Streching kl 4 på morgonen


I tisdags morse klev jag upp strax innan sex, drog på mig träningskläder och hörlurar och begav mig sedan ut i morgonsolen. Var så trött, så tog med mig en Celsius på vägen. Hehe. Trots att jag har bott på Kungsholmen i över ett år (är väl snarare 1,5 snart?) så har jag ingen runda som är “min”. Men gick det lilla varvet Kungsholmen runt och var hemma cirka en timme senare. Det var dock kallare ute än jag trodde, mina lår var illröda och nästan svullna av kylan efteråt.

Hur som helst, tänkte inte riktigt på att jag också hade ett PT-pass igår. Alltså två riktigt tidiga morgnar efter varandra. Plus dålig sömn. Min kropp har inte vant sig vid att det blir ljust så tidigt på morgnarna nu, så jag vaknar flera gånger mellan 3 och 6 och tror att jag har försovit mig. De senaste två nätterna har jag dessutom känt av min vänstra höft och blivit livrädd för att något ska låsa sig och därmed göra ont i flera dagar. Alltså verkligen livrädd. För när jag vaknar av att jag känner av något har det generellt varit ett dåligt tecken, så det slutade med att jag stod och stretchade på golvet vid 4 imorse… Var med andra ord ett VRAK igår morse.

Men en inbokad PT-tid är en inbokad PT-tid. Tar mig en kvart-20 minuter att gå till det gymmet jag kör med PT på, så jag fick lite morgonsol, frisk luft och rörelse i kroppen innan det var dags att köra igång. Hon såg på mig att jag var rätt energilös och vi körde ett pass som var perfekt utifrån hur kroppen kändes just då.

I övrigt tycker jag verkligen att jag har gjort framsteg i stabilitet, corestyrka och balans men jag antar att det verkligen tar längre tid än man tror. Åtminstone längre tid än två månader, vilket typ är vad jag har haft på mig hittills. Lugn, Thowe, lugn…

Existentiell ångest och glutenfria dumplings

Hallå vänner!

Jisses vilken SKETMÅNDAG jag hade igår.

Vaknade upp med en ännu fetare vagel i ögat än på söndagen och blev så less. Fan. Strax efter sex på morgonen höll jag på att packa ihop det sista innan min taxi skulle komma. Men jag kunde inte hitta min korthållare någonstans. Den var helt försvunnen! PANIK! (Visade sig senare att den låg i bilen.) Sprang in till stackars Jocke som låg och sov och viskade lite stressat att jag inte hittade min plånbok och om det var ok att ta hans kreditkort. Var såklart okej. Men fick stressa ner till taxibilen som hade ringt och påmint. Usch, gillar inte att stressa iväg så där och särskilt inte när jag ska vara borta i ett par dagar. Har lite lätt (“lite lätt”…) separationsångest och blir väldigt skraj över att något ska hända när jag inte är på plats. Oslo är ju inte ens långt bort, men jag vet inte – jag har haft den här ångesten i många år. Så varje Oslomorgon försöker jag avsätta typ två-tre minuter, innan jag går ner till taxin, och lägger mig bredvid Jocke i sängen, pussar honom och är så närvarande jag bara kan vara. Så jobbig känsla men det var värst i början. Då grät jag nästan i taxin på väg till Arlanda. Inte av saknad utan av den där rädslan och maktlösheten. Förut höll jag på att smsa runt till folk innan jag skulle flyga och sa att jag älskade dem. Inte så att jag är flygrädd, men när jag inte har möjlighet att vara nära dem jag älskar blir jag så där nojig och kan inte riktigt vara realistisk. Sjukt jobbigt. Undrar om det har något med min uppväxt att göra, minns att jag kände exakt samma känsla varje vecka jag och Jeppe skulle byta hem. Sen blev det lättare när man hade vant sig vid det nya vilket tog några dagar. Och så samma sak igen. Nej, separationsångest är inte kul. Men, sidospår.

Väl på Arlanda flöt det på oerhört smidigt tills vi hade boardat och piloten ropade ut att det hade varit snökaos i Oslo och att vi inte skulle få flyga förrän om 45 minuter. En DJUP suck från samtliga affärsresenärer. Addera att vi i luften ovanför Gardermoen fick cirkulera i ett par minuter på grund av trafik. OCH att Flytoget också var försenat. Var på plats strax innan elva på kontoret igår.

Andas… 

Jag lyckades få en hel del gjort i alla fall. Skönt. Senare på eftermiddagen var det dags för mitt planerade besök hos kiropraktorn. Listade ut hur jag skulle ta mig till Helsfyr där jag skulle röntga ryggen men hade ingen aning om hur jag skulle ta mig dit från tunnelbanan. Använde Kart-funktionen på telefonen men den strulade och jag gick fram och tillbaka i GRÅ OCH ÄCKLIG SNÖMODD med en rullväska bakom mig. Håller på att snubbla till flera gånger och när jag drog min jädra rullväska genom två decimeter snöslask var jag nära på att bryta ihop.

JAG ORKAR INTE!

…Men det gör man ju. Fastän man önskade att man var ett litet barn som kunde lägga sig på mage och slå med knytnävarna i marken i ren protest.

Röntgade i alla fall ryggen och fick både positiva och negativa nyheter. Men mer om det när jag har träffat min svenska kiropraktor som kan ge en mer utförlig bild av läget. Så till helgen. Eller nej, för då åker jag till Italien (!). Men nästa vecka. Stay tuned, ni som tycker att ryggläget är spännande (…).

Efteråt blev jag hembjuden till syrran som bor i Stortinget. Hon lagade vegetariska och glutenfria dumplings som vi smaskade i oss medan vi pratade om existentiell ångest. Ja jävlar. Ingen lätt måndag direkt.

Δ Δ Δ

Den här veckan sover jag på ett nytt hotell i Ullevål som har en fantastisk frukostbuffé. Mitt rum luktar skumt men sängen är världsklass och täcket likaså. SATS ELIXIA ligger mittemot men jag kunde bara träna i en halvtimme innan jag fick ont i ryggen. Middagen? En kycklingsallad från Burger King och 2 hg godis.

Jo tjena. Kan det bli vår nu?

Våra kroppar förtjänar att få röra på sig lite grann varje dag

Hej vänner! Hoppas ni mår bra. Jag ligger i hotellsängen och kollar Youtubevideos på hur man gör gelenaglar hemma, har tröttnat på att betala en femhundring för ett par naglar som håller i typ två veckor.

Är rätt trött idag då jag sov oroligt i natt. Dels så var det någon som försökte komma in i mitt rum (hen tog säkert bara fel dörr, men den tanken lugnade mig knappast då) och när jag väl vågade somna om drömde jag en mardröm. Blir en tidig kväll ikväll.

Hur som helst så har dagen varit en rejäl pärs. Jävlar vad vi köttar på för att det här projektet ska ros i hamn. Var helt slut och hade huvudvärk när jag kom till hotellet och ville helst bara ligga kvar i sängen. Men jag hade knappt rört på mig under hela dagen och är det något jag tycker man kan ge sin kropp så är det åtminstone lite rörelse. Det behöver inte vara en timmes hårdträning eller personligt rekord på bänkpressen – det räcker med en promenad många gånger. Men lite rörelse i alla fall, det förtjänar våra kroppar.

Så jag bytte om, stoppade ner träningsskorna i en H&M-påse och gick till SATS som ligger några hundra meter bort. Blev 20 minuter på löpbandet (OBS: snabb gång, ingen löpning!) och sedan några maskiner för armar och framsida lår. Körde enkla vikter och bara maskiner som inte kunde göra ont i ryggen, till exempel bröstpress. Avslutade med 25 minuter på cykeln och lite stretch. Jag trodde att jag skulle känna mig lite stressad över att jag är så svag just nu men vet ni – det gör jag inte alls. Är bara så glad över att jag inte har ont hela tiden och känner mig väldigt lugn i att låta det få ta sin tid.

På vägen hem från gymmet ringde jag mormor som jag har tänkt på varje dag hur länge som helst nu. Jag, Jeppe och Jocke har nämligen tänkt åka till Karlstad i vår och nu hittade vi äntligen ett datum som passade alla tre. Som tur var passade den helgen även för mormor, så i mitten av april ses vi! Hoppas det är vår i luften då. Wiiiii! Ska bli så kul!

En helg i Sälen: fjällmys, frostskador och Vasaloppet

Hej från Oslo! Tre Oslo-resor kvar (inklusive denna) innan ett nytt äventyr väntar runt hörnet. Men mer om det senare. Låt oss istället ta en titt på helgen som var!

I fredags begav jag mig från kontoret vid två.

Då var det nämligen dags att träffa en annan kiropraktor än hon jag träffade i måndags. Den här mannen skulle ge en second opinion på mitt tillstånd när det hade gått ett par dagar sedan första undersökningen. Ryggen hade blivit avsevärt mycket bättre, men jag var fortfarande svullen och inflammerad. Jag behandlades och åkte sedan till T-centralen där jag dödade tid inne på en asiatisk restaurang med sällskap av jobbdatorn och en tallrik kycklingwok till sen lunch. Jag hann bli klar med deadlines från både SATS och mitt extrajobb, DRÖM med tanke på hur stressad jag hade varit under veckan!

Sedan var det äntligen dags att börja röra sig mot Mora. På T-centralen hade jag köpt boken “Ensam i Paris” av Jojo Moyes som jag läste ut på tåget upp. Rekommenderas! Fyra timmar senare (och en försening på 50 minuter…) var jag på plats i ett helvitt landskap uppe i Mora där jag äntligen fick träffa Jocke igen. Känns som jag skulle sprängas av längtan efter honom. Blir bra att inte pendla till Oslo något mer om ett par veckor… :)

Från Mora var det 1,5 timme med bil till Sälen innan vi var på plats i stugan strax innan midnatt. Tassade på tå för att inte väcka resten av familjen som låg och sov och sedan somnade vi så fort vi la huvudet på kudden.

❄️ ❄️ ❄️

När vi vaknade på lördagen möttes vi av resten av familjen som hade börjat duka upp frukost. Alla gick runt i typiska fjällkläder, ni vet – typ underställ, tjocktröja och raggsockor. Även om kyla inte riktigt är min grej tycker jag det är så mysigt att sitta i en fjällstuga och se all snö utanför, ha på sig mjuka kläder och typ spela kort vid köksbordet (vi spelade inte kort, men ni förstår nog vad jag menar!).

Efter frukosten åkte vi ner till något vallaställe där Jocke lämnade in sina skidor för att få proffsvalla. :))

MIN ♥

Vi pratade om att hyra längdskidor till mig men min rygg var inte tillräckligt bra för att palla det så Jocke och jag bestämde oss för att gå en promenad medan resten av familjen åkte skidor på ett eller annat sätt. Göran, Jockes pappa, hade varit på plats sedan en vecka tillbaka och bland annat åkt Öppet Spår. Då var det -24 (!) vilket till och med hade gett frostskador. Som tur var hade temperaturen stigit, i lördags var det bara 6-7 minus.

Under promenaden mötte vi Eva, Jockes mamma, som åkte i spåret :)

Så vi bestämde oss för att ta en fika!

Efter några timmar åkte vi till O’learys för att äta sen lunch, dricka lite cider och se HV71-matchen med Fredde, Amanda och Göran. Framåt kvällen var det spagetti och köttfärssås (bra kolhydratladdning för J&G!), mello och tidig sänggång. Bara några timmar kvar nu!

❄️ ❄️ ❄️

Söndag – Vasaloppet! Vaknade av att Jockes alarm gick igång vid 03:50. (Jocke är SATS “Månadens Medlem” för februari och där beskriver han hur det går till innan och under Vasaloppet. Läs gärna om du är nyfiken på att veta hur det går till.)

Strax innan åtta satt vi bänkade vid frukostbordet och såg starten där nästan 15 000 åkare gav sig iväg. Så mäktigt! Vi hade bestämt oss för att lämna stugan vid nio och bege oss mot Evertsberg där vi skulle möta både Jocke och hans pappa Göran som åkte loppet. Tanken var att jag skulle bli avsläppt vid Vasaloppets startområde för att hämta upp Jockes bil medan resten av gänget började köra mot Evertsberg. Problemet var bara att det var så mycket folk (!) att det tog mig typ tjugo minuter bara att ta mig ut från parkeringen. Sedan krypkörde jag och resten av bilkaravanen längs Vasaloppssträckan.

Här kände jag mig rejält stressad!

Vasaloppet.se uppdaterade jag Jockes estimerade tider och jag insåg snabbt att jag inte skulle hinna till varken Evertsberg eller någon annan hållplats i den takten bilarna körde. Det var verkligen krypkörning, typ 10 km/h om vi inte stod helt stilla. Som tur var blev jag tipsad om att det finns en direktväg till Mora någon mil efter Sälen och medan Eva, Fredrik och Amanda kämpade på för att försöka hinna möta upp Göran på vägen brände jag iväg till Mora i all världens fart för att försöka hinna dit i tid.

Var så nervös över om jag ens skulle hinna se Jocke gå i mål, men jag hann! Var på plats cirka 45 minuter innan Jocke skulle komma in i målområdet, så jag sprang till ICA för att köpa en “gottepåse” att ha i bilen med sånt som man kanske är sugen på om man har åkt nio mil skidor. :)

En sen lunch i form av grillad smörgås med kantareller och västerbottensost medan vi (Eva, Fredde och Amanda hann komma dit med!!) väntade på att Jocke skulle åka förbi. MUMS!

Sedan var han på ingång! Heja!

Så mäkta imponerad av hans prestation. Nytt personrekord på placering: plats 1264! Är fan helt galet. 👏🏻

Cirka en timme senare kom Göran i mål, även det en riktigt bra prestation med grym tid. Vilka män, va! Han fick jag ingen bild på, har en mobilfilm istället :)) Däremot försökte vi hitta honom efteråt, men då var han för snabb. Man får ju inte komma in i målområdet tråkigt nog…

Menmen, när killarna var klara möttes vi i restaurangtältet där det fylldes på innan vi styrde bilarna hemåt. Det var två olyckor på vägen så vi blev rätt sena. Var helt slut när vi parkerade bilen i garaget på Kungsholmen, runt tio på söndagskvällen. Men vilken helg! ♥

Lägesrapport från Oslo

Hej från Oslo!

Jag var verkligen i valet och kvalet om jag skulle åka imorse. Ni vet mitt ryggskott som kom i fredags? Det intensifierades rejält och i måndags på jobbet var jag till och med tvungen att ligga i psoasställning i ett av mötesrummen för att det varken gick att stå eller sitta rakt. Jag fick panik och bokade en akuttid på kvällen hos en kiropraktor på Kungsholmen. Men först gick jag förbi Sjukvårdsbutiken och köpte en krycka så jag kan gå med stöd.

Jag har tidigare varit lite sned när jag har fått ryggskott men den här gången krampar musklerna rejält och ryggraden har “vridits” mer än någonsin. Kiropraktorn blev till och med förvånad över vilket kraftigt S jag har dragit på mig. Hon frågade om jag någon gång har röntgat ryggen men det har jag ju inte. Alla som har behandlat mig har sagt att det är muskulära besvär. Och det kanske det är! Jag tvivlar inte på någons expertis. Men… Det har snart gått sju år av olika ryggbesvär. Tänk OM det är något värre? Jag vill i alla fall vara helt säker. Kiropraktorn berättade att i Norge får man röntga på kliniker, något man inte får i Sverige. Behövs alltså inte en remiss. Och just i Oslo finns det en grym kiropraktor som röntgar hela ryggen och inte bara en liten del. Jag ska försöka få en tid där om 1-2 veckor. Har ingen aning om vad det kan kosta men sju år av ryggbesvär är inte gratis det heller. Håll tummarna för att det blir så bra det möjligtvis kan bli!

Så efter ett par veckors förkylning är jag nu istället immobil deluxe. Ingen träning. Bästa ställningen är att ligga ner. Jo, det tär på mitt humör alltså, även om det är ganska skrattretande med. Också därför jag inte har bloggat något, jag har noll inspiration och är rätt matt ärligt talat – men jag försöker verkligen att tänka positivt. Snart vänder det!