Skogsmulle och helgstress

Igår gick vi upp tidigt och åkte ut till Vallentuna för att leta svamp. Vi hade med oss äggmackor och kaffe så vi kunde äta frukost i skogen. Så himla mysigt. Jag var rätt putt innan, det var kallt och jag kände bara ett motstånd kring hela grejen. Men så fort jag fick i mig frukost blev jag glad igen och gick och sjöng bakom Jocke i skogen. Stackarn, det kan verkligen svänga på två minuter, hehe. Vi hittade ingen svamp men det gjorde ingenting. Tyckte det var så härligt att vara ute i skogen och solen sken när vi trampade omkring i den våta mossan.

Idag har jag massor att göra. Har varit lite orolig hela helgen, hade en ångestkänsla över bröstet och inte riktigt kunnat slappna av. Börjar ju nytt jobb imorgon och om 1,5 vecka ska jag ge nycklarna till lägenhetens nya ägare. Har inte heller någon telefon som fungerar eftersom jag slutade på Aller i torsdags och då upphörde mitt abonnemang. Det är fan en stress att inte kunna kontakta människor eller veta om någon har försökt kontakta mig.

Egentligen tror jag att mycket sitter i mitt huvud, jag stressar upp mig för saker och tror att de är större än de är. Men det gäller bara att strukturera upp allt jag behöver ta tag i och beta av listan, en punkt för sig. En del grejer har jag hunnit med nu under förmiddagen, så jag hoppas jag kan känna ett skönt lugn ikväll.

Reklam: Mens är normalt!

I inlägget förekommer reklam för Libresse

I de flesta reklamfilmer visas mens upp med blå vätska. Som om vi vore typ aliens. Eller kungligheter, om man ska gå tillbaka väldigt långt i historien. Och i såväl filmer som serier ser vi i princip aldrig mens. Hur tror ni det påverkar unga tjejer? Det blir skamfyllt, eftersom ingen varken pratar eller visar upp blodet. Istället är det något som ska tystas ner. Äckligt, ofräscht, privat. Usch. (Newsflash: utan mens hade du aldrig funnits.)

När man diskuterar mens och normaliseringen av det finns det alltid människor som ropar att det är för privat. Att ingen vill se någon annans kroppsvätskor. Alltså herregud, världen är inte svart eller vit. Personligen vill jag inte se typ en använd tampong eller binda på gatan heller. Lika lite som jag önskar att se någon annans kroppsvätska på en bild på Instagram vill jag se mens i samma utförande.

Men när mens är det centrala ämnet i en reklam, i en serie, i en film – DÅ måste det få visas! Det är ju helt absurt att vi har visat mens med blå vätska hittills? Halva jordens befolkning – ish – har mens. Sluta låtsas som att det vore onormalt. #bloodnormal

I inlägget förekommer reklam för Libresse

#MeToo

Hallå!

Vilka dagar, va. Jag syftar givetvis på den bullrande #metoo-våg som svämmar över vårt land just nu. Igår blev det för mycket och jag fick stänga av allt. Jag orkar inte inse att nästintill varje kvinna känner igen sig i berättelserna som bara blir fler och fler. Jag läser många vänners upplevelser och inser att jag har kommit lindrigt undan. Trots att mina egna upplevelser inte alls ska normaliseras eller accepteras är jag tacksam över att jag, säkert bara av en jävla slump, inte har varit med om något värre. Och DET är så sjukt, att jag ens tänker så.

Igår blev det för mycket och för första gången kände jag tveksamhet inför att skaffa barn. Det känns hopplöst. Jag vill inte att mitt barn ska råka ut för sån här skit. För det kommer hen att göra, om vi inte ordnar upp detta. Men det känns så jävla hopplöst.

Reklam: Skolverket hösten 2017

I inlägget förekommer reklam för Skolverket

Du som inte går i skolan längre. Minns du hur det var att sitta bakom en bänk och lyssna uppmärksammat på vad läraren sa? Ta in informationen och så småningom kunna omvandla den till kunskap. Med tiden också våga ifrågasätta eller utveckla ett resonemang som läraren hade. En bra lärare ger inte bara eleverna en grundplåt av kunskap utan hjälper dem också att växa upp. Kanske till och med utan att eleverna märker det själva.

Jag minns flera av mina gamla lärare från skolan. En av mina fritidspedagoger hade kritvitt hår, var mjuk i kroppen och var alltid glad. Jag minns att hon alltid lyssnade på mig när jag sa att jag ville pyssla (vilket var i princip hela tiden) och att hon tog fram allt från lim till överblivna tygstycken och kartongbitar. Sedan fick jag pyssla bäst jag ville. Det blev inte alltid tjusigt, men att jag fick uttrycka mig var guld värt. Någonstans där känns det som att min kreativa ådra fick fart.

Några år senare hade jag Inger som klassföreståndare. En äldre kvinna som spelade piano i klassrummet och som berömde mig för min skrivstil. Som sa att jag skulle våga ta för mig mer och att jag hade ambition. Men att jag behövde lugna ner mig lite. Jag tryckte nämligen så hårt jag kunde med blyertspennan på pappret varje gång jag skrev något, vilket hon trodde var ett tecken på någon form av prestationsångest eller stress.

Men det jag aldrig glömmer är att hon sa att jag hade ambition. Jag var ambitiös. Hon sa det på ett föräldrasamtal framför mina föräldrar och jag log generat. Minns det som det var igår. När Inger sa att jag hade ambition, då hade jag det. Om Inger sa att jag kunde bli vad jag ville, då kunde jag det. Strunt samma att jag inte hade MVG i alla ämnen när jag började gymnasiet, för någon gång för länge sedan hade en av mina lärare trott på mig och sagt att jag kan bli vad jag vill. Och det sitter i än idag.

Vill du göra skillnad för någon? Ge personen rätt verktyg för att lyckas senare i livet?

Sök då till läraryrket innan den 16 oktober.

I inlägget förekommer reklam för Skolverket

När Lindt bjuder in till chokladprovning

Den här veckan har varit riktigt härlig och den är inte slut än… Igår bjöd Lindt in till chokladprovning på Miss Claras terass.

Jag var där med min kollega Mikis och vi var först på plats. Ni vet det där med tider. ;) Tyckte Jung, som är Lindts PR-byrå, hade dukat så himla fint! Riktigt höstligt och tjusigt. Exakt så här vill jag duka när jag hostar middagsbjudningar i höst. :)

Fokus låg främst på deras nyhet, Lindt Excellence 78 %, men vi testade flera av deras mörka chokladkakor och fick lära oss att använda alla sinnen för att njuta av chokladen. Wow, det märks verkligen om det är choklad av kvalité eller inte…

En rolig grej var att de hade flygit hit en av Lindts chokladmästare från Schweiz!! Alltså HUR KUL! Han var så passionerad och pratade varmt om Lindts produktionsprocess och hur de är noga med att verkligen ha premiumchoklad och inte bara en vanlig chokladkaka. Då får man betala lite extra, men det blir också en annan upplevelse.

Min favoritpairing var Lindts Intense Orange och det vita vinet längst till vänster. Vi tog en bit choklad, tuggade lite lätt på den och lät den sedan smälta i munnen samtidigt som vi drog in luft genom munnen och ut genom näsan. På så vis fick vi även smaka på den djupa aromen i chokladkakan. Sedan drack vi vinet. Och apelsinsmaken förändrades till grapefrukt!! Älskar sånt här, så coolt att man kan lyfta olika undernoter med hjälp av dryck eller en annan ingrediens.

Anledningen till att man inte dricker vinet först är för att choklad smälter vid 36 grader, alltså kroppstemperatur. Om du dricker vinet blir temperaturen i munnen svalare och om du äter chokladen då får du inte till chokladkakans alla aromer. Kul att veta, va? Jag hade nog tänkt tvärtom, att jag liksom ”bäddar in” chokladen i vinet genom att dricka lite både innan och efter…

Vinerna nedan var de vi testade till dessa chokladkakor: Intense Orange, 78 %, 70 %, 85 % och Sea Salt.

Med oss hem fick vi en goodiebag med hela 6 (!) chokladkakor. Nu har jag choklad för ett tag, haha! Tack snälla Jung och Lindt för en riktigt härlig eftermiddag!

Läs även:

Michelinkrog i Prag – kolla chokladbomben!

Sötaste påskbudet från Lindt