En tripp till akuten

Alltså det här året är verkligen inte ett hälsosamt år hemma på Maskinisten…

Egentligen hade jag tänkt avvakta med att ringa läkare till på torsdag då vi har “fri dag” men igår kväll smärtade mitt knä rätt rejält så jag ringde min läkare och förklarade läget. Jag fick en tid morgon efter, alltså idag, och jag tackade vänligt ja eftersom jag tänkte att det bara skulle vara en vanlig undersökning och kanske en remiss som ändå skulle ta någon vecka.

(Här måste jag bara slå ett slag för Attundahälsan som jag går till – väldigt trevlig och ödmjuk personal, kompetenta läkare och de har eller tar sig alltid tid för en. Enda nackdelen är att de ligger i Sollentuna och att det är lite tufft för mig att ta mig dit utan bil, men jag tycker det är värt besväret.)

Eddie släppte av mig hos mamma på vägen till jobbet och sedan skjutsade mamma mig till läkaren. Jag satt och svettades och tyckte det var jättejobbigt att någon skulle trycka på mitt knä. Fick hela tiden upp bilder i huvudet av hur någon dåre trycker till och hur jag vrålskriker av smärta. Läkaren var dock väldigt vänlig och tog det försiktigt, trots det grät jag när han rörde runt knät. Efter undersökningen sa han att jag skulle åka till Danderyds sjukhus, närmare bestämt till ortopedklinikens akutmottagning, och att han skulle skicka med mig en remiss. Han sa att jag troligtvis skulle få “knästöd” och möjligtvis gips för att stödja knät ännu bättre. Operation var också en möjlighet. Där och då kände jag mig som en enda stor suck. Det här var ganska tidigt på dagen så jag trodde fortfarande att jag skulle hinna med projektmötet i skolan och ett annat möte efteråt.

Mamma skjutsade mig till DS där vi satt i ett par timmar innan jag fick röntgas. Därefter tog den ytterligare en timme innan jag fick svar och när överläkaren ville prata med mig kände jag någonstans att det var bra prylar på G. INGENTING var sönder, ingen skelettbit hade brutits av, ingen menisk krånglade och ingen… ja, vad det nu är för prylar som kan hända i knät(?) – det skedde i alla fall inte. På röntgenbilderna kunde man se att mitt knä hade vridits ur led men nu var på rätt plats, om än något åt höger. Ledbanden var uttöjda och rörligheten är sisådär.

Så det som gäller nu är rehabträning. Jag har fått ett “skydd” (snarare en tajt linda) att ha på och så lånar jag kryckor från svärföräldrarna. Det gör fortfarande rejält ont men nu när jag vet att ingenting är sönder så vågar jag utmana mig själv i rörelsen.

Enligt läkaren kan det ta flera månader innan mitt knä är bra igen, känns lite halvt men det är bara att svälja. Allt utom operation är bra. (Känns bara lite surt att gå från benböj med egen kroppsvikt till att lyfta benet några centimeter ovanför soffkanten…)

Och som ni nog förstår hann jag varken med projektmötet eller mötet efteråt. Hade jag vetat att det hade tagit hela dagen hade jag givetvis ringt min läkare på torsdag och hunnit med båda mötena idag… Suck. Tycker det känns förjävligt att ställa in saker. Men nu är det som det är, och knät är friskt. Det tackar jag för.

Och tack till mamis som körde mig dit, väntade på mig där, köpte lunch och kaffe och allt möjligt för att jag inte skulle känna mig ensam:)<3

knäskål-ur-led

Ny hårstil

Såhär lagom till min födelsedag har jag bokat en tid hos en fantastiskt duktig hårstylist. Efter sommarjobb och några extra tusenlappar från CSN kände jag att det var dags. Som student känns lite speciellt att gå till en duktig frisör och göra en rejäl förändring och inte bara få topparna klippta.

Jag är osäker på om jag vill jämna ut min blonda färg och fortsatta vara ljus, kanske färga en ombre eller min naturliga ljusbruna färg… Kanske mörkbrun-chokladig? Ja, ni hör ju. Samma visa varje gång.

Inspiration

hårinspiration

Åter till skolbänken

IMG_5669

Efter att ha tagit del av TV4s väderrapport och även genom YR.no försäkrat mig om att vår svenskägda källa inte ljög var informationen som upplyste mig om att ett regn(o)väder var på gång inte särskilt upplyftande såhär dagen innan skolstart. Inte minst när jag med två kryckor ska ta mig fram och tillbaka bärandes på en dator innehållandes dator, matlåda och annat livsnödvändigt. Ett paraply var det minsta jag ville addera  (eller snarare tvärtom, men ni förstår).

När jag steg upp imorse hade jag avsatt tid för såväl frukostintag som extratid för kryckgång till tågstationen. Regnmolnen lyste med sin frånvaro och lyckan var total.
Jag, med mina 178 centimeter över havet, brukar gå om de flesta som spatserar på trottoaren men imorse fick jag erkänna mig besegrad när den promenad som vanligtvis tar cirka tio minuter tog mig nästan tjugofem att gå. Det här skulle bli en lång dag.

Stockholmarna visade sig från sin sämsta sida och måndag morgon på T-centralen var precis så hemskt som det låter. Det är viktigare att spara 2 sekunder än att akta sig för någon som stödjer sig på kryckor, det är en sak som är säker.

Första blocket innehöll allt som mest klassdiskussion med allt från spelregler till hur olika vi alla är som personer. Vi talade om färganalys och jag tokskrattade inombords när vår lärare gav exempel på hur “typisk gula personer” beter sig och är. Jag visste det redan tidigare, men det gör det inte mindre kul.

Lunch och planeringsmöte med DIFwall-gruppen innan 2 timmar InDesign. Ser fram emot de kommande veckorna nu. Gött att det vänder.

IMG_5665
Toasälfie

IMG_5666
InDesign med nya utbildningsledaren Terrie.

IMG_5671
Såhär ligger jag nu. Den där frites-påsen har jag använt och återanvänt ett par dagar… Sådär halvfräscha. Tur att de är iskalla.

bula-kryckaMina armar och händer är rätt ömma efter att ha hoppat runt på kryckor och plötsligt ser jag den här bulan ovanför armbågen?! Hah!

Första dagen på Medieinstitutet

IMG_2705
Tokälskar ränder just nu. Fräscht som fasen. Bilden är från någon av de sista dagarna på byrån.

Imorgon är första skoldagen på mitt sista skolår. Nu har jag gått halva min utbildning och om mindre än ett år tar jag examen. Häftig känsla.

När jag var yngre var det alltid ett visst pirr i kroppen dagarna innan skolstart. Jag förberedde mig med nya anteckningsblock och pennor, la fram fina kläder som jag skulle bära och var sådär fnittrig av tanken på att jag skulle få träffa alla igen. Riktigt så är det väl inte i år. För någon vecka sedan var det snarare tvärtom men efter att ha vant mig vid tanken på att sommarlovet är över och att skolstarten närmar sig har jag tillslut bytt åsikt och tycker det ska bli jättehärligt att få träffa alla igen. Om inte annat så betyder skolstarten att jag kommer få lära mig massor av det jag tycker är riktigt intressant, om tre veckor går vi ut på lia 2 och så är det givetvis min födelsedag lagom till lia-start. Hurra! Den här tiden är ju fantastisk, egentligen.

 

Jag gillar ju att bli lite nostalgisk såhär vid speciella tillfällen och skolstarten är inget undantag. För ett år sedan, nästan exakt, avslutade jag min tjänst som receptionist på Advokatfirman Lindahl. Jag älskade det jobbet. Därefter hade jag två veckor fri tid innan skolan startade eftersom jag hade sett fel på datumet och trodde att jag skulle börja skolan samma datum som WKS-tvåorna… Lite halvdrygt men det var inget att göra åt saken. Under dessa två veckor tillbringade jag min tid på gymmet, i köket med nya recept och gick allt som oftast ner till klipporna vid vattnet och la mig där med en bok som sällskap.

Jag fick snart hem både min nya Macbook Pro eftersom min gamla dator inte matchade skolans krav på utrustning och några böcker skolan hade bett oss att köpa. Tips till er som ska börja i år: jag har läst en, möjligtvis två böcker på den listan. Den ena, Optimal Marknadskommunikation, hade vi tenta på och är suverän. Ett måste. Den andra var egentligen inte ens nödvändig. Fast det är klart, litteratur är alltid bra. Men mycket går att googla fram. Frågan är bara om en har koll på vad man ska googla efter. Men så ni vet, litteraturlistan är inte världens måste.

Sedan var det dags för första skoldagen. Otippat att jag gick till gymmet innan? Svar nej. Minns att jag fönade håret för att jag inte ville komma till skolan och se ut som en blöt hund. (Jag fönar håret typ 4 gånger per år.) Hade jätteproblem med att välja kläder. Ville inte ha något som stack ut, men ville ändå visa vem jag var. Hur visar jag vem jag är? Minns liksom min första outfit på gymnasiet och att folk fortfarande kommer ihåg den. (Hade för övrigt rutig “golftröja”, glasögon och jeans vilket kanske inte riktigt var jag, hehe…) Den här gången blev det svart kjol och svart blus – den outfiten har jag aldrig burit igen. Svårt att pricka rätt, uppenbarligen.
Kliver in, ser massor av människor och sätter mig i en av hörnsofforna. Ser Paulina men vågar inte riktigt gå fram till någon än så jag tittar runt istället. Vi blir uppropade och får gå in i ett klassrum, jag sätter mig bakom bl.a. Caroline och faller hejdlöst för hennes gula, korta klänning.

Lasse kommer in och börjar prata om utbildningen, om året och branschen i övrigt. Säger att all kommunikation kommer att ske via Facebook och att vi ska starta en klassgrupp, en med lärarna och en för bara oss. (Vi skapade sedan en till grupp med enbart studiefokus då vår första klassgrupp innehöll för mycket babbel om alkohol, aw, luncher etc. Det blev helt enkelt för svårt att hitta alla skolrelaterade poster!)
Han avslutar med att berätta att vi kommer börja utbildningen redan idag och om det var något vi inte var förberedda på så var det att gå får 10-16 på vår första skoldag. Mer eller mindre samtliga hade förväntat sig ett upprop och information, men inte mer än så. Också ett tips till er som börjar i år: ni kommer inte vara i skolan i två timmar. Boka inte in en lunch, med andra ord!

Under lunchen går jag tillsammans med Karin, Mika och Johanna till en thairestaurang i närheten och jag minns att jag blev väldigt glad över att Karin var från Värmland, haha! Redan nästa dag pratade vi i klassen om hur snabbt vi alla hade fått en bra sammanhållning. Det gick i raketfart och jag trodde aldrig att det skulle gå så bra.

Trivdes som fisken i vattnet från början. Sedan kom “nollning”, min födelsedag och klassfest. Men det inlägget dyker upp om ett par veckor!

 

Vad gör man sista dagen på sitt sommarlov då? Jag ska jobba klart det sista, städa lägenheten (just nu ligger det saker ö-v-e-r-a-l-l-t), göra matlådor till veckan som kommer (hej studentliv!) och rensa datorn på skit. Helt enkelt städa och organisera mitt liv…

IMG_0812

Need for Speed // Top Gun

Top-Gun1

Ikväll ligger jag med en pommes frites-påse på knät medan sambon är på kräftskiva. Istället för att umgås med ett homogent fotbollslag och slå kryckorna i taket har jag laddat upp med gamla filmklassiker och är just nu sådär löjligt glad över att jag ÄNTLIGEN har hittat en sida som stramar TOP GUUUUUUN. Har längtat efter den filmen i månader! Maverick är för övrigt den “kostym” jag klätt ut mig till flest gånger på maskerader och Halloweenfiranden. Älskar. ÄLSKAR.

topgun-studentskivaSyrran och jag på hennes studentskiva 2011.

Och så en liten goding såhär på lördagskvällen. Jerry Lee Lewis, 50-tal. Den här låten är pappa för mig. Pappa som står och sjunger med och gör en knasig min, haha! Good times.