Tredje & sista matchen; New York Islanders – Detroit Red Wings

I måndags var det helgdag (President’s Day) i USA och mötet mellan Islanders-Detroit skulle börja vid ett. Fördelaktigt för de svenskar som följer sporten från andra sidan Atlanten, en något annorlunda känsla för oss som var på plats.

Som i en fördomsfull komedi var vi, 2 av 4 kvinnliga resenärer, ständigt några minuter sena efter resten av sällskapet och måndagens kollektiva busstur ut till Brooklyn var inget undantag. Vi hade dock med oss Uffe Bodin i hasorna (läs: Bodin väntade in oss) som ju de allra flesta ursäktar. Skönt att surfa på någon annans popularitet.

*

Min wingman, följeslagare och bästa vän Kajsa hade inte många positiva ord att säga om Islanders hemmaarena Barclays Center – men vad kan man förvänta sig när vissa sektioner tvingade åskådarna att sitta riktat åt ena hållet, men vrida på huvudet åt det andra? Personligen fick jag starka e-sportsvibbar av det hela. Och efter en snabb googling är jag kanske inte helt fel ute heller:

 

Så var det dags för värmning. Vi var tidiga och hade  i sann supporteranda redan hunnit ner till plexiglaset när spelarna kom ut på isen.

Och visst, det kan kännas något löjligt att så öppet basunera ut sin upphetsning för – och inför -några av världens bästa ishockeyspelare but yet again – hur ofta har vi möjlighet att vara så n ä r a? Ja, som sagt. Upphetsningen över extremt talangfulla idrottsmän. Vi lämnar det där och tar en titt genom linsen istället.

88 85 87 84 83

Detroit är inte mitt hjärtas lag men är det något man inte kan klaga på är det betygsnivån på skägget som Detroitspelarna bär. Trist värmning. Eller inte.
86
När grannen Madison Square Garden stoltserar med kändiskockar och fine dining i snabbmatsvariant bjuder istället Barclays på ökentorr hamburgare. Och inte med vilket pålägg som helst. Glöm rödlök, dressing och smält ost (jo, det fanns en ost, men den hade hårdnat). Istället låg det pommes frites och friterade kycklingwingar ihop med köttet mellan de två brödskivorna. Bara i USA.
98

99 100
Matchen, då? Är det inte ens eget lag får man njuta av spelet (istället för att vara nervös) men det fanns inte särskilt mycket att gå igång på där heller. Ingenting som fick mig att rysa av välbehag och Detroits heta spel från kvällen innan var som bortblåst. Istället var det New York Islanders som efter tre perioder stod som vinnare och när vi efter slutsignalen letade efter ”vår” buss möttes vi av en minst sagt frisk vindjävel med snöblaskat regn. Oh the joy. Men! Den här gången var vi först på plats. 1-1, med andra ord.

Hemma.

jetlaggedHemma igen efter en fullt behaglig och faktiskt mysig flygning från New York. Sov dock ingenting, trots en sömnis, så kroppen är beyond groggy just nu. Fick förvisso i mig några sömntimmar imorse efter att Jesper hade skjutsat hem mig men att jag är vaken är enbart av ren vilja.

Jag tänkte att jag skulle summera resan innan helgen och visa er alla bilder som inte har publicerats än. En avstickare till New York var precis vad jag behövde och jag känner mig varm i kroppen efter den här resan. Så bra det blev ändå.

Idag har jag packat upp, packet ner och tvättat flera maskiner tvätt. Trots att det ligger snö på marken känns det betydligt mer vår än när vi åkte för en vecka sedan. Älskar att ljuset skyndar sig under den här tiden på året. Efter kaosvädret i New York håller jag nu tummarna för att vi får torrt och milt väder här hemma – och att den där förkylningen som ligger och lurar inte bryter ut.

 

Snabb drink & kärt återseende

77
Igår efter att ha kommit tillbaka från Brooklyn där vi såg Islanders-Detroit slängde vi oss i en taxi och styrde kosan mot Park Avenue. Där tog vi en snabb drink och pratade ikapp oss med Philippe, en barndomsvän till min styvmamma som vi också bodde hos när vi besökte New York i våras. Att ha vänner världen över är en skatt.

Tog sedan bilden nedan från hans kontor. Älskade jävla New York. Vilken stad du är. (Under dagtid ser man ända bort till Harlem, btw…)
76

RANGERS – FLYERS

Igår var det dags för match nummer två denna resa; New York Rangers – Philadelphia Flyers. Vid fyratiden samlades vi på en krog i närheten av arenan för middag och fördrink medan Detroit-Boston stod på i bakgrunden.

73Snapchat: tolibella

Efter en timme sa vi hej då till Kajsa som skulle göra debut på pressläktaren i MSG(!). När resten av oss anlände till arenan var det barhäng som gällde ett tag innan matchen äntligen startade.

75Och vilken inledning! Två fighter på en och en halv minut. Publiken var eld och lågor, jag likaså.

69 68 67 72 74 65

^ Där satt Kajsa & Uffe! ^71 70 66Matchen slutade med 3-1 till Rangers där Flyers reducerade med 9 sek kvar av matchen. Så segt att Lunkan inte fick hålla nollan, men en vinst är alltid en vinst.

Efteråt gick Lotta, Peter & jag till Local West precis bredvid arenan (där jag & Eugenia hängde under slutspelet i våras!) och snackade skit med några amerikanare. Kajsa och Uffe hängde istället i Rangers omklädningsrum och Kajsa gjorde sin NHL-debut – texten kommer på Hockeysverige!

Vid midnatt stängde baren så då körde vi en efterkaka på vårt hotellrum i ytterligare någon timme innan det var dags att släcka lampan och tacka för oss.

Nu: Islanders-Detroit!

 

Förrädiskt väder och brunch i Soho med Beckhams

Man vill ju gärna tro att den klarblåa himlen och underbart strålande solen skulle inge någon form av vårväder men det var ju bara att glömma. Totalt. Kylan är extrem och för oss som på något vänster hade hört att det skulle vara flertalet plusgrader har utbudet av medhavda kläder inte direkt varit lämpat för tjugo minusgrader. Idag står temperaturen på -13 och vindar som ger en känsla av snarare -20. FY F A N.

Skärmavbild 2016-02-14 kl. 18.16.50 49Så fort vi kom hem efter brunchen höjde vi termostaten till max och la oss under täcket med fötterna på AC-maskinen. En fin utsikt men jävlar i min låda vad kall man är. Fortfarande.

Men som sagt. Brunch! Imorse åkte vi till Soho för att äta brunch på Balthazar. Det var galet mycket folk men vi lyckades få plats ändå.

57

50 51

Vi båda beställde in våfflor med varma bär och en varsin au pain chocolat.

54 56 55 52 53När vi hade ätit upp (nåja) frågade vår kypare om vi ville se dessertmenyn. Eh………. :) Rekommenderar VERKLIGEN det här stället. Riktigt fin inredning, massor av goda alternativ på menyn, fullt med New York-bor och hela tiden stod det minst 15 personer i kö som väntade på att få bord. Boka ett besök här nästa gång ni är i staden!

*

När vi klev utanför dörren stod det ett dussin paparazzis och väntade på någon. Vi blev helt paffa och frågade vem de väntade på men de vägrade berätta. Och nyfikna som vi var kunde vi inte strunta i att vänta vi med… Trots den jävla kylan.

58 59Efter tio minuter, när både fötter och händer hade domnat bort(!) kommer två livvakter ut från restaurangen och snart kommer en stor, svart SUV och kör upp framför entrén. Alla blir som galna och ut kommer… sönerna Beckham!

63 62 61 60(Det är sjukt att jag lyckades fota med ett finger jag inte hade känsel i…)

Vi stod kvar ett tag och väntade på att paret Beckham skulle rulla in men det blev så jävla kallt att vi var tvungna att bege oss. Sprang in i en butik där jag trodde jag skulle kräkas av kylan. Hur sjukt?..

Och nu ligger vi här i sängen med lemmar som äntligen börjar få normal kroppstemperatur. Ikväll väntar Rangers-Flyers i The Garden!