Ni vet, som det där berömda väggcitatet

Hej godingar!

Jag ligger i sängen i lägenheten och det enda som hörs är när någon bil kör förbi nere på gatan och ljudet av tangenterna som trycks när jag skriver det här. Trots att jag kysste min pojkvän hej då imorse innan jobbet saknar jag honom redan. Och trots att jag nämner att jag känner en gnutta vemod angående att sälja min första, egna lägenhet, så saknar jag redan nu, ett dygn efter att jag senast var där, det som idag är vårt hem. Våra rutiner och hur vi lever ihop i vardagen.

Det gör mig glad, eftersom det innebär att jag känner mig hemma i en lägenhet som det inte var givet att jag skulle känna mig hemma i. Men så är jag ju tillsammans med personen jag vill tillbringa resten av mitt liv med, så jag antar att vi båda har släppt in varandra närmare inpå med allt vad det innebär än vad vi hade gjort i annat fall. Kanske är det egentligen inte lägenheten som jag känner mig hemma i, utan där jag är med honom. 

Det är mysigt att sakna, tycker jag. Inte för mycket och inte heller i långa stunder. Men om man bor ihop så känner man ju inte saknad på samma sätt eftersom man inte hinner reflektera över den.

2,5 flaskor champagne, löjrom på chips och lägenhetsförsäljning

God morgon, vänner!

Lördag förmiddag och jag är lite halvseg efter gårdagens festligheter. Som ni vet har jag haft min lägenhet ute till försäljning och igår, efter en budgivning som har pågått under flera dagar, signerade jag kontraktet och om en månad flyttar jag ut. Köparens fysiska lånelöfte kommer dock på posten i början av nästa vecka och därför har vi en klausul att om banken skulle ändra sig (vilket vore märkligt) så avslås köpet. Mycket skönt att ha försäljningen i princip klar.

Jag var lite orolig över att jag skulle känna vemod och en gnutta sorg när jag skulle skriva på, oavsett om det skulle vara nu eller i vår, men ingenting. Givetvis handlar det inte om beslutet i sig, det var fattat sedan länge och min vardag ändras i princip inte alls eftersom jag har bott på Kungsholmen med J sedan ett år tillbaka. Men själva “grejen”, att säga hej då till min allra första, egna, lägenhet och även vad den symboliserade var jag lite orolig över att det skulle kännas av.

Hur som helst, eftersom lägenheten inte är min längre om cirka en månad så var det givet att vi skulle fira igår! Det var faktiskt Jeppe som frågade om vi ville gå ut och dricka drinkar för att gratta men det hela mynnade ut i att jag och Jocke istället bjöd hem mamma och Jeppe på champagne och snacks innan vi tog en taxi till Publico där vi hade bord. Mamma och Per äger nämligen 20 % av lägenheten så det här var ju en vinst för dem med.

(Jag har hört gott om Publico och det började bra men slutade med en riktigt kass service. Så himla tråkigt. Hit går jag aldrig igen och det blev ingen dricks heller. Fy!)

Mamma hade med sig en enorm bukett som inflyttningspresent till oss – det här var första gången (!) hon såg vår lägenhet! Därför ännu roligare att bjuda in till oss istället för att dricka drinkar på stan innan middagen.

Jag gjorde en variant på löjromstoast: spred ut potatischips på en bricka, klickade på crème fraîche, löjrom och färsk dill. Till det några chokladpraliner som passade champagnen. Haha, det slutade med att vi hade druckit 2,5 flaskor bubbel när vi skulle åka till restaurangen. Så kan det gå… ;)

På söndag kl. 14 är det visning!

Se fler bilder här!

Supermatsfrukost och tankar om att jonglera två lägenheter

Idag jobbar jag hemifrån, närmare bestämt hemifrån lägenheten på Gärdet. Jocke åkte tidigt imorse och jag satte mig med en rejäl supermatsfrukost (ni läste väl inlägget om Helena Nybloms naturliga supermat jag skrev tidigare?), en sojalatte från kafét jag fick förbi varje dag förra sommaren (men aldrig besökte) och började jobba med dagens to-do’s. Har typ fyra större artiklar som ligger på paus nu för att jag väntar på att få träffa experter/profiler och höra deras åsikter, men det kommer att bli intressant innehåll att läsa så fort de är klara.

Mår så himla bra av att vara här hemma. Hemma? Jag vet inte riktigt… Men i den här lägenheten i alla fall. Hemma är ju på Kungsholmen egentligen.

Jag vet inte hur länge jag ska eller ens kan jonglera mellan två lägenheter (och dubbla kostnader), men samtidigt är det inte jag som styr bostadsmarknaden och får jag inte det jag önskar för den här lägenheten så säljer jag inte. Samtidigt är min lägenhet inte ens ute på Hemnet än, så jag vet inte hur intresset ser ut. Det kanske är någon som vill köpa innan visning, eller så är det ingen som är intresserad alls.

Vad gör jag i så fall? Om ingen vill köpa den? Behåller den? För hur länge? Allt för länge har jag inte råd med. Men jag kan ju heller inte hyra ut den igen, för tänk om jag ska sälja den om 2-3 månader. Jag kan inte hålla på att kasta in och ut hyresgäster, fixa styling och städa utan att vara helt säker på att den ska säljas.

Det får bli ett senare bekymmer helt enkelt…

Varför min lägenhet är så viktig för mig och varför jag “bor” här lite då och då

Att vara tillbaka i min alldeles egna lägenhet är en speciell känsla. Jag trodde inte att jag skulle tycka det efter att ha haft både främlingar via Airbnb som har bott här i några dagar åt gången och en hyresgäst under en längre period. Men den känns precis som förut.

Den här lägenheten är väldigt betydelsefull för mig och jag har tidigare skrivit om hur viktigt jag tycker det är att ha ett hem och en fast punkt. Jag tror (vet) att det har att göra med att jag och brorsan flyttade mellan mamma och pappa när vi fortfarande bodde “hemma”. Det fanns aldrig en fast punkt som jag kunde utgå från, där jag kunde ha alla mina grejer. Istället blev det mer och mer så att jag lät det mesta vara kvar i mina resväskor, jag skulle ju ändå flytta på dem om 1-2 veckor igen. (AH! Nu vet jag varför jag är sämst på att packa ur väskor efter en resa! Eller är jag bara lat? Hehehe…) Skämt åsido är det fortfarande något som ligger djupt rotat i mig och det finns fortfarande en sorg i att jag inte känner att jag har haft ett barndomshem på riktigt. Med det sagt vill jag inte kasta någon skugga över mina föräldrar eller deras skilsmässa, det här är min upplevelse och mina känslor enkom.

Anyway. Även om Jockes lägenhet har blivit mitt hem är den ju inte min och även om jag är hundra procent säker på oss så är det ändå inte min lägenhet. Att då och då komma hit, till min lägenhet, och känna en trygghet, det är energigivande för mig. Jag är bara här. I tystnaden. Kanske ser en serie läser en tidning. Men det är ett sätt för mig att tanka energi.

Och med det sagt… Gissa vem som åkte hem till Kungsholmen igår kväll? Hehe… Jag blev ledsen av en grej jag fick höra och kände direkt att jag hade önskat att Jocke var nära så jag kunde prata med honom om det. Han är ju en del av mig nu och vi håller på att forma ett liv ihop. Så jag packade ihop min väska och tog tunnelbanan hem för att överraska honom, lagom till att Biggest Loser skulle börja och jag kunde ligga på hans mage och bli struken över hjässan :)) Det bästa av två världar.