sånt. ja. igen. när ångest utmärker sig fysiskt.

När söndagen tickade över till måndag och arbetsvecka låg jag fortfarande med klarvakna ögon och en svettig kropp. Det. gick. inte. att. slappna. av. Den oro som uppstår när man ser hur sömntimmarna blir allt färre är lika stressutlösande som irriterande. Somnade gjorde jag åtminstone eftersom jag trots allt vaknade av att mitt alarm några timmar senare påminde mig om att det inte längre var semestervecka.

 

Kroppen kändes bra. Lätt. Jag jobbade, städade, åt frukost och sprang på löpbandet nere på gymmet. Det var skönt. Jag slutade fundera så mycket. Blev trött. Nästan lite för trött. Värmde på lunch. La mig i soffan när jag kände hur det började snurra runt omkring. Tänkte att jag kanske hade överdoserat koffein, för ni vet, numera blir jag yr om jag får i mig mer koffein än jag är van vid (tänk vilken skillnad, ändå). Blev lite orolig och tänkte att koffeinet behövde komma ut. Gick ner till gymmet. Orkade tio minuter innan det snurrade för mycket. Yrsel. Gick in i den stora salen för att hämta yogamatta. Föll ihop. Föll liksom ihop. What – the – fuck? Det har aldrig hänt.

 

Så. Jag skriver. Och ligger i för stora mjukisbrallor och äter glass till middag för att jag inte orkar laga något. Är trött. Tillåter mig vara det. Orkar inte tänka just nu och det är okej.

sånt.

Det är inte första gången och det är definitivt inte den sista. Jag är väl medveten om hur jag fungerar, hur mina känslor spritter likt diväteoxid vid hundratalet celsius, exakt hur länge kroppen fortfarande agerar på ett sätt jag aldrig tycks kunna kontrollera. Likt förbannat är det lika förvirrande varje gång, jag tycks aldrig förstå hur snabbt en tillfällig sorti reds ut och hur det reguljära är på plats som om det aldrig funnits ett annat alternativ. Och det är så jag. Jag hånskrattar åt mig själv, för det finns inget som är mer personifierat. Jag tänker samtidigt att jag hellre vänder ut och in på mig själv, låter hjärtat dräneras och läpparna punkteras än att inte känna något alls. Tänk alltid det motsatta alternativet. Jag är så rubbad i sinnet just nu men jag rör mig åtminstone. Att stå still och inte känna någonting gör mig till en sten. Och vem vill vara en sten egentligen.

Årslista 2014

Min årslista från 2013.

Jag har googlat som en galning efter en passande nyårslista för året som har gått men jag tycker inte att någon känns särskilt kul att fylla i. Då gjorde jag en egen, helt enkelt! 

Här är min nyårslista för 2014:

Vad var det bästa med 2014? känslan att börja bli vuxen. Mer än halva utbildningen har gått, jag har fått jobb och uppdrag som kräver rätt kompetens, jag rör mig i annorlunda kretsar osv. Är inte där riktigt än men jag känner hur det börjar röra sig under ytan.
Vad var det sämsta med 2014? alla skador. Har aldrig skadat mig så här mycket.
Var du utomlands i år? ja, i januari åkte jag och killen till Thailand i nästan tre veckor och i november åkte jag tillsammans med pappas familj till Kalifornien i 10 dagar.
Vilka händelser har satt sig på minnet? HPA i USA i november. Min födelsedagsfest i augusti. När jag fick jobberbjudande i juni. Midsommar. Karlstadresan i somras. Läkarbesöken i Thailand i januari.

Hälsa

Vad skiljde träningsåret 2014 från träningsåret 2013? förutom att jag har skadat mig typ hela tiden? Hehe… Tuffare träning. År 2013 körde jag snabba styrkepass, gärna innan frukost. I år har jag kört mycket crossfit, åtminstone de första månaderna. Sedan blev det långa cardiopass och klassisk styrketräning. Längtar tillbaka till crossfiten men känner också att halva förtjänsten är mina syskons (hur kul är det att träna själv?) och dessutom måste ryggen hålla.
Vilken övning var favoritövningen? marklyft i början av året. När ryggen och ljumsken ”pajade” har jag istället börjat gilla armhävningar eftersom det är lätt att mäta grundstyrka på det viset. Kul att se hur jag blir starkare i överkroppen.
Har du hittat en ny träningsform som du gillar? spinning har jag ju alltid gillar och crossfit blev ju en favorit i våras. Just nu är jag lite vilsen i min träning och hoppas hitta tillbaka inom kort.
Vilka måltider har varit favoriterna? glutenfri spagetti med köttfärssås… äej men jag dör vad gott.
Har du varit snäll mot dig själv? snällare än förra året, definitivt.

Framtiden

Hur ser nyårsplanerna ut? middag och fest hemma hos två gemensamma vänner med båda nära och bekanta. Det är fortfarande lite oklart men jag tror att vi satsar på att alla tar med sig en varsin rätt och att det är jag som får ansvara för drinkarna?! Haha. Råkade väl pitcha lite för det för ett tag sen. Typ att jag köper alla ingredienser som behövs för 3-4 grymma drinkar… Till 30 pers… Det blir nog bra.
Vad ser du mest fram emot 2015? lia på Cohn & Wolfe. EXAMEN. hur fett?! Jättekul och nervöst att se vad som händer efter två år i skolan, var hamnar jag? vi funderar på att resa lite i sommar, hoppas på det. Min 25-årsfest kommer nog bli fet. har redan börjat planera. och new york i september. ja herregud. så mycket ovisst.
Finns det något du är orolig för inför 2015? nej. faktiskt inte. det känns som att det kommer lösa sig bra. är överlag mindre orolig nu än tidigare och vågar lita på dels min magkänsla men också på att saker och ting hamnar där de ska.
Tror du att 2015 kommer överraska dig? På vilket vis? både ja och nej. jag tror på ett fett år. så på så vis blir jag ju inte överraskad om det blir grymt. men givetvis kommer det ske saker som jag inte kunde tro på idag. det gör det alltid.
Vad kommer du att fokusera på 2015? meditation och närvaro. bygga upp kroppen. foka på mina relationer. foka på att ha kul, är ju ändå bara 24-25 år.

Karriär

Jobbar du på en arbetsplats du vill vara på, eller går du den utbildning du vill? Ja och nej.
Hur ser planerna ut inför nästa år? lia på en av Sveriges största PR-byråer som tidigare skrivet. Jobba vidare på C More. Får se hur övriga uppdrag ter sig. Vill givetvis ha en heltidstjänst efter examen, något annat känns inte aktuellt.
Hur ska du agera för att komma närmare dina mål? jobba hårt, vara ödmjuk, vara öppen för nya möjligheter och se allt som en del av något större helt enkelt.

Några tankar om min karriär

När jag hämtade p&j på Arlanda för någon vecka sedan satt vi i en lång diskussion om karriär och lärdomar. Anledningen var att jag var osäker på en fråga och behövde råd. Jag är så stressad, full av prestigeångest och extremt otålig. Jag tycker nästan att jag har misslyckats eftersom jag inte har nått alla mina drömmar när jag fyller 24. Jag är ju ändå klok och sansad nog att förstå hur det här låter vilket förhindrar att jag svävar iväg och blir passiv av prestigemåsten osv. Men jag kan ha svårt att lyfta blicken och se saker ur ett större perspektiv. Jag har inga problem med att jobba hårt (snarare tvärtom) men jag kan bli frustrerad över att jag är där jag är när jag vill vara någon annanstans. Samtidigt ser jag, om jag tittar i backspegeln, hur långt jag har kommit.

IMG_1981

Hur som haver. Vi diskuterade detta länge och trots att jag får påminna mig själv om detta nästan dagligen så är jag nu helt med på att nej, jag kommer inte att nå samtliga av mina mål innan jag fyller 24 (det är ju för fasen om två dagar, men ni förstår poängen).

Samtidigt handlar livet om resan, inte om slutdestinationen. Hela livet kommer jag att växa, att förändras, att ändra åsikter, att ändra perspektiv, att vilja olika saker. Jag är aldrig färdig som människa och det vore absurt att ha det målet så här tidigt.

Mycket babbel just nu. Blir lätt så när det är en ny period i livet; födelsedag och praktik. Ett år äldre och nya rutiner och lärdomar.

Dessa år handlar allt om att ta in så mycket kunskap som möjligt. Att testa så mycket som möjligt. Lyssna på äldre människor. Mormor och farfar. Lyssna genuint på vad andra människor har att säga. Alla kan lära mig något. Fråga och lyssna på människor som har mer erfarenhet än vad jag har. Bjuda människor jag har som förebilder på kaffe eller middag och bara lyssna på allt de berättar. Vara ödmjuk. Ifrågasätta, vara nyfiken, fråga om deras råd. Karriären kommer på köpet. 

Min far

bb75fadea7ac6d6592aede12ba147259

 

Imorse följde jag med pappa till Arlanda för att kunna köra hem bilen när han boardar flyget till USA. Det är tidigt på morgonen och han ska gå på ett långflyg – ändå bär han skinnskor, skjorta och kavaj. Kramar mig när jag hoppar in i bilen och är så där glad som bara pappa är.

Hittade den här bilden och kom direkt att tänka på min far. Jag jämför alla killar jag har dejtat med honom. Pappa är en av mina största förebilder. Hur han ter sig i sociala sammanhang, bekräftar relationer, hans karriär, hur han löser svåra uppgifter, har svar på frågor som ingen annan kan. Världens bästa är han.

När vi reste till Italien, hela familjen + flik-/pojkvänner, hyrde vi två bilar och körde längs Amalfikusten. På väg till flygplatsen fick pappas bil punktering och halva gummisulan slungades bak mot den bilen Eddie körde. Lyckligtvis skedde ingen olycka men alla i sällskapet blev skärrade och vi fick ställa oss intill motorvägskanten ute i Ingenstans medan vi försöka hitta bilbärgning och boka om våra flygbiljetter. Det var dessutom riktigt hett utomhus och då vi inte fick sitta i bilarna för olycksrisken fick vi snåla med vattnet vi hade medan vi satt i brännande sol. En situation som hade kunnat vara så mycket jobbigare om inte pappa hade varit den han alltid är; lugn, sansad, klok och får alla att känna sig okej.

Varje gång något händer som jag tycker är jobbigt hör jag hans lugna röst, ser hur han ler och säger något klokt. Ingenting blir bra av att stressa upp sig eller bli förbannad. (Jag är ju min fars dotter och vi båda har en förmåga att bita ifrån rätt rejält, men då är det också legitimt. I alla fall i pappas fall. Jag lär mig fortfarande att hantera det.)

En liten hyllning till min far som jag älskar så högt.