Feberkrämpor

Hej vänner!

Så här ser det ut hemma hos oss just nu. Jocke börjar äntligen bli bättre medan jag snarare bara blir sämre. Har feber och känner mig så jäkla ynklig. När jag har feber får jag alltid väldigt ont i kroppen. Särskilt underarmarna, bröstkorgen och händerna gör riktigt ont. Men det var så länge sedan jag hade så här hög feber att jag först var rädd för att jag hade fått någon ledsjukdom eller liknande, hehe. Katastroftankar, nej då…

Jag jobbar i alla fall hemifrån denna vecka, det går inte riktigt att ta sjukfrånvaro pga tajta deadlines. Men däremot ombokade jag veckans Oslo-resa, det hade aldrig gått att flyga med mina bihålor och jag hade nog riskerat att smitta majoriteten av alla resenärer med.

Håll tummarna för att både Jocke och jag är friska till helgen, har ju längtat efter vår ♥-kväll i flera veckor nu!

Let’s get rid of it

Hej, hej, hallå från en snurrig person

…Mer än vanligt alltså (har varit extraordinärt snurrig den senaste tiden)

Huvudvärken från helvetet slog till igår och jag hade glömt hur hemsk min huvudvärk kan vara när den väl slår till. Gick och la mig halv nio men kunde inte somna för att det bankade hur jag än låg. Min rethosta är som värst på kvällen och igår sprängdes bihålorna varje gång jag hostade. Ni kan ju tänka er. Har ingen aning om det var spänningshuvudvärk eller migrän eller spänningshuvudvärk som övergick i migrän. Ville dö oavsett.

Så hela världen är lite snurrig för mig idag, som den brukar när huvudvärken är sådär.

Hur som, ny dag och inte vilken dag som helst utan FREDAG! Hurra så härligt. Känns som att den här veckan har varit en kilometer lång. Kanske har att göra med kombinationen 36-timmars-i-Oslo och enträgen förkylning. Huvudvärken sitter i fortfarande, det gör den alltid i minst två dagar när första dagen är så extrem. Lyckosamt nog planerade jag in att jobba hemifrån idag så jag kan gott sitta i morgonrock och ansiktsmask med ett bultande huvud som sällskap utan att det stör någon. På lunchen ska jag iväg och fixa fransarna och någon gång under dagen kommer ett roligt bud.

Resten av helgen är helt tom och till skillnad från hur jag skulle känna för några månader sedan tycker jag att det känns helt underbart. Ni vet hur man kan se kroppen och känslorna som en kompass? Jag är lite ur kurs just nu. Har börjat tänka tankar jag inte har tänkt på länge och mått dåligt över ganska mycket. Gråtit mer än vanligt och stressat upp mig mer än vanligt.

Så!

En helg utan planer it is.

Vecka 1 💊

2018. Januari. Så tråkigt. Vem gillar ens januari.

Personligen hade jag gärna hoppat över både januari och februari. Egentligen mars med. Och november. Oktober är inte heller särskilt rolig. Onödiga månader enligt mig.

Tacka vet jag de första solstrålarna i april, när luften fortfarande är kall men man går med jeansjacka och en alldeles för tunn blus under ändå. Eller de solkyssta kinderna när man har tappat bort tiden på en uteservering i maj och glömt bort att solen tar redan nu. Och morgnarna i juni, när det går att förutspå att det blir en varm dag. Eller svetten som lackar när det är vindstilla i juli och den kalla sjön hägrar mer än något annat.

Som ni kanske förstår har jag fått solfeber efter vår lilla weekend i Spanien. Och blivit förkyld. Jockes influensa (ja, han fick influensa i mellandagarna, det kommer i ett senare inlägg) smittade av sig och sista dagen i Palma var det huggsexa på Bafucintabletter och spansk alvedon. I natt vaknade jag med taggtråd i halsen och imorse adderade min kära kropp en gedigen mensvärk på det hela.

Januari alltså. Hoppas du går över fort.

Nyttigt adventsfika/julgodis: chokladfudge!

Imorgon är det första advent, som jag längtat! Idag ska jag ge er ett gammalt tips på chokladfudge utan socker och som passar även dig som är vegan.

Tidigare tips:
Tips #1: Klassiska lussebullar utan socker

chokladfudge-utansocker

Chokladfudge utan socker (passar veganer)

Antal: 18 rutor

Ingredienser:
250 g svarta bönor, konserverade och avrunna
1 dl kakao
4 msk mandelsmör
2 msk kokosolja, smält
1 dl dadlar
2 msk vaniljextrakt
1 nypa havssalt

Gör såhär:
Mixa alla ingredienser i en matberedare tills smeten är slät. Häll smeten i en avlång brödform klädd i bakplåtspapper och låt stå i kylen i en timme. Skär sedan i 18 rutor. Fudgen kan förvaras i kylen upp till en vecka eller i frysen i en månad.

Tips! Testa att ha i hasselnötter i smeten eller att toppa fudgen med smält, mörk choklad.

Recept- & bildkälla.

En sån skillnad nu från då

Ni vet Facebooks “Den här dagen”-påminnelser, om minnen från dagens datum från tidigare år? Jag får nästan dagligen upp ett minne, oftast är det ett blogginlägg härifrån som jag har delat med mig av. Jag brukar klicka mig in på det inlägget och läsa några inlägg antingen bakåt eller framåt i tiden.

Ibland sker en förändring successivt och det är knappt märkbart förrän man ser tillbaka på starten och kan jämföra med hur det är idag. Precis så känner jag angående en del blogginlägg jag skrev förra året. Som det här, när jag inte kom ihåg vilket nummer jag bodde på när jag skulle till lägenheten på Gärdet. Eller det här, som jag döpte till “Slutkörd”, och där jag beskriver en vardag av yrsel och kortvarig minnesförlust. Ett av mina mest lästa inlägg (oklart varför) handlade om att jag åkte till akuten en torsdagskväll för att jag hade jobbiga magsmärtor och blod i toaletten.

Mitt tankesätt löd så här: varje kväll ska ha ett roligt event eller en spännande aktivitet inbokad. Dessa ska vara tillräckligt intressanta för att dela med sig av i bloggen. Jag gick på events, träffade ytligt bekanta och såg till att jag hela tiden var upptagen – allt för att jag vägrade missa något. Och jag tänkte hela tiden “Det är bra för min karriär”.

Väldigt, väldigt glad över att jag har lärt mig från en liknande upplevelse och tidsperiod under 2012 och att jag nu ser tecken och kan bromsa i tid.

Och ännu mer glad är jag över att jag har bytt ut element i min vardag som i fel mängd kan dra mig åt det hållet. Många skulle nog säga att jag har ett tråkigt liv nu, jämfört med hur det var tidigare. Men hur mitt liv ser ut för er utanför spelar verkligen ingen roll. Idag har jag landat. Jag är fortfarande ung, relativt oerfaren och lär mig massor om både mig själv och världen. Kommer gå på en och annan nitlott framöver, men förhoppningsvis fortsätter jag att lära mig av dem och utvecklas till en ännu mer trygg individ som skulpterar en livsstil som är alldeles perfekt för just mig.