskilt ovanligt, enligt Louise o c:o, men var ju roligt ändå. 🐐

Med en så vacker omgivning var det svårt att inta hiva fram kameran. Typ hela tiden.

Svårt att se, men i bakgrunden (och under hela promenaden), mötte vi människor i dunjackor och jeans. Själva gick vi barbent.

Man är ju viking.

(Vi frös lite. I skuggan.)

Mötte en gammal farbror. Är så svag för dessa.

Vid fem-tiden kramades vi hej då och åkte tillbaka till Palma. Vad skulle vi göra sista kvällen? Vi gjorde oss i ordning och begav oss ut på restaurangjakt.

• • •

Några timmar senare (och två hundklappstillfällen – ♥ goldens ♥) hittade vi en liten pärla där vi kunde få bord om vi väntade ett litet tag.

Med andra ord: drinkar i baren!

Min smakade typ hallonsorbet?

Så fick vi äntligen bordet, ett runt bord längst in i restaurangen där vi kunde väsnas som vi ville. Vi beställde in flera olika rätter och delade broderligt. I glaset hade vi vit Rioja(!). Har ni druckit det tidigare? Det var gott. Kändes så märkligt att dricka ett sådant vin bara.

Max x 2. Bill och Bull. Den bromancen man fick ta del av under den här resan var utan dess like. Men vilken jädra kväll vi hade! Ville aldrig att den skulle ta slut. Så trevligt gäng detta.

Istället för efterrätt beställde vi in en varsin drink som sedan fick gå på “smakrunda” bordet runt.

Och snipp snapp slut så var nyårsdagen slut! Somnade med ett stort leende på läpparna. ♥

💫 Nyårsafton i Palma 💫

🍌 NYÅRSAFTON – LUNCHTID 🍌

Medan gänget drack champagne till lunch, föråt sig på ostron och förfestade i Palmas saluhall låg jag i hotellsängen och försökte bli människa igen. Efter en halv banan, några chipsflarn och några bitar ananas kunde jag ta en dusch och låg sedan i sängen ett tag till med en ansiktsmask som verkligen gjorde sitt.

Hur som helst. Lite tråkigt att jag skjöt ut mig totalt dagen innan nyår men vad gör det om hundra år.

Runt lunch var jag hyfsad människa igen och Jocke och jag gick ut på stan i jakt på en pizzeria. Inte fullt så nyårsglittrigt som ostron, men där och då ville jag bara ha smält ost och en iskall cola zero. Det fick jag!

Efter ytterligare en promenad blev Jocke sugen på en aperol. Hyfsat frisk och riktigt glad över att äntligen få uppleva Palma, haha. Personligen klarade jag inte av mer än en kaffe och en cola zero.

Men alltså! Nog för att jag var sliten och hade trötta ögon. Men den där ansiktsmasken gjorde verkligen sitt – min hy var inte alls så där törstig efter fukt som vanligtvis efter en utekväll. Tack Amanda för räddningen ♥

Sedan blev det bråttom! Gänget var tillbaka och planerna var att ses på en fördrink på takterrassen innan solen gick ner. Tjejerna hade redan börjat fota, som sig bör.

🎆 NYÅRSAFTON – KVÄLLSTID 🎆 

Jag väntar på Louises bilder från kvällen, men mina får duga så länge.

Min härliga glitterklänning är från Asos och nu såg jag att den är till en freakin’ spottstyver av priset jag köpte den för. Allt för att jag skulle leta upp länken till er. Ska sluta leta länkar i framtiden. Finns i alla fall här, för den som är sugen. 🎉

Och givetvis några par-bilder ♥

Några timmar senare satte vi oss i en taxi och begav oss till kvällens festlokal, Cuba Bar nere vid hamnen i Palma. Alla var glada och taggade – som sig bör!

I cirka en timme stod restaurangens alla gäster utanför och blev serverade cava och tallrikar med uppskuren skinka.

Vad tror ni, kolla snabbt – bär Jocke ett salladshuvud eller en grön påse med konfettikanoner? Det förstnämnda, va? Hehe.

Så fick sällskapen kliva in i värmen där restaurangen hade ordnat så fint åt alla. Vi hade två bord varav ett av dem stod precis framför scenen där ett tremannaband spelade hög, spansk musik.

Om jag minns rätt fick vi femrätters… Mer eller mindre. Någonstans mellan första och andra rätten började jag få magknip och det blev både mindre mat och mindre dryck än vad jag hade hoppats på den här kvällen.

MEN! Det absolut bästa var när middagen var över, klockan var 23:30 och alla funderade lite på vad man skulle göra för att fördriva tiden i en halvtimme. Då kliver ännu några musikanter in i lokalen och börjar spela låtar samtidigt som personalen delar ut guldiga påsar. I dessa påsar finns pappershattar, ögonmasker, lösnäsar, tutor, små pipor som vi skjöt hårda pappersbollar med och lite annat smått och gott.

Det blev…

Ett dagis.

Det slutade med att vi alla stod upp och sjöng till “When the saints go marching in”, dansade och skjöt bollar på varandra, haha! EN HIT!

Några minuter i tolv började orkestern att gå upp för trappan och vi följde efter, sjungandes och skojandes. Tolvslaget firade vi på takterrassen med utsikt över hamnen. ♥

Nyårsafton blev “tidig” för min del, jag hade så ont i magen att jag inte alls kände för fest. Men det gör ingenting, för i efterhand blev Nyårsdagen det perfekta avslutet på resan. 🌸

Vad gör man inte för en outfit?

Vissa av bilderna är tagna av Angela ♥

Backslick, helsvart, sotade ögon och taxklackar. Kanske borde jag ha sparat kvällens outfit till nyårsmiddagen, men då hade jag ju redan en glittrande stass att bära.

När jag först la märkte till hur jag såg ut i profil (på bild), måste ha varit en del år sedan, tyckte jag det var jobbigt att jag hade en utstående haka. Idag bryr jag mig inte, utan tycker den är fin och det är ju min haka. Tänk vad skönt det är att bli äldre och inse hur lite vissa saker betyder! 

Gänget var samlat. Till och med sjuklingen var på plats och drack öl i solnedgången. ♥

Max T hade frågat receptionen om is och ishink. Klok man, det där!

Jag bar min kavaj utan något under. Brukar alltid bära kroppstejp, alltså en slags dubbelhäftande tejp som håller kläderna på plats så att säga.

Lärde mig det efter att jag en gång för länge sedan hade en djup urringning och råkade stå i ett vinddrag. Framför en kille som inte var min pojkvän.

Inte jättekul.

Sedan dess bär jag alltid kroppstejp! Trist bara att jag inte hittade tejpen denna kväll och letade febrilt efter säkerhetsnålar. Men också där kom receptionen till undsättning och levererade nål och tråd. Slutade med att jag sydde ihop överdelen av min kavaj för vad gör man inte för kvällens outfit?

Så! Nu gick det ju att fota en outfit också.

Solen gick ner fort. Och vi kylde cava i den iskalla poolen.

Sedan tog vi en taxi till La Perla där vi åt tre rätters. Riktigt, riktigt bra mat! Avslutade kvällen på en bar i närheten. 🎉

En dag i Portixol

Som vanligt är några av bilderna även tagna av Angela ♥På årets näst sista dag ville vi till Portixol. Tanken var att vi skulle cykla längs stranden men det fanns inga citybikes kvar någonstans och en kan helt enkelt inte cykla mountainbikes och tro att det blir samma upplevelse.

Så vi knatade dit istället.

Det blåste rejält och man fick välja mellan troschock eller hår i ögonen. Det blev en ofrivillig kombination av både och.

Vi hamnade på ett (surprise!) tapasställe där vi givetvis var väldigt törstiga efter den långa promenaden från Palma. En kanna cavasangria satt fint – Max T fick agera handmodell när samtliga donnor i sällskapet halade upp en kamera ur väskan.

När gästerna i närheten så småningom tackade för sig möblerade vi om på uteserveringen och vi kunde snart sitta hela gänget samlat. Dags för mat!

De flesta av oss beställde några tapasrätter var för cirka 3-5 euro.

Förutom jag (och Max T).

Vi beställde in en varsin tallrik skinka för 18,90 euro styck. Plus lite annat.

Alltså. Inte för att vara den. Men nästan 200 kronor för en tallrik skinka, till lunch dessutom? Slutsumman var inte särskilt härlig. (Ska aldrig mer beställa in skinka utan att titta på priset först.)

Ni förstår väl att vi behövde få i oss en del vätska när vi satt så där mitt i den bländande solen?

Efter den (för mig) hutlöst dyra lunchen började vi bege oss tillbaka till Palma. Solen sken och det var nog den varmaste dagen på resan. För några av oss var omgivningarna väldigt tilldragande, av olika orsaker.

Jag utmanade Angela i att kasta av sig skorna och toppa fötterna i havet. Det var s v i n k a l l t men det såg ju så härligt ut att det helt klart var värt det. 

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet.

Och titta vem jag hittade på takterrassen! I jeans, jacka och solbrillor låg han och tittade på hockey och åt frukt. Lite mer kurerad än dagen innan. ♥