Tips för att bli av med spänningshuvudvärk och relaterat illamående?

God morgon! Eller, egentligen är det ju inte morgon men jag jobbar hemifrån idag och det är först nu jag kan äta frukost. Så himla weird men sedan drygt en vecka tillbaka har jag mått illa och haft rejäl spänningshuvudvärk av och till. Huvudvärken slog till rejält igår och var kvar när jag vaknade imorse. Jag har tagit alvedon (både i tablett och brustablett), ipren och Voltaren på nacken (hjälpte mig förut), försökt stretcha och masserat ansiktet så nu hoppas jag verkligen att det går över. Inte bara har jag en hel del att hinna klart med innan jag går på semester på tisdag, att gå runt och vara konstant illamående på grund av att hela överkroppen är tokspänd är inte särskilt trevligt.

Lätt sommarens roligaste nöje just nu

Det här är det roligaste jag vet just nu – att cykla! För ett tag sedan köpte jag ett cykelkort från Citybikes i present till Jocke (och såklart ett kort till mig själv) så nu kan vi cykla när vi vill. I veckan var vi ute på en premiärtur, lagom sent så solen fortfarande var hög men rusningstrafiken (alla bilar och galna cyklister) hade kommit hem från jobbet. ;) Vi var borta i två timmar och passade på att njuta av en mjukglass i Kungsträdgården under turen. Jag vet inte vad det är med cykling men jag känner mig som ett busfrö igen, haha. Känner ni likadant?

Att cykla till och från jobbet eller under dessa tider har jag dock inte vågat än, tycker överlag att folk i Stockholm är dårar i trafiken och jag får flashbacks till min första tid som övningskörare, hehe.

Det här är helt sjukt…


MEN… Idag blev jag “friskförklarad” (i brist på bättre ord) av min naprapat. Jag är hel. JAG ÄR HEL. Jag måste fortfarande öka min träning successivt och låta bli att stressa fram något – men min ländrygg, mitt knä, mitt bäcken och mina ljumskar är bra nu. Sedan jag fick mitt första ryggskott 2011 är det här första gången jag anses vara bra i kroppen.

Jag sa till honom att jag är lite orolig för att ta i nu, rädd för att jag ska göra illa mig igen. Han svarade “Det kommer du inte att göra, du har byggt upp och stärkt upp din kropp bra”.

Någonstans har jag vant mig vid tanken på att alltid ha lite ont och att den ständigt finns en risk att “slå upp” en gammal skada, dra något ur led eller göra illa ryggen så illa att jag måste stanna hemma följande dag. Att nu behöva tänka om, att se mig själv som HEL, det är helt magiskt. Jag tror jag måste jobba en del med mitt tankesätt också och våga träna sådant jag tidigare inte har vågat på grund av rädslan för skador. Och även:  kroppen kan kännas en aning utan att det är något fel eller en begynnande skada. Man får ju inte glömma att jag blir äldre och sitter mycket i jobbet – då känns det i kroppen efter ett tag. ;) Haha!

Men ändå… WOHO!! Jag ska springa, styrketräna och simma så himla mycket i sommar!

Nu vet jag varför jag har mått piss i åtta månader

Efter 8 månader (!) har många av mina frågetecken börjat redas ut. Jag har nämnt tidigare i bloggen att jag har mått dåligt och att det har varit en tuff vinter, mest för att jag inte har vetat vad som har orsakat mina olika besvär.

Jag har känt mig lika lurad och bortglömd som jag har varit rädd att människor ska tro att jag har överdrivit eller försökt påkalla uppmärksamhet. Åtta månader är ju nästan ett år och när jag har besökt olika läkare minst en gång i månaden, med olika ärenden dessutom, kan jag inte låta bli att skämmas. Skämmas över att jag bara orsakar problem och är till besvär. Till och med skämts över att må dåligt här hemma och på jobbet. Skämts över att jag än en gång måste besöka läkare eftersom det den förra läkaren sa var orsaken till mina problem inte alls stämde och att jag behöver hjälp ännu en gång. I mångt och mycket har jag istället “härdat ut” och tänkt att det blir nog bättre snart. (Fy fan.) Vilket det i vissa fall har blivit, enbart för att senare komma tillbaka och bli lika illa några dagar eller veckor senare. Ni kan ju tänka er hur jag har varit att umgås med under den här tiden.

Men nu, äntligen, börjar jag tro och lita på att det är på väg mot ett slut. I veckan fick jag hem ett brev från Danderyds sjukhus där jag var på besök för ett par veckor sedan. Det tog kortare tid än jag trodde men så stod det också att jag har en ovanlig men ofarlig sjukdom samt en åkomma jag ska behandla nu. Jag känner mig jävligt positivt inställd nu, äntligen har jag fått svar på vad det är. Och resten som jag har dragits med sedan förra sensommaren kommer att bli bra det med, eftersom hela det här korthuset börjar rasa. Det känns som att mina axlar väger tjugo kilo mindre ikväll.

Jag börjar äntligen se ljuset i tunneln

Bild från förra sommaren

Otroligt efterlängtat med helg! Veckan har varit tuff med både jobbiga besked, besvikelse och ingrepp som jag inte var beredd på. Men nu kan det bara bli bättre och är det något jag är hoppfull inför så är det sommaren. Inte för att det är just sommar utan tack vare flera saker.

Min rygg svarar bra på behandlingarna vilket har gjort att jag får börja löpträna igen. Jag är så glad över att min kropp börjar bli stark! Och med stark menar jag stabil, snarare än stark som att kunna lyfta en viss vikt. Har hela tiden sett mig själv som ganska vältränad ändå men har nu insett att så inte är fallet. Aj, magplask… Det positiva är att jag gillar att slå underifrån så jag har redan gjort ett löpschema och ett träningsprogram i Excel för de kommande tre månaderna. Skillnaden nu är att jag lyssnar på kroppen på riktigt – alla bitar ska med. Yogan har jag med, likväl som allsidig styrketräning och långsam ökning i löpstegen. Intressant nog har min rygg svarat bättre på att jag har varit förkyld och knappt tränat i två veckor än de perioder då jag har tränat cirka sex gånger i veckan. Jag menar inte att en stillasittande fritid är svaret, utan att jag har förstått att ibland är det bra med lugnare perioder också. Eftersom jag älskar min träning kan jag ibland bli fartblind och inte förstå att det ibland är viktigt att sakta ner, även om man mår bra. Ta ett yogapass istället för ett intervalpass på cykeln, till exempel. Få med alla bitar.

Nu har jag alla förutsättningar för att skapa mig en kropp som håller för resten av livet och jag vågar också göra det eftersom jag nu vet att ingenting är skadat. Det har varit så, förlåt mig men, jäkla mycket med min kropp sedan i höstas. Och allt hänger ihop. Jag har nämnt detaljer här i bloggen ibland men jag tror inte det går att förstå hur jävligt det har varit i perioder. Efter den här veckan hoppas jag få svar på några frågor och de kommande månaderna ska jag göra allt för att bli mitt bästa jag. Jag är så värd det.