En kliché har sällan känts mer äkta

På frågan “känner du dig redo att ta dig an kommande vecka” som ställdes via sms igår kväll, svarade jag klichéartat: “ja, det känns skönt med en ny vecka med nya möjligheter”. Svaret sedan löd: “det är inte för intet som det kallas kliché”. Och det är så sant som det är sagt. Hur kommer det sig då att jag har längtat så otroligt efter denna måndag?

I lördags ställde min klass till med halloweenfest och om jag säger såhär; den alkoholhaltiga dryck jag förtärde befann sig oftare i min strupe än i sitt glas. Jag skrattade så det stod härliga till och trivdes som fisken i vattnet – som vanligt i min klass. Efter midnatt bestämde sig jag och två klasskamrater oss för att ta en taxi till Obaren där våra pojkvänner huserade. Ingen av oss kände ett särskilt starkt sug efter att åka hem, mitt i natten, ensamma. En snabb visit på Sturehof för att sedan skaka våra lurviga på Spy Bar.
Söndagen var som ett enda stort minustecken och alltså inte värd att nämnas. Alls.

halloween_fest Halloweenfest med WKS13, Medieinstitutet i Stockholm Halloweenfest med WKS13, Medieinstitutet i Stockholm Halloweenfest med WKS13, Medieinstitutet i Stockholm Halloweenfest med WKS13, Medieinstitutet i Stockholm Halloweenfest med WKS13, Medieinstitutet i Stockholm Halloweenfest med WKS13, Medieinstitutet i Stockholm

Samtliga bilder är tagna av Isabelle.

En veckostart med noll föreläsningar kunde inte ha kommit lämpligare. Min kropp mådde så otroligt dåligt igår att allt jag vill är att ge den kärlek. Massor av vätska, sömnkvalité, träning, studerande, hälsosam kost och umgänge. Inte en droppe av alkohol. Jag startade min dag med att sova ut och åt sedan en stor, näringsrik frukost och begav mig till gymmet. Vid ett tillfälle hade jag en puls på 185 när jag maxade i biceps – nog för att jag ofta har hög puls när jag styrketränar, men det här var ju löjligt.

En ny vecka med nya tag. Låter fullkomligt underbart i mina öron.

Rödvin, tapas och vänner

sthlm_tapasTapas, rödvin och carpaccio i Stockholm.bolinder_jarfalla
I sex veckor, om jag inte missminner mig, har jag valt det alkoholfria alternativet när det vaknas festligheter. Inte heller har jag låtit de fylliga tonerna av ett franskt Merlot-vin fått smeka mina smaklökar när middagstimmen har varit stundad. Kort sagt skulle man kunna beskriva det som att jag tagit steget tillbaka till mitt 16-åriga, coladrickande jag. Visserligen älskar jag lightläsk och dricker det mer än gärna, men det förtäljer inte historien…

Igår hade jag en inbokad After School tillsammans med två nyfunna vänner, Hanne och Marielle. Vi tre har i veckor planerat en sådan händelse men har av olika orsaker inte slagit slag i saken. Tills igår, det vill säga. Efter dagens sista föreläsning tog vi vårt pick och pack och begav oss mot Sthlm Tapas, en restaurang i Vasastan som serverar… Tapas! Vi började med en kanna sangria som vi tre delade på. Smaken var mycket god; läskande, fruktig och lättdrucken. Men för trehundra riksdaler fick vi knappt 1,5 glas var och det måste man väl ändå säga är i underkant.
Till middag valde vi tre-fyra olika tapasrätter var och följande rätter var de jag valde; carpaccio, minihamburgare samt enchiladas. Mycket gott! Vi beställde in en flaska rödvin och delade på till varmrätten. Då vi alla var väldigt (errhum) törstiga spred sig skratt och roliga miner fort. Vi hade mycket att tala om och vi kände igen oss i varandras historier. Jag skrattade ofta och kände mig väldigt tillfreds med mitt sällskap.
Efteråt gick vi ner mot Rörstrandsgatan och fann ett bord nere i en källarlokal där barens anställda enbart talade engelska. Vi avnjöt ett par glas där innan vi bestämde oss för att avrunda. Under kvällens gång delade jag med mig av något som har tyngt mig ett tag, något som från början inte alls var menat att bli negativt. De båda fick mig att ändra perspektiv och mitt i allt tog jag upp min dator och fattade ett beslut. Kände mig så väldigt media-aktig när jag, mitt i en bar, satt med en mac book pro och “jobbade”. Stereotypt.

 

På vägen hem föll regnet likt långa stavar mot den mörka asfalten. I vanliga fall hade jag dragit min sjal över huvudet och lagt benen på ryggen men igår kväll var jag, förutom något alkoholstinn, så fylld med glädje att jag kunde inte bry mig mindre om hela jag blev dyngsur. Jag gick i långsam takt hem från tågstationen, dansade lite för mig själv och tog verkligen vara på den genuina lycka och frihet jag just då kände. Dessa stunder sker inte alls så ofta och det kändes viktigt att ta vara på den.

 

En vanlig tisdag i oktober

hemmagjorda_hamburgare

Tisdag kväll och jag känner mig väldigt harmonisk och lugn. Tvn är avstängd och istället strömmar tonerna av lugn jazz genom högtalarna i vårt vardagsrum. En handfull levande ljus brinner runt omkring oss och bortsett från ljuset från vår hörnlampa är lägenheten så gott som mörk.

Medan regndropparna föll mot gatustenarna utanför ställde jag mig och formade platta bullar i nötfärs. Jag var sugen på hemmagjorda hamburgare och bestämde därefter vad dagens middag skulle bestå utav. När Eddie kom hem stod pommes frites och potatisklyftor i ugnen, köttet stod på spisen och på bordet fanns de tillbehör vi vanligtvis använder oss av. Efter middagen la vi oss tillrätta i soffan för att bara… Vara. Och njuta av tonerna som strömmar genom högtalarna.

En vanlig, regnig tisdag i oktober.