Kategori: Hälsa

Morgonpromenad i solen

God morgon! Huvudet mår mycket bättre idag. Sakta men säkert kände jag hur axlarna och skulderpartiet började mjukna upp igår vilket medförde att även huvudvärken och illamåendet började gå över. Måste ha varit Voltaren som var räddaren. Mina muskler var heeeelt ömma efteråt, som om jag hade styrketränat i flera timmar. Galet! Det är inte första gången det händer, hatar det. Tror direkt att jag har en hjärnblödning och behöver kräkas. Hemskt är det! Har en teori om varför jag helt plötsligt stelnade till i musklerna, ska försöka plita ner den i ett blogginlägg innan helgen.

Klev upp för några minuter sedan och ska snart bege mig ut på en solig morgonpromenad. Eftersom det har varit lite halvtaskigt väder har jag mest hängt på gymmet under morgonpassen men i vinter är det ju uteträningen jag kommer att sakna. Ljuset klockan 06:30 på morgonen… Det är ändå något visst. Så idag kombinerar jag det med en lättare promenad, har verkligen lärt mig att lyssna på kroppen nu och det är inte löpning jag behöver idag.

Och semestern närmar sig!! Jag går på tisdag, så jag har tre arbetsdagar kvar. Högst troligtvis åker jag och Jocke ner till Västkusten på onsdag morgon och stannar i ett par dagar. Precis som vi gjorde förra året. Vore mysigt att tillbringa vår ettårsdag på samma ställe som där vi blev tillsammans. :)

Tylösand 2016

Tips för att bli av med spänningshuvudvärk och relaterat illamående?

God morgon! Eller, egentligen är det ju inte morgon men jag jobbar hemifrån idag och det är först nu jag kan äta frukost. Så himla weird men sedan drygt en vecka tillbaka har jag mått illa och haft rejäl spänningshuvudvärk av och till. Huvudvärken slog till rejält igår och var kvar när jag vaknade imorse. Jag har tagit alvedon (både i tablett och brustablett), ipren och Voltaren på nacken (hjälpte mig förut), försökt stretcha och masserat ansiktet så nu hoppas jag verkligen att det går över. Inte bara har jag en hel del att hinna klart med innan jag går på semester på tisdag, att gå runt och vara konstant illamående på grund av att hela överkroppen är tokspänd är inte särskilt trevligt.

Lätt sommarens roligaste nöje just nu

Det här är det roligaste jag vet just nu – att cykla! För ett tag sedan köpte jag ett cykelkort från Citybikes i present till Jocke (och såklart ett kort till mig själv) så nu kan vi cykla när vi vill. I veckan var vi ute på en premiärtur, lagom sent så solen fortfarande var hög men rusningstrafiken (alla bilar och galna cyklister) hade kommit hem från jobbet. ;) Vi var borta i två timmar och passade på att njuta av en mjukglass i Kungsträdgården under turen. Jag vet inte vad det är med cykling men jag känner mig som ett busfrö igen, haha. Känner ni likadant?

Att cykla till och från jobbet eller under dessa tider har jag dock inte vågat än, tycker överlag att folk i Stockholm är dårar i trafiken och jag får flashbacks till min första tid som övningskörare, hehe.

Det här är helt sjukt…


MEN… Idag blev jag ”friskförklarad” (i brist på bättre ord) av min naprapat. Jag är hel. JAG ÄR HEL. Jag måste fortfarande öka min träning successivt och låta bli att stressa fram något – men min ländrygg, mitt knä, mitt bäcken och mina ljumskar är bra nu. Sedan jag fick mitt första ryggskott 2011 är det här första gången jag anses vara bra i kroppen.

Jag sa till honom att jag är lite orolig för att ta i nu, rädd för att jag ska göra illa mig igen. Han svarade ”Det kommer du inte att göra, du har byggt upp och stärkt upp din kropp bra”.

Någonstans har jag vant mig vid tanken på att alltid ha lite ont och att den ständigt finns en risk att ”slå upp” en gammal skada, dra något ur led eller göra illa ryggen så illa att jag måste stanna hemma följande dag. Att nu behöva tänka om, att se mig själv som HEL, det är helt magiskt. Jag tror jag måste jobba en del med mitt tankesätt också och våga träna sådant jag tidigare inte har vågat på grund av rädslan för skador. Och även:  kroppen kan kännas en aning utan att det är något fel eller en begynnande skada. Man får ju inte glömma att jag blir äldre och sitter mycket i jobbet – då känns det i kroppen efter ett tag. ;) Haha!

Men ändå… WOHO!! Jag ska springa, styrketräna och simma så himla mycket i sommar!

Nu vet jag varför jag har mått piss i åtta månader

Efter 8 månader (!) har många av mina frågetecken börjat redas ut. Jag har nämnt tidigare i bloggen att jag har mått dåligt och att det har varit en tuff vinter, mest för att jag inte har vetat vad som har orsakat mina olika besvär.

Jag har känt mig lika lurad och bortglömd som jag har varit rädd att människor ska tro att jag har överdrivit eller försökt påkalla uppmärksamhet. Åtta månader är ju nästan ett år och när jag har besökt olika läkare minst en gång i månaden, med olika ärenden dessutom, kan jag inte låta bli att skämmas. Skämmas över att jag bara orsakar problem och är till besvär. Till och med skämts över att må dåligt här hemma och på jobbet. Skämts över att jag än en gång måste besöka läkare eftersom det den förra läkaren sa var orsaken till mina problem inte alls stämde och att jag behöver hjälp ännu en gång. I mångt och mycket har jag istället ”härdat ut” och tänkt att det blir nog bättre snart. (Fy fan.) Vilket det i vissa fall har blivit, enbart för att senare komma tillbaka och bli lika illa några dagar eller veckor senare. Ni kan ju tänka er hur jag har varit att umgås med under den här tiden.

Men nu, äntligen, börjar jag tro och lita på att det är på väg mot ett slut. I veckan fick jag hem ett brev från Danderyds sjukhus där jag var på besök för ett par veckor sedan. Det tog kortare tid än jag trodde men så stod det också att jag har en ovanlig men ofarlig sjukdom samt en åkomma jag ska behandla nu. Jag känner mig jävligt positivt inställd nu, äntligen har jag fått svar på vad det är. Och resten som jag har dragits med sedan förra sensommaren kommer att bli bra det med, eftersom hela det här korthuset börjar rasa. Det känns som att mina axlar väger tjugo kilo mindre ikväll.

Jag börjar äntligen se ljuset i tunneln

Bild från förra sommaren

Otroligt efterlängtat med helg! Veckan har varit tuff med både jobbiga besked, besvikelse och ingrepp som jag inte var beredd på. Men nu kan det bara bli bättre och är det något jag är hoppfull inför så är det sommaren. Inte för att det är just sommar utan tack vare flera saker.

Min rygg svarar bra på behandlingarna vilket har gjort att jag får börja löpträna igen. Jag är så glad över att min kropp börjar bli stark! Och med stark menar jag stabil, snarare än stark som att kunna lyfta en viss vikt. Har hela tiden sett mig själv som ganska vältränad ändå men har nu insett att så inte är fallet. Aj, magplask… Det positiva är att jag gillar att slå underifrån så jag har redan gjort ett löpschema och ett träningsprogram i Excel för de kommande tre månaderna. Skillnaden nu är att jag lyssnar på kroppen på riktigt – alla bitar ska med. Yogan har jag med, likväl som allsidig styrketräning och långsam ökning i löpstegen. Intressant nog har min rygg svarat bättre på att jag har varit förkyld och knappt tränat i två veckor än de perioder då jag har tränat cirka sex gånger i veckan. Jag menar inte att en stillasittande fritid är svaret, utan att jag har förstått att ibland är det bra med lugnare perioder också. Eftersom jag älskar min träning kan jag ibland bli fartblind och inte förstå att det ibland är viktigt att sakta ner, även om man mår bra. Ta ett yogapass istället för ett intervalpass på cykeln, till exempel. Få med alla bitar.

Nu har jag alla förutsättningar för att skapa mig en kropp som håller för resten av livet och jag vågar också göra det eftersom jag nu vet att ingenting är skadat. Det har varit så, förlåt mig men, jäkla mycket med min kropp sedan i höstas. Och allt hänger ihop. Jag har nämnt detaljer här i bloggen ibland men jag tror inte det går att förstå hur jävligt det har varit i perioder. Efter den här veckan hoppas jag få svar på några frågor och de kommande månaderna ska jag göra allt för att bli mitt bästa jag. Jag är så värd det.

En enträgen förkylning och ett besök hos psykologen

Nu har jag varit förkyld i en vecka med rethosta och halsont som härliga pricken över i:et-faktorer. Segt som Sören är det, speciellt eftersom det går upp och ner men aldrig riktigt bryter ut. Jag kan inte träna, men jag orkar (ibland) gå till jobbet.

Jag funderar över hur starkt mitt immunförsvar är eftersom jag är dålig varje månad numera. Läser att immunförsvaret kan försvagas av utmattning, stress och dålig kost och åtminstone stress har varit en stor del av mitt liv den senaste tiden. Jag blir ledsen när det går upp för mig eftersom jag vet att det inte är första gången jag stressar, ändå har jag inte blivit särskilt mycket bättre på det. Problemet med ”min” stress är att den inte nödvändigtvis behöver härstamma från en full kalender (även om den ibland gör det) utan ofta är det i min hjärna de verkliga problemen sitter.

Apropå hjärnan så var jag tidigt imorse hos min psykolog som jag har börjat gå till. Första gången jag var där grät jag som ett litet barn och var helt mosig i skallen efteråt. Det var svårt att fokusera på att jobba när jag precis hade vräkt ur mig nästan hela mitt liv under loppet av 60 minuter för en komplett främling. Idag var det lättare men så avhandlade vi också mer konkreta ämnen. Jag är faktiskt väldigt stolt över att jag har tagit mig i kragen och börjat gå till någon för att reda ut ett och annat som har påverkat mig sedan barndomen. Det börjar gå upp för mig allt mer att jag numera är en vuxen kvinna med makten att forma mitt liv som jag vill. Jag får gör det. Det låter enkelt, men det är det inte, såklart. Känslor är sällan enkla. Vad jag menar är bara att man genom hela livet utvecklas och som vuxen är det naturligt att börja gå sin egen väg och forma ett liv som är rätt för en själv. En del av min process är att våga stå på egna ben och vara min egen trygghet.

När jag gick därifrån hade jag knappt någon röst kvar, men så är det också en konsekvens av att prata med stämband som egentligen bara vill vila. Jag åkte hem, satte mig med en filt runt kroppen och började min arbetsdag. Utanför fönstret låg grannen på balkongen och solade i bikini medan jag kallsvettades och skrev artiklar.

Jaja. Många känslor i kroppen just nu. Nu ska jag stänga ner datorn och gå en promenad till Ica för att hämta ett paket och kanske köpa en glass som kan kyla ner halsen. Sen blir det soffläge resten av kvällen. Ser så mycket fram emot att få börja träna igen, hoppas det blir snart.

Mitt mående och hur min menscykel spelar roll i det hela – ett långt projekt

Jag genomför ett experiment just nu. Det sträcker sig över flera månader, ja egentligen hela året om jag verkligen ska få bra underlag. Det handlar om att få större förståelse för min kropp, mitt humör och mitt mående.

När jag satte in en kopparspiral fick jag oerhörda menssmärtor. Det var på den nivån att jag kunde vakna mitt i natten av att det kändes som att mitt bäcken höll på att gå sönder. Det ilade ner i ljumskar, lår och rumpa och ibland trodde jag att mitt blygdben var kluvet mitt itu. Det värsta var att det inte enbart skedde under mens utan jag kunde utan förvarning få ont mitt i menscykeln. Givetvis har det påverkat mig och jag har varit djupt orolig för att det är något annat men också väldigt nedstämd över att ständigt ha ont. (Är egentligen inte helt hundra på att alla smärtor är just menssmärtor, och det är en del av experimentet.) Jag har haft sömnproblem och avbokat helger och kvällar med vänner för att jag antingen inte klarar av att röra mig eller är så avtrubbad av smärtan att jag inte är något roligt sällskap. Så av naturliga skäl gav jag upp efter ett halvår och bytte till hormonspiral. Den utvärderar jag fortfarande, men jag hoppas att jag mår bättre av den eftersom jag inte har så många andra alternativ.

När det här tog fart började jag på allvar dokumentera när jag mådde dåligt för att se hur ofta det faktiskt var. Sedan september har jag dagligen använt mig av en app där jag med några korta ”knapptryck” lägger in om jag har haft ont, sovit dåligt, varit irriterad (eller väldigt glad!) och liknande. Sådant som avsticker från normen. I veckan la jag in ALLT i ett Exceldokument där jag har full koll på mina senaste menscyklar och i detalj kan se hur jag har mått i princip varje dag under dessa månader. 

Vissa har PMS innan mens, några under, några efter och en del har inte alls. Vissa mår toppen under ägglossningen och vissa mår illa och blir svinsura. Vissa har ägglossning kort efter mens, några efter halva menscykeln och några relativt nära mensen. Alla är vi olika och genom det här hoppas jag hitta mönster i hur jag fungerar för att underlätta mitt liv.

Om jag vet med mig att jag varje månad blir väldigt ledsen och gråtmild kort efter mens, ja då kanske det är lättare för mig att förstå att känslan av att jag är värdelös beror på hormoner och att den går över snart. Om jag vet med mig att jag är lättirriterad i mitten av min menscykel kan jag ha det i åtanke när jag blir arg på Jocke enbart för att han andas (typ). Förstår ni vart jag vill komma? Det forskas så himla lite på kvinnor, vår hälsa och våra hormoner så vill man åtminstone komma någon vart på vägen får man göra det själv. Och är man en analysnörd som jag är det alldeles perfekt med ett sånt här långt projekt – speciellt eftersom jag enbart kommer att vinna på det! :) 

Happy Buddha Design

Ljuset var helt underbart. Tidigt på morgonen, en riktigt mjuk, tunn rock och ingen som stör…

Idag jobbade jag hemifrån (kan vi bara stanna där och ta in hur mycket mer man får gjort när man sitter hemma och jobbar?! Kontorslandskap aint for me, har jag förstått…) av olika anledningar och istället för att byta om till tajta byxor och en halvt obekväm blus när jag klev upp gick jag omkring i den här fina ”tunikan”/bomullsrocken. Jag vet inte riktigt vad det heter, men ni förstår säkert vad jag menar. Jag fick den i present av Amanda när vi lunchade i tisdags och den är från hennes styvmamma Annettes yogaföretag Happy Buddha. Ni som verkligen har varit med mig under en längre tid minns kanske när jag hade träningsblogg och yogade hos henne i deras studio. Jag tror faktiskt att det var min första yogaupplevelse till och med?

Tack fina Amanda och tack fina ANNETTE för den här presenten! Nu ska jag skärpa mig och gå på yoga mer, jag lovar! :)

Ryggskott, böjelse för Excel, ny hårfärg och tomatplantor

Det här inlägget skulle kunna vara skrivet 2015, åtminstone om man ser till (eller ja, enbart ser till, kanske) min ryggsituation. I dagarna tre har jag legat hemma sedan jag i slutet av helgen ådrog mig första ryggskottet på två år, en enträgen jävel som har satt sig längst ner i ländryggen och i höftpartiet. Precis som då är min rygg helt sned vilket jag ändå får lov att skratta åt när jag ser beviset på bild. Jag kan inte gå normalt och har ont hela tiden men det är inte värre än mensvärken jag hade tidigare. Såatteh… Vi ser det från den ljusa sidan, eller hur?

Let’s prata om dagen i punktform:

· Idag var jag hos en naprapat som verkar vara proffs på ryggproblem och namnet till honom fick jag av Isabel. Hon kan nämligen göra så här så jag litar blint på hennes ord. På lördag ska jag dit igen och försöka åtgärda ryggskottet ännu mer. Min plånbok gråter men min kropp tackar mig förhoppningsvis.

· En rolig grej är att min kille och jag har gjort en avancerad kalkyl i Excel och vänt och vridit på olika scenarion och spånat kring kommande lägenhetsköp. Eller okej. Så här. Min kille har gjort en avancerad kalkyl och så har vi diskuterat framtiden. Blir pirrig när jag tänker på framtiden med honom.

· (Är det konstigt att jag tycker att hans kännedom om Excel är jävligt hett? Äsch, vet att Bengan har samma böjelser.)

· En tråkig grej är att en lägenhet vi tittade på enkom för att ”Den har utsikt över hela Mälaren men är mindre och kommer gå för en liten peng, vi kan därför spara pengar” har slagit någon form av rekord och är uppe i ett bud som är helt befängt för det området och lägenhetens storlek? My, oh my.

· Min fina kollega Mikis gav mig innan påskledigheten två kärleksfullt odlade plantor och de har nu växt till sig ännu mer. En tomatplanta och en ek. Vårdar dom väl ska ni veta.

· På fredag gäller det. Det var länge sedan jag ville något så mycket. Time till tell.

· Just det, ni vet hur impulsiv jag kan vara? Jag har färgat håret. Det var svårt att få till vissa partier med tanke på hur stel jag är men det gick. Har dock inte vågat titta mig i spegeln än, men i värsta fall får jag bära scarf i ett par veckor. Det är inte hela världen.

God natt!

Urinvägsinfektion

Vilken annorlunda helg det här blev… Jag och Joakim kom precis hem från sjukhuset där det konstaterades att buksmärtan jag har haft sedan i torsdags är urinvägsinfektion. Eftersom jag har vant mig vid känslan av knivhugg i magen sedan jag blev med kopparspiral ville jag inte ropa hej innan jag visste att det inte hade med den att göra, men när jag fick feber och mina värktabletter inte fungerade anade jag att det var något annat. Nu blir det antibiotika fram till påsk.

Nu står Jocke och steker korv (middagen blir korv med bröd, tror det var säkert 10 år sedan jag åt det sist?) och sen blir det film och värmedyna.

Med tanke på det senaste året har jag varit väldigt tacksam över att jag har frikort, vilket bra land vi bor i. <3 Tweeten nedan skrev jag efter ett läkarbesök i februari, fick några oväntade reaktioner därefter… Var nämligen inte allt för tydlig med att jag menade hos läkaren, haha.

Strömbehandling i knät och kinesiotejp

Igår var jag hos min naprapat för att behandla mitt knä och ljumske. Jag går hos samma naprapat som jag började gå till i vintras och än så länge känns det bra. Vi strömbehandlar knät varje gång numera vilket känns ungefär som tusen nålar. Jag tror jag ligger där i 8 minuter och under den tiden är det 4-5 olika ”strålningsvågor” som går igenom knät. Den första är värst, det känns som att mitt knä ska vridas ur led. Men jag utmanar mig själv och trots att det är obehagligt vill jag att han ska gå upp minst en nivå varje gång jag är där. Om jag klarar av det belönar jag mig själv med en take away-frukost efteråt : ))

Därefter fick jag ljumskmassage (läs: en armbåge på triggerpunkter i ljumskens fäste) och höftmassage (läs: hård massage över samma område). Avslutade med att tejpa knät med kinesiotejp för att lyfta upp knäskålen en aning. Jag får fortfarande inte löpträna men min förhoppning är att kunna göra det så fort snön är borta. Jag längtar!

Ett liv fyllt av stress – och om yoga är svaret

Stress har varit ett normalt tillstånd i mitt liv sedan barnsben. När jag var liten var jag stressad över att flytta mellan mina föräldrar, jag kände aldrig att jag fick ro eller hann få ut så mycket jag ville av den tiden jag hade med den jag var hos. När jag började skolan och kom upp i mellanstadiet låg jag och grät i sängen för att jag var livrädd över att kanske inte kunna ge rätt svar på alla frågor om jag blev förhörd av någon. Jag har under varje år sedan jag gick ur gymnasiet varit stressad över att jag måste hinna med saker innan det är försent. Jag har ständigt varit rädd för att fatta fel beslut. Med tiden byggs en inre stress upp och för att kontrollera den tar jag till de verktyg jag kan: jag gör upp planer och tror att jag kan kontrollera mitt liv och mitt tempo på så vis.

När har vi någonsin kontroll? Det räcker med att min kille skulle komma hem och säga att han inte älskar mig längre för att allt jag har tänkt om vår framtid ska suddas ut. Eller att jag plötsligt blir svårt sjuk och behöver vård någonstans där vårt skattesystem inte räcker till och jag blir hårt skuldsatt och kanske får fysiska men för livet. Eller att mitt hem börjar brinna och alla mina minnen och tillhörigheter försvinner på några timmar. Det är så mycket som är bortom min kontroll att det är löjligt. Ändå kan jag inte släppa på känslan och ta allt som det kommer. Jag tänker att livet kommer rasera om jag släpper den ynka lilla kontroll jag har. Om jag inte fokuserar på vart jag vill komma i livet, vad händer med mig då?

Jag är verkligen tudelad om detta. Å ena sidan tycker jag att det är värt att lyfta att man mår dåligt och har haft problem under en längre tid. Att det är viktigt att reflektera över varför man beter sig och mår som man gör. Å andra sidan kan jag undra över om reflektionen kan gå till överdrift. Det här är kanske så jag är. Deal with it, ungefär.

I höstas hade jag ett samtal med äldre, klok kvinna på min arbetsplats och jag grät inne på hennes kontor medan jag snörvlade ur mig massor av saker. Bland annat att jag inte orkar planera fem steg i förväg och leva mitt liv efter det. Det måste få ett slut.

*

I flera års tid har jag fått rådet att börja med yoga när jag diskuterar detta, oftast med människor (kvinnor) som upplever samma saker och känner igen sig i känslorna. ”Yoga? Lugn träning? Jag föredrar träning som får mig att vilja spy och som är över på 45 minuter.” – mitt resonemang. Och så känner jag fortfarande. Men jag har börjat bli ärlig mot mig själv och förstått att det kanske är bra om jag lägger några timmar i veckan (eller okej, varannan vecka) på att stressa ner med hjälp av yoga. Kanske blir jag lite, lite lugnare och kan släppa kontrollen precis som alla yogas. Det vore väl helt underbart.

Och apropå det här ämnet har jag faktiskt yogat två dagar i rad… Tänka sig. Men mer om det i nästa inlägg.

Jahaaa. Det var därför.

Hallå kompisar!

Jag har varit riktigt på krigstigen idag. Blir tokig på att jag kan slå fyra fläckfria slag på tennislektionen för att därefter slå bollen rakt åt helvete. Ville stundtals kasta mitt racket över hallen. Sedan blev jag rejält besviken efter ett besked på mail, irriterad över ett annat mail och i huvudet ville jag skrika rakt ut för att det snöade slask hela dagen. Till råga på allt har min hy gått bananas, jag är blek och glåmig och mitt hår är sprött. Ja, det är inte många rätt idag inte.

Förstod rätt snart varför jag tycker att det mesta suger just nu. En vecka innan mens. Härda ut!

Risken för att drabbas av stroke, ”Rör inte min biff din veganfascist” och läkande mat

Det här är intressant! Jag upplever att vi blir allt mer införstådda med hur kost påverkar vår hälsa och jag tycker det är super. Men givetvis är det inte en öppen dörr att sparka igenom. När det gäller kunskap kring vår hälsa handlar det om betydligt mer än bara ”nya rön kring x” – hur vi äter och tränar har blivit så personligt och en stolthet hos många. Ta bara all (negativ) information om köttindustrin och folk blir helt rabiata och skriker ”RÖR INTE MIN GRILLADE OXFILÉ DIN VEGANFASCIST!”. Var och en vet bäst själv och ”Gud förbanne att mina kunskaper inte längre är aktuella”. : )

Jag tror det är viktigt att åtminstone ha ena örat, då och då, riktat mot nya rön inom hälsa. Verkar den här kunskapen vettig och sann? Kan det vara något för mig att ta in?

Jag har en historik av hjärt- och kärlsjukdomar i min släkt och jag visste inte hur stor risk jag löper för att drabbas förrän bara för några veckor sedan. Det är genetiskt betingat men till stor del spelar även vårt levnadssätt in. Eftersom jag är livrädd (!) för att drabbas av en stroke vill jag såklart leva på ett sätt som minskar risken, åtminstone den del jag kan påverka. Att då få ta del av kunskap kring vilken typ av mat jag bör äta mer av och vilken typ av mat jag kan minska på är av högsta vikt för mig. (Tycker ärligt talat det är konstigt att det inte är av intresse för alla, men var och en sköter sig själva såklart. Bara en stilla undran.) Sen får man inte glömma bort att vi lever ett kort liv och vi kan inte ständigt förbereda oss inför framtiden. Det gäller samtliga delar av livet; sparande (spara en buffert men glöm inte att njuta idag med), romantik (vänta inte till speciella årsdagar, fira relationen varje vecka), hälsa… Man gör så gott man kan. Men att helt vända dövörat till tycker jag är naivt.

Enligt en avhandling som publicerades på Sahlgrenska Akademins hemsida i april 2015 kan man dra kopplingar mellan ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och rökning, fetma och låg aktivitet. Men att sluta röka, gå ner till en hälsosam vikt och träna mer var inte hela receptet för att minska risken. Den största faktorn var arvsanlaget och hade man en speciell gen löpte man alltså större risk, även om man gjorde som ”man ska”. Att leva förebyggande på det här viset kan dock skjuta på ”anfallet” men det eliminerar inte risken. Eftersom jag inte vet om jag har den genen eller inte tänker jag göra det jag kan, alltså lyssna på vetenskapen och leva så förebyggande jag kan – och samtidigt göra sådant jag mår bra av.

Samt verkligen ta tag i att börja yoga och stressa mindre. På riktigt!

Källa: http://sahlgrenska.gu.se/forskning/aktuellt/nyhet/vara-gener-bestammer-om-en-forandrad-livsstil-skyddar-mot-hjartsjukdom.cid1286148

 

Mer från min blogg på samma ämne:

Hur jag finner välmående, får ett bättre liv och en frisk framtid

Dag 2 på High Performance Academy, angående våra inrutade vanor och hur vi vägrar att se negativa mönster