Klämdag och sommarvärme

Vaknar tidigt på fredag morgon och känner mig som pånyttfödd efter torsdagens misär. Klär snabbt på mig träningskläder, haffar en Nocco från kylen och pluggar in en podcast i öronen. Här ska powerwalkas innan arbetsdagen startar!

Jag går korta varvet runt Kungsholmen, cirka 5-6 km, och trots att klockan inte är särskilt mycket värmer solen rejält och jag inser snabbt att tights och långärmad tröja var överambitiöst.

På balkongen installerar jag dagens hemmakontor. Jag sätter mig på golvet, iklädd bara ett par shorts och sportbh, kopplar upp mig via VPN och varvar måltider med arbetsuppgifter medan solen gassar på. Att livet vore annat än glatt just nu är fullständigt otänkbart.

Timmarna går och vid fyra går Jocke och jag till gymmet. Jag tränar styrka men får inte riktigt till det och är rädd för att något ska göra ont.

En timme senare går vi raka vägen ner till Hornsbergs Strand och köper glass. En mjukglass med både tuttifrutti- och lakritsströssel, som smälter så fort att jag får glass på både tights och händer. Ett lyxproblem.

Vi går en promenad och pratar om den första resan vi ska göra ihop i sommar. På ön Karpathos i Grekland finns det inte mycket att göra mer än att sola, bada och äta. Vi pratar om vi ska hyra bil eller moppe och bestämmer oss för att ta en titt på detaljerna kring resan och vilka platser vi vill besöka när avresa börjar närma sig.

Tänk va.

Att vi redan nu, i maj, får känna av juli-känslan. Sommar. Att det ska bli kallare snart är väntat, men jag är tacksam över att sommaren redan nu känns förlängd.

På kvällskvisten gör jag mig i ordning och beslutar mig för att bära färgglatt. Amanda har bjudit in till tjejkväll i Hornstull och jag dricker en Aperol Spritz på balkongen medan Jocke grillar lax till middag. Helgkänslan är underbar.

Rygghelvetet – från 2001 till 2018

Så! Ska vi prata lite rygg? Klart vi ska. Jag har dragit ut på det här inlägget länge nog, men nu är det dags att plita ner de senaste årens dårskap i ord. 

Min rygg är som den är. Jag har mer eller mindre landat i att jag med största sannolikhet kommer ha viss problematik med min rygg/bäckenbotten/höfter för resten av mitt liv. Det är ingen som har sagt så till mig, men jag tar det för givet nu. Det gäller med andra ord att vara smart och bibehålla förebyggande vanor samt fortsätta att lära mig av hur min kropp fungerar och när smärtan uppstår.

För att ens kunna diskutera problematiken och kanske till och med dra slutsatser så behöver jag lista min rygg-/smärthistorik. Så här ser den ut i stora drag, på ett ungefär:

 

2001/2002 (11-12 år): Slutar simträna, bland annat för att höger axel ilar och smärtar under varje träning. Under tävlingarna kunde nacken låsa sig och det ilade kyla ända upp i huvudet.

2004 (14 år): Spelar fotboll med knäsmärtor. Misstänkt slatter. Börjar få ont i ländryggen och går till sjukgymnast via Vårdcentralen som ger mig enkla övningar att göra hemma. Säger att musklerna är för svaga. (Tycker själv att det är lite märkligt, jag hade tränat 4-6 pass i veckan under simningen, så jag bör ju ha varit tränad.) Snabba rörelser, typ när jag hoppar till, gör att ryggen gör ont i flera minuter efteråt.

2005 (15 år): Får tillbaka smärtan i axeln under en idrottslektion, läraren menar att det är håll. Någon gång här börjar jag få huvudvärk flera dagar i veckan. Kan ju vara stress – eller något annat.

2006 (16 år): Känner regelbundet av ilningar i höger sida av ländryggen, under revbenen, som om jag får mjölksyra i muskeln. Tror att det är njuren som bråkar. Axeln känns av varje gång jag springer längre avstånd.

2007 (17 år): Ilningarna och axelsmärtan (vid löpning) forsätter.

Än idag, eller snarare när jag fick springa sist – 2017 – kunde jag känna av axeln vid löpning.

• • •

2011 (21 år): Får mitt första ryggskott. Böjer mig ner i godishyllan och det smäller till direkt. Går till en sjukgymnast via Vårdcentralen som säger att det är ryggskott och att jag ska vila, men försöka röra på mig i den mån det går. Var sängliggande och hemma från jobbet i en veckas tid.

2012 (22 år): Börjar styrketräna på allvar (har gjort det sedan 2016) och får cirka 3-4 ryggskott detta år. De varar bara i någon dag och går över snabbt. Bär alltid med mig någon form av tigerbalsam eller Voltaren  i väskan.

2013 (23 år): Minns inga skador, däremot var jag en jävel på att svanka nät jag styrketränade. Menar alltså att bålstödet under t ex benböj inte ens FANNS utan jag förlitade mig på svanken…

2014 (24 år): Åker till akuten för plötsliga smärtor i ljumskområdet. Får regelbundna låsningar i bröstryggen, mestadels efter träningspass där jag gör olika varianter av pull-ups. I samband med detta går jag till min första naprapat som knäcker ryggen. Det skulle visa sig vara en av många…

Mår bättre av att träna på morgonen, som om kroppen kommer igång och blir varm. Åker till USA på en långflygning under hösten och käkar både tabletter och använder tigerbalsam för att orka flygningen – att sitta länge gör ont i både rygg och lår.

Vaknar ofta med ont i nacke och/eller huvud och kan lokalisera smärtan till spänningar i nacken.

2015 (25 år): Har ont i ljumskarna och träffar två olika naprapater som jag går till en gång i veckan i flera månaders tid. De säger att jag är tajt i höftböjaren och i höftområdet och använder olika verktyg för att trycka på triggerpunkter. Ena naprapaten ger mig en övning där jag ska ligga på rygg och dra upp benen bakom öronen, så att jag sträcker ut ländryggen. Jag stretchar ljumskarna så ofta jag kan eftersom det är sagt att vara bra.

Ska på jobbintervju några veckor innan examen och haltar dit med ryggskott.  Åker till Kanada under sommaren och det dunkar i ryggen när jag går längre sträckor. Panikhandlar inhemsk Voltaren och måste sitta kvar på ett café för att jag inte kan gå utan att känna jobbig smärta.

Drar höger knä ur led under en stretch efter ett tufft gympass. Går på kryckor i två veckor. Träffar en fjärde naprapat som säger att jag har olika längd på benen, säger att jag behöver en sula på 2-3 cm till en av fötterna för att bli jämn och vill använda akupunktur på mig. Efter 3-4 gånger slutar jag gå till honom eftersom han inte känns seriös.

Kajsa och jag på 25-årsfest. Det märks inte, men jag har så ont i ländryggen att jag inte kan stå upp. En specifik punkt i höger skinka strålar ner i benet när jag står länge.

2016 (26 år): Träffar en femte naprapat som är specialiserad på idrottsskador. Har ont i området runt svanskotan nu, nästan hela tiden. Hon är ung och säger att hon ska leta efter svaret i sina skolböcker. Jag slutar gå till henne. Tränar mycket styrka under våren och ryggen känns bättre. Springer 4-6 gånger i veckan, mellan 5-10 km. Under hösten sätter ett nytt helvete igång, nu är det bäckenbotten och höfterna som gör ont. Bäckenbotten känns lös och instabil, det ilar i ljumskarna och min mensvärk är värre än någonsin. Under den här perioden var det inte ovanligt att jag gick hem från jobbet för att jag hade så ont och att jag vaknade på natten, panikslagen av smärtan. En natt låser sig även mitt högra knä och Jocke får ställa sig upp och försöka dra det rätt. Alla jag träffar utesluter diskbråck och menar att det är muskulärt. Får höra att jag är stel och behöver bli rörlig.

Får nästan som krampkänningar i ljumske och höfter flera ggr i veckan och använder ofta en hantel som hjälp för att trycka på punkterna.

2017 (27 år): Träffar en sjätte naprapat i början på året, också specialiserad på idrottsskador, som säger att jag har spänningar i höger knä och vi börjar behandla med elstötar. Får övningar för att stärka upp coremuskulaturen. Till honom går jag i flera veckor tills jag byter ännu en gång av personliga skäl. Träffar en sjunde naprapat som jag fått rekommenderad. Får några ryggskott, men framförallt mindre låsningar som han hjälper mig att knäcka bort. Blir ”ombedd” att sluta springa ett tag. Får veta att jag har samma symptom på foglossning som gravida kvinnor kan få. Testar akupunktur, knäcker, mjukledsbehandlar och får övningar att utföra. Jag blir hela tiden lite bättre, men efter en bra period får jag ont igen. Han hjälper mig med min löpteknik och jag klarar av att träna löpning inför Midnattsloppet. Får ett ryggskott kort därefter och springer någon gång sporadiskt efter det. Börjar känna av yrsel och går in i saker men viftar bort det som klumpighet. Återigen exkluderas misstanke om diskbråck, det är muskulära problem. Jag styrketränar och kör triggerpunktsmassage. Får höra att jag är överrörlig och behöver stärka upp musklerna. Trots flera år av styrketräning.

En kväll är Jocke och jag på bio. Vänster höft låser sig rejält och jag kan knappt stödja på benet utan att det smärtar i hela vänstersidan. Får panik och vet inte vad jag ska göra, ingen rörelse hjälper. Det tar oss flera minuter att gå 100 meter.

2018 (28 år): Känner ilningar i ljumskar och ner för låren nästan dagligen, ibland mer ibland mindre. Tar kontakt med en PT för att stärka upp kroppen på riktigt. Innan vi hinner träna får jag mitt värsta ryggskott någonsin och behöver gå på kryckor för att ta mig fram. Jag hade varit förkyld och lutat mig över handfatet när det började stelna till i ryggslutet. För varje timme blev det värre och värre och dagen efter var jag helt sned. Ligger på rygg på kontoret för att jag varken kan sitta eller stå. Träffar en kiropraktor i Sverige som gör det bästa hon kan i akutläget när ryggen är som ett stort S. Får ”förbud” mot att springa tills ryggen och bäckenet är stabiliserat. Ramlar eller går in i saker nästan dagligen.

Träffar en andra kiropraktor, kollega till första, några dagar efter slutskedet för att få en second opinion. Ryggen har blivit bättre på de 4-5 dagarna som gått, men mitt bäcken är rejält ojämnt (vänster sida är lägre än högre – eller tvärtom, minns ej).

Röntgar tillslut ryggen hos en specialist i Oslo och här kommer bedömningen: en sliten disk i ländryggen sedan 10-15 år tillbaka (wtf?). En viss förflyttning av någon kota i nackpartiet. Små låsningar här o var längs ryggraden. Ett snett bäckenparti som behöver jämnas ut. Korsbenet (svanskotan) riktar sig mot höger när den ska vara rak. Min s k ”klumpighet” beror, enligt dem, på att min kropp är van vid att röra sig på ett särskilt sätt men att när vi nu justerar den har den svårt att hänga med.

Min PT’s bedömning: Överrörlig, med en svagare vänstersida. Trots att det var höger knä som drogs ur led. Stark core, men svaga muskler runt om som behöver stärkas upp.

Några dagar efter ryggskottet i februari. Fortfarande väldigt sned i ryggen och med ordentlig smärta.

Nuläge:

Min vänstra höft/sida kan ibland låsa sig, senast igår. Det är jävligt obehagligt att ställa mig upp då. Sitter jag ner länge, som under en bilresa, får jag ont i främst området runt svanskotan och det ilar runt skinkan ner i benet. Får fortfarande inte löpträna och ibland när jag går snabbt ilar det återigen ner i benet/benen.

Går numera till en kiropraktor ungefär 2 ggr/mån och knäcker samt ”skjuter” på kotorna med en aktivator som är hårdare än en hand. Tränar med PT 1 g/mån. Yrseln jag haft sedan 2017 verkar bero på att en kota trycker på fel ställe i nacken (typ, har lite svårt att beskriva allt igen). Huvudvärken sedan tonåren är dock borta!!

Rent psykiskt är jag rätt nedbruten ärligt talat, men jag försöker tänka positivt och när det kommer bakslag så försöker jag förstå varför och vad jag kan lära mig av det. 

Det här inlägget blev så väldigt långt, så jag får återkomma med resten i en del 2. :)

Våffeldagen med Barebells

Hej vänner!

I söndags var jag bjuden på Barebells lanseringsevent för deras nya proteinbar med smak av vit choklad och mandel. Ehhh. Ok LUGN nu.

Tog med mig Sofia och vi var som vanligt där bland de första gästerna. Har gjort misstaget att komma en kvart efter utsatt tid för att “ingen är där i början ändå”, men råkat dyka upp mitt i en presentation… Sedan dess kommer jag den tid det står på inbjudan.

Eventet hölls på Urban Delis takterass som jag faktiskt aldrig har hängt på tidigare. Här vill jag hänga i sommar! Det bjöds på bubbel, deras proteinmilkshakes, pannacotta, glassdrinkar, juicer och givetvis VÅFFLOR strösslade med bitar av deras nya bar. MUMS!

Barebells bak-team var där och gräddade nyttiga våfflor. Så gott. Både Sofia och jag sa att vi gärna hade jobbat med Barebells, och egentligen hela NOCCO-teamet. De tar ju fram nya smaker och nyheter hela tiden och verkar vara ett härligt gäng.

MUMS! Tack för en strålande start på söndagen, Barebells!

PT-morgon och chokladbud från Godiva

Hej vänner!

Kan det sluta vara blå himmel, strålande sol och vårkänslor i luften samtidigt som termometern visar minusgrader? Den där våren, where you at? Ska liksom bli -8 imorgon. Nog för att slutspelsväder är ostadigt, men det här är ju ett skämt.

Imorse gick jag upp vid 6 för att träffa min PT kl 7. Var så jädra kul. Och jag var så jädra svag…. Men det enda sättet att bli starkare på är att fortsätta träna. Det KOMMER att ge resultat. Det gäller bara att vara ihärdig.

I förra veckan kom ett bud från Godiva fullt av härlig, exklusiv choklad. Blev helt paff, det var hur mycket som helst! Anledningen är att Godiva, som tidigare bara har sålt sin belgiska choklad i egna butiker och på flygplatser, numera går att få tag på i Sverige. I en vanlig matbutik. DRÖM!

Min favorit var helt klart Caramel Lion med mjölkchoklad… Mums vad god den var. Även den ljusblåa förpackningen, med salted caramel var magisk. MAGISK! Tog med mig halva budet till jobbet och ställde fram all choklad vid kaffemaskinen på vår våning. Det tog inte lång tid innan det tog slut…

Så glad och tacksam just nu

Den här dagen har gått i ett! Vaknade tokpigg och satte mig vid datorn ganska kort därefter. Eftersom jag är bortrest imorgon och fram till måndag hade jag en rejäl hög grejer att ta hand om idag och den bara växte i takt med att timmarna gick. Blev bara mer och mer stressad och när jag vid tre-tiden skulle jag gå till min kiropraktor hade jag hunnit få undan allt som brann just då.

Halvsprang till Fridhemsplan och började nästan gråta när jag fick en notis på någon app. Är man lite stressad då eller? Eh.

MEN. Släppte allt mentalt när jag kom fram till kliniken där jag hade två kiropraktorer som tittade på mina röntgenbilder. Behandlade svanskotan och bröstryggen, bokade in en ny tid och gick därifrån lite lättare. Och rörligare. Och gladare, framförallt! Jag väntade på ett mail som skulle komma under kvällen så det fanns inga jobbgrejer som brann just då. För att bli av med all stresskänsla i kroppen och kanske lyckas få ner axlarna några centimeter så gick jag till gymmet.

Och hörni…

Körde cardio i 40 minuter och bara KÖTTADE! Kände mig så jäkla GLAD över att jag kunde röra på mig. Fick ett litet glädjerus på löpbandet. Mindes hur det var för typ två veckor sedan när jag försökte gå normalt på löpbandet och det gick så jäkla sakta och gjorde ont… Nu är det däremot en helt annan grej. Jag är tillbaka. Jag kan röra på mig. Ta i. Svettas. Hjärtat får arbeta. Jag glömde bort allt jag var stressad över och var bara där och då, på gymmet, med mig själv. Nej, jag är inte särskilt vältränad just nu och jag är inte ens i närheten av att lyfta det jag en gång har gjort. MEN jag har verkligen insett hur tacksam jag är när min kropp fungerar och inte gör ont! Det är ju DET som spelar roll, inte vikten på stången.

När jag gick hem studsade jag nästan fram på gatan. Det var ljust ute och all stress som jag ville gråta över några timmar innan var som bortblåst.

Underbart!!!!!!

Nu har jag jobbat klart det sista för vår norska sajt, satt mailen på Out of Office, lyckats strukturera alla outfits och fått plats med allt i ett handbagage (!!), duschat och tro fan att jag har hunnit blogga med. Nu är det hög tid att ge min kära pojkvän lite kvalitetstid. Åker ju till Oslo på tisdag igen. Men om en vecka, då är jag i Sverige fram till juli. <3

Följ med till Milano på Instagram! Puss och god natt!